Tre ATFS-medlemmar i Florens. Fr v Giuseppe "Pino" Mappa, Jonas Hedman och Gustavo Pallicca.

På besök i Florens och en klassisk arena som det satts ett oförglömligt svenskt rekord på

Florens är med sina 382.000 invånare och 1,5 miljoner med förorter Italiens åttonde största stad och jämförbar med Malmö när det gäller stadskärnan. Idrottsligt är fotbollslaget Fiorentina det klart största medan friidrotten i staden just nu har en låg profil. Men för inte så väldigt länge sedan sattes det både världsrekord och svenskt dito på den stora fotbollsklubbens hemmaarena Stadio Comunale Artemio Franchi.

Om man åker på semester till Florens så kan det med fördel kombineras med besök hos kollegor och det som här åsyftas är medlemmar i ATFS – Association of Track & Field Statisticians – den internationella friidrottsstatistikerorganisationen som funnits sedan 1950. Jag stämde träff med två och det blev både första mötet och första gången vi pratades vid.
Med Giuseppe ”Pino” Mappa – pensionerad arkitekt och friidrottsälskare – hade jag mejlat och kommunikationen fungerade utan några större problem. Men att prata engelska kan vara något annat och är ingen självklarhet i alla länder vilket däremot dubbning av filmer verkar vara i (alltför) många, bland annat Italien. Pino hade franska som andraspråk i skolan och eftersom jag själv valde tyska som tredjespråk så ställdes vi inför en del kommunikationsmässiga utmaningar. Det löstes dock med god vilja och lite fantasi och fungerade tillräckligt bra!

Minnesvärt världsrekord från 1981
Den mycket trevlige Pino visade sin databas innehållande närmare trehundratusen resultat från jordens alla hörn, vi bytte böcker,och åkte sedan till den berömda Stadio Comunale Artemio Franchi. Den invigdes 1931 och hade löparbanor ända fram till slutet på 1980-talet då de togs bort i samband med renoveringen till fotbolls-VM 1990.
Den i friidrottssammanhang klart mest uppmärksammade prestationen på arenan är de 1:41.73 på 800 m som Sebastian Coe noterade den 10 juni 1981. Det var hans andra världsrekord på distansen och stod sig i hela 16 år tills Wilson Kipketer sommaren 1997 först tangerade tiden (på DN Galan på Stockholms Stadion) och en månad senare förbättrade det med en halvsekund.

Dagen då Mats Erixon slog världsrekordhållaren
Året efter, 1982, gjorde den då 24-årige Mats Erixon från Mölndals AIK sitt livs lopp på samma arena då han på 10 000 m slog världsrekordhållaren Henry Rono. Denna hade fyra år tidigare noterat 27:22.4 i Wien.
Tävlingen gick på kvällen den 25 maj och genomfördes i strålkastarljus. Bredvid sig på startlinjen hade Mats förutom Rono också bland annat europamästaren Martti Vainio (vann EM-titeln i Prag 1978 på 27:30.99), EM-tvåan Venanzio Ortis och Hans Segerfeldt från Heleneholm.
– Rono hade gjort 27:29 en månad tidigare och var ute efter att förbättra sitt eget världsrekord. Det var 20 grader varmt, bara en obetydlig vind och på läktarna satt närmare 25.000 åskådare, berättar Mats.
Hasse Segerfeldt tog täten tillsammans med Vainio och fick en lucka som dock täpptes till ganska snabbt. 3000 meter passerades på 8:19 och då ryckte Rono och hade som mest en ledning på 50 meter innan han fångades in vid sju kilometer.

Avvaktade i klungan
Mats låg hela tiden en bit ner i klungan och när Ortis och Vainio släppte drygt två varv från mål så passerade han dem direkt och behöll kontakten med tättrion som bestod av Rono, Alberto Cova och britten Dave Clarke.
Trehundra meter från mål drog Mats upp spurten, passerade alla tre och gick in i sista kurvan i ledning. Rono kunde inte svara och Mats var först ut på upploppet med Cova och Clarke steget bakom. 90 meter från mål passerade de Mats och Clarke vann på 27:55.77 före Cova, 27:56,37, och med Mats bara 19 hundradelar efter ett slutvarv på 60 sekunder.

Svenskt rekord och pers med över minuten!
Med 27:56.56 satte Mats personligt rekord med en minut och nio sekunder och förbättrade Nils-Bertil Karlssons sju år gamla svenska rekord med elva sekunder.
– Målet var att klara EM-kvalgränsen på 28:30 och jag minns att managern Kenth Andersson under slutvarven skrek: ”Det blir svenskt rekord! Det blir svenskt rekord!” Senare på natten ringde jag min mamma som fyller år den 25 maj och vi gratulerade varandra!
Och hur gick det för Hasse Segerfeldt? Jo, han slutade sjua och sänkte sitt personbästa med 17 sekunder till 28:19.68 som är en tid som till dags dato bara underskridits av fyra svenskar.
Mats Erixons 27:56.56 stod sig som svenskt rekord i sju år tills Johnny Danielson i Södertälje 1989 noterade det än idag gällande rekordet på 27:55.74.

Från Stadio Comunale till Luigi Ridolfi
Men löparbanorna på Stadio Comunale avlägsnades som sagt i slutet på 1980-talet och i 15 år var stadsdelen utan friidrottsarena. Det var inte förrän 2003 som Luigi Ridolfi-stadion byggdes rakt över gatan och det är en ren friidrottsarena som alltså slipper konkurrensen med framför allt fotbollen.
Denna sköna fredag i september 2016 visar Pino mig Stadio Comunale från utsidan eftersom den är låst och sedan går vi till Luigi Ridolfi-stadion där det är full aktivitet. Jag följer efter honom in under läktaren och vi kommer till ett kontor där Gustavo Pallicca tar emot. Han har varit starter hela sitt liv och berättar om sin svenske vän som blev europamästare på 1950-talet och tar fram några böcker som han skrivit. Även Gustavo är ATFS-medlem och har dokumenterat sprinterhistorien.

Mats Erixon igen
På vägen ut till löparbanorna går vi genom en lång korridor som är kantad affischer från tävlingar på arenan och bilder på kända italienska friidrottare. En av affischerna visar målgången i EM-finalen på 10 000 m i Stuttgart 1986 som slutade med italiensk trippel tack vare Stefano Mei, Alberto Cova och Salvatore Antibo. Jag tittar förstås lite extra på bilden eftersom jag vet vem som var fyra i loppet och visst syns det gula linnet i bakgrunden – för det var där och då som Mats Erixon gjorde sitt bästa mästerskapslopp och slutade fyra på 28:01.50, bara en dryg sekund från medalj!
Ute på löparbanan får vi sällskap av en hindertjej som tolkar en stund och de historiska perspektivet klarnar ytterligare. På Stadio Comunale har inte bara Coe och Erixon satt rekord utan även Luigi Beccali, 1932 års olympiske mästare på 1500 m och dubbel världsrekordsättare på distansen.
Alla arenor har sin historia!
/Jonas Hedman

Ps Mats Erixon är idag ledare i Mölndals AIK och tränare för Strömstads maratonlöpare Mikael Ekvall som i slutet på september noterade 2:13:16 i Berlin Marathon. För den som vill läsa mer om Mats Erixons karriär och flera andra av våra bästa manliga friidrottare genom tiderna rekommenderas boken Friidrottens främsta män.

About Jonas Hedman

Jonas Hedman
Frilansskribent, redaktör, statistiker, grafiker och förläggare specialiserad på friidrott. Redaktör för årsboken FRIIDROTT och friidrottaren.com.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*