Den legendariske idrottsledaren och dopingjägaren Arne Ljungqvist, t h, berättade om sitt liv i idrottens tjänst med 08fri.s ordförande Johan Storåkers som moderator. Foto: Jonas Hedman

”This conference you take” – Arne Ljungqvist om sina upplevelser i idrottens tjänst

I söndags skrev vi om den legendariske idrottsledaren och industrimannen J. Sigfrid Edström (1870–1964) och på tisdagskvällen var vi på Stockholms Friidrottsförbunds årsmöte i Sätra söder om Stockholm där en annan av Sveriges idrottsledargiganter berättade om sitt liv – professor Arne Ljungqvist, 85.

Arne föddes i Bromma 1931 och nådde ända till olympisk start som höjdhoppare 1952 innan en skada satte stopp och han inriktade sig på ledarskapet. I den rollen tillhör han en av Sveriges största genom tiderna och var bland annat vice ordförande i IAAF 1981–2007 och IOK-ledamot 1994–2011.
Arne är professor i medicin och den som på allvar tog upp kampen mot dopingen på 70-talet. I den rollen är han en av världens mest kunniga och var bland annat initiativtagare till antidopingbyrån Wada.

Det började i Bromma och på ”Krillan”
– Jag började med friidrott på 40-talet då vi ordnade kvarterslöpningar och tävlade i hopp och kast hemma i Bromma. Sedan blev det tävlingar på ”Krillan”, Kristinebergs IP, där det alltid var mycket folk. Det ledde vidare till landslaget, SM-guld i höjd och OS i Helsingfors 1952, berättar Arne som praktiserade saxstilen och var självlärd när det gäller träning.
– På min tid fanns inga tränare, de kom långt senare, säger Arne vars personliga rekord i höjd är 2.01 noterat på Slottsskogsvallen i Göteborg som 21-åring 1952.
Efter att ha fått avsluta höjdhoppskarriären i förtid utbildade han sig till läkare och senare professor och återkom på 70-talet till idrotten som ledare.
– Jag har haft förmånen att få ägna mig åt två så vitt skilda områden som idrottsledarskap och medicin vilket givit mig stora kontaktnät, säger Arne.

”Det tog tid innan man förstod hur utbredd dopingen är”
På 1970-talet var Arne en av de drivande mot dopingen som då var utbredd.
– Då var det organiserad doping i öst, väst, syd och norr. Eftersom jag var professor i medicin på Karolinska institutet så blev det en språngbräda in i antidopingarbetet och IAAF.
Idag är det en överlevnadsfråga för friidrotten efter inte minst avslöjandena om mångårig statsstyrd doping i Ryssland som sedan november 2015 är avstängt från allt internationellt tävlande.
– Då på 70-talet var idrotten passiv mot oss som jobbade med antidoping och det tog lång tid att förändra.

Första dopingtesterna 1974
Första dopingtesterna kom på EM i Rom 1974 men det dröjde flera år innan dopingproblematiken verkligen togs på allvar.
– Så sent som 1981, då sprintern Linda Haglund fastnade i ett dopingtest på SM i Skövde, var det det stor ambivalens även i Sverige. Flera tyckte att varför ska ni bråka med henne? Låt henne tävla vidare.
Men förståelsen för problemet ökade och ytterligare ett steg mot det var när brottaren Tomas Johansson åkte fast efter sitt OS-silver i Los Angeles 1984.
– Han förklarade att alla dopade sig och därför gjorde han det också. Då förstod folk att det inte är idrottsmännen och kvinnorna det är fel på utan idrotten själv. Efter det började synsättet på doping att vända vilket skedde i än högre grad 1988, och 1998 bildade vi WADA – den oberoende antidopingorganisationen.

Bomben i Söul 1988
Arne var vice ordförande i IAAF och ordförande i dess medicinska kommitté vid tiden för OS i Söul 1988 då kanadensaren Ben Johnson vann olympiskt guld på världsrekordtiden 9.79.
– På morgonen några dagar senare fick jag ett brev instucket under min hotelldörr där det stod att Johnson testat positivt. Senare samma dag satt jag i en limousin tillsammans med IAAF-presidenten Primo Nebiolo – han åkte alltid limousin – på väg till presskonferensen. Fem minuter innan vi var framme sa han: ”Arne, this conference you take”.
– Det var ju ett tufft läge och jag blev överrumplad. Väl framme möttes jag av ett 20 meter långt podium med en skog av mikrofoner och journalister i mängd. Det var en tuff presskonferens men det gick bra.

Telefonsamtalet från Vita huset
Ett annat ögonblick Arne minns är när han fick ett telefonsamtal från Vita huset i Washington. Det var under Sydney-OS 2000 då det cirkulerade rykten om att många amerikanska friidrottare var dopade.
– Då hade USA inte en fungerande antidopingverksamhet vilket jag också bekräftade när journalisterna frågade. En dag fick jag ett samtal från Vita huset där en tjänsteman sa att jag var citerade i amerikansk press på ett för USA mindre trevligt sätt. ”Men vi vet att du har rätt och jag vill bara säga att vi ska ta tag i detta”.
2001 bildade USA antidopingorganisationen Usada som är oberoende och lyder direkt under regeringen.
– De rensade rejält och avslöjade några år senare Balco-laboratoriet i Kalifornien och nystade upp Lance Armstrong-affären i cykel, bland mycket annat.

Coes viktiga reformarbete
Avslöjandet om korruptionen på högsta nivå inom IAAF slog hösten 2015 ned som en bomb. Då kom det bland annat fram att före detta IAAF-presidenten Lamine Diack tagit mutor för att dölja dopingbrott.
Det är ett hot mot hela friidrotten och något som nye presidenten Sebastian Coe, som tillträdde i augusti 2015, tar på största allvar.
– De reformer som Coe fick igenom på extrakongressen i Monaco i förra veckan med bland annat en oberoende enhet för antidopingarbete och underrättelseverksamhet är jätteviktigt.
– På kongressen röstade 182 av de 192 medlemsnationer som var på plats för förslaget och det är för mig ett tydligt JA på att världen verkligen vill ta död på dopingen. Nu har IAAF möjlighet att på nytt ta ledningen och styra världsfriidrotten på ett trovärdigt.

En sund själ i en sund kropp
I grund och botten handlar idrotten om den vid det här laget ganska slitna klyschan ”en sund själ i en sund kropp”.
– Det är för mig syftet med idrott – att må bra fysiskt och psykiskt!
Arne är med tanke på sina 85 år fantastiskt pigg och har med ålderns rätt lämnat alla officiella uppdrag. Men han bjuds regelbundet in till stora evenemang och hans kunskap och erfarenhet efterfrågas fortfarande. Härom dagarna bjöd Sebastian Coe in Arne till London i januari för att få tips och råd om hur IAAF går vidare på bästa sätt efter de stora reformarbete som klubbats igenom.
/Jonas Hedman

Läs även:
En underbar bok om Sveriges främste idrottsledare genom tiderna – J. Sigfrid Edström

Bland Arne Ljungqvists många ledaruppdrag märks följande:
– Ordförande i Svenska Friidrottsförbundet 1973–1981
– Ordförande i Riksidrottsförbundet 1991–2000
– Vice ordförande i IAAF 1981–2007
– IOK-ledamot 1994–2011

BOK: SVERIGE-BÄSTA 2021

ÅRSBOKEN

FÖLJ FRIIDROTTAREN PÅ SOCIALA MEDIER

SENASTE ARTIKLARNA

NYHETSBREV

Nyhetsbrev

MEST LÄSTA

Nyhetsbrev

ARKIV

Svenska truppen