Till slut blev den fantastiske Eliud Kipchoge också världsrekordhållare! Foto: Deca Text&Bild

Suveränt lopp av Eliud Kipchoge i OS-maran i Rio – helt överlägsen sista 7 km

Det manliga maratonloppet i Rio ägde rum på spelens sista dag och innehöll hela 155 man vilket gjorde det till OS-historiens största. Det var 24 grader varmt och regn och det blev en långsam historia inledningsvis med 1:05:55 halvvägs då klungan bestod av hela 42 man. Strax efter tremilsmärket tog Kenyas suveräne Eliud Kipchoge kommandot och skärpte farten vilket gjorde att klungan minskade.
Därifrån styrde han hela vägen och blev till slut helt ensam och vann med hela 1:10 på 2:08:44 efter en andra halva på 1:02:49. Silvret till Etiopiens Feyisa Lilesa på 2:09:54 och bronset till USA:s Galen Rupp, 2:10:05.
Bakom dem gjorde Norges Sondre Nordstad Moen, som var en av två nordbor i loppet, en bra andra halva och blev 19:e man på 2:14:17.

Tempohöjning efter 25 km
Det förhållandevis milda vädret gjorde att möjligheterna för hög fart från start fanns där men så blev det inte. Första 5 km gick på 15:31, milen på 31:08 och 15 km passerades på 46:53 med en jätteklunga samlad.
5 km-avsnittet mellan 20 och 25 km passerades på 15:45 men sedan höjdes tempot i och med 14:57 på den påföljande där Ugandas Mutai tillhörde de som var mest aktiva längst fram.

Kipchoge tar initiativet vid 30 km
Tätklungan minskade allt eftersom och när 30 km passerades på 1:33:15 bestod den av nio man. Strax efter tog Eliud Kipchoge över frontpositionen och skärpte farten ytterligare och vid vätskekontrollen efter 32 km hade han bara sällskap av tre man – etiopierna Lemi Berhanu och Feyisa Lilesa samt USA:s Galen Rupp.
Vid 32,5 släppte Berhanu och när 35 km passerades på 1:47:40 innebar det att 5 km-avsnittet gick på 14:25. Det blev för mycket för Rupp som slängde kepsen vid vätskekontrollen och utstrålade ett kroppsspråk som indikerade att han var trött.

En irriterad Kipchoge rycker ifrån
Kipchoge drog hårt med Lilesa i rygg och strax före 36 km gick han ut och vinkade och gestikulerade och var tydlig med att han tyckte att etiopiern skulle hjälpa till med dragjobbet. Det ville han inte vilket resulterade i att Kipchoge ryckte och fick lucka.
Farten var riktigt hög och sakta ökade avståndet mellan de två. Bakom Lilesa hade Rupp inte på något sätt givit upp utan avståndet var hela tiden 8–12 sekunder.  Vid 38 km gick banan ut på och runt en lång pir där topptrion kunde se varandra. Avståndet mellan ettan och tvåan ökade medan det ett tag såg ut som att Rupp var på vägg ikapp Lilesa.

Vilken defilering!
Vid 40 km-märket ledde Kipchoge med 36 sekunder före Lilesa som var 12 före Rupp. De sista 2,2 km blev en defilering men trots den stora ledningen avslutade Kipchoghe med en bra spurt på det närmare 800 m långa upploppet.
Han sprang sista kilometern med ett leende på läpparna och nådde målet på 2:08:44 vilket var hela 1:10 före tvåan Lilesa. Denne klarade silvret trots avstannande löpning alldeles på slutet där Rupp var nära men för trött för att kunna göra något och till slut bara joggade de sista hundra meterna. Det gjorde att han missade en tid under 2:10 men satte personligt rekord med 2:10:05 i vad som var hans blott andra mara. Debuten var i de amerikanska OS-uttagningarna i februari då han vann på 2:11:13.
Förra fredagen slutade Rupp OS-femma på 10 000 m efter att ha tagit silver på distansen i London 2012. Nu kom andra OS-medaljen.

Eliud Kipchoge – vilken maratonlöpare!
Han vann VM-titeln på 5000 m 2003 och var OS-medaljör på distansen både 2004 (brons) och 2008 (silver). Efter att ha missat OS 2012 bytte han året efter inriktning till maraton vilket blev en stor succé.
Sedan dess har han sprungit två maror per år och vunnit alla utom en – sju segrar på åtta lopp – och alla på bra tider. Det personliga rekordet är 2:03:05 från London Marathon i våras – bara åtta sekunder från världsrekordet – och nu tog han första mästerskapsguldet.

Bra norsk insats av Moen
Norden representerades av 25-åringarna Sondre Nordstad Moen från Norge och Abdi Hakin Ulad från Danmark. Den senare var mest offensiv av de två och var aningen före halvvägs, 1:06:03 mot 1:06:11, men sedan avslutade Moen bäst.
Han avancerade till en slutlig 19:e plats på 2:14:03 efter att ha tappat bara 1:41 på andra halvan. Tiden är 1:07 från det personliga rekordet satt i debutloppet i Florens i november 2015. Ulad tappade fem minuter på de sista 21,1 km och blev 35:a på 2:17:06.

Om inte om hade varit
Inga svenskar deltog i OS-maran. Mikael Ekvall noterade 2:12:07 i oktober 2015 och underskred IAAF:s kvalgräns med nästan fem minuter. Tyvärr var han sju sekunder över SOK:s nomineringskrav och blev inte uttagen. I efterhand känns det extra tråkigt eftersom de förhållanden som rådde i Rio inklusive den förhållandevis långsamma öppningsfarten med 1:05:55 halvvägs sannolikt hade passat Micke utmärkt. Norrmannen Moen kom i mål på 2:14:03 efter att bara ha tappat 1:41 på andra halvan och det går inte att frigöra sig från tanken att Micke skulle ha kunnat avsluta ännu bättre.
Resultaten
/Jonas Hedman

BOK: SVERIGE-BÄSTA 2021

ÅRSBOKEN

FÖLJ FRIIDROTTAREN PÅ SOCIALA MEDIER

SENASTE ARTIKLARNA

NYHETSBREV

Nyhetsbrev

MEST LÄSTA

Nyhetsbrev

ARKIV

Svenska truppen