Ledsagaren Magnus Balander hjälper Viktoria att komma rätt till gropen. Foto: Per Wissing

Hur är det att tävla i längd utan att se plankan?

Viktoria Karlsson, 20, förlorade synen när hon var fyra år på grund av cancer i ögonen. Nu är hon bokstavligen ett av Sveriges hopp i parafriidrott. Snart reser hon till VM i London.

– Jag ser inte plankan, men jag tror att andra längdhoppare skulle tycka det vore skönt att slippa se den…, säger ”Vickan” med ett skratt.
Hon springer rakt fram mot ansatsbrädan och sin ledsagare Magnus Balander – hoppas hon. Efter att ha mätt in insatsen, minst lika noggrant som seende hoppare gör, måttar hon mot Magnus, som placerar sig någon halvmeter bakom plankan.
– Ser jag att hon är på väg att komma snett skriker jag ”nej!” berättar han och då får hon börja om. Annars gäller det bara att hinna undan innan ”Vickan” kommer fram, annars smäller det. Men än så länge har vi bara krockat en gång …, säger Magnus
Viktoria har en minut på sig att genomföra varje hopp, men  klockan stoppas ifall hon måste leta upp ansatsmärket en extra gång.
– Beroende på dagsformen kan jag springa snett flera gånger eller inte alls, berättar hon. Visst blir jag irriterad om det blir flera fel i rad, men det gäller att inte vara arg utan att behålla koncentrationen.

Precision bara på känn
Hon måste inte trampa på plankan utan hoppar så kallat zonhopp med mätning från avhoppet inom ett meterlångt område. Men plankan ger en stor fördel och Viktoria är så skicklig att hon enbart på känn håller sig inom tre-fyra decimeter.
Viktoria har ett personligt rekordet 4.59, vann EM förra året och blev sjua i Paralympics. Hon tränas av Jeremy Pryce, en profil i friidrotts-Göteborg. Han försöker just nu framför allt få Viktoria att korta sitt sista steg, vilket skulle ge effektivare hoppning.
– Det svåraste är att jag inte kan se hur andra gör, så det tar längre tid att få in tekniken, funderar hon

Började med kula och löpning
Hon var sju år när hon började hoppa längd. Föräldrarna tyckte att hon hade överskottsenergi och tog henne till friidrottsträning. Där blev det kulstötning och löpning innan hon upptäckte att längdhopp var roligast.
Viktoria Karlsson kommer från Söderhamn men har nyss flyttat till Göteborg för att plugga molekylärbiologi på universitetet. Hon tävlar numera för klassiska GKIK, Göteborgs Kvinnliga IdrottsKlubb, och får bra stöd. Däremot bistås hon inte av Göteborgs Friidrottsförbund, som stöder alla internationellt meriterade friidrottare i distriktets klubbar – utom parafriidrottare. Märkligt.
Längdhoppstävlingen i para-VM avgörs 20 juli.
/Cege Berglund

Texten har tidigare publicerats på spanaren.se

Läs även:
Viktoria Karlsson blott 22 centimeter från medalj i Paralympics
Bra svensk insats i Paralympics

About Cege Berglund

Cege Berglund
Idrottsjournalist sedan 1964. Har bevakat 16 OS – varav nio sommarspel, nio VM i friidrott och fem EM. Skriver nu för bl a nättidningen spanaren.se. cege.berglund@silverchainmedia.se

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*