Spårvägens segrare i lag-SM 2017. Stående fr v Anna Sunneborn (lagledare), Isabelle Eurenius, Cecilia Norrbom, Gladys Bamane, Ylva Engdahl, Aina Griksaite, Malin Liljestedt, Heidi Schmidt, Elina Johansson och Emma Kiviniemi Andersson. Knästående Louise Ringström, Moa Hjelmer (med dottern Wilma), Elin Westerlund (med dottern Emilia), Saga Berneryd, Celina Reichardt och Jessica Mattsson. Foto: Deca Text&Bild

Var det bättre förr? Spårvägens Lag-SM-guldlag 1987 vs 2017

Lag-SM firade 40 år när mästerskapet genomfördes i Borås fredagen den 7 juli. Spårvägen vann damguldet vilket var deras första på exakt 30 år. Det har gått tre friidrottsgenerationer sedan dess och för att få perspektiv på då och nu har de två lagen jämförts. Vilket var egentligen bäst? 1987 års uppställning med olympiern Annette Tånnander och landslagssprintern Lena Möller i spetsen eller årets lag med bl a svenska rekordhållerskan Moa Hjelmer och EM-löparna Elin Westerlund och Gladys Bamane?

Bara en av årets deltagare i Spårvägen-laget var ens född 1987 och det har i princip passerat tre generationer friidrottare sedan dess. Mycket har hänt på 30 år. Då 1987 var det bara 14 grenar med mot 18 idag. Tillkommit har 2000 m hinder, stav, tresteg och slägga.
Dessutom har 3000 m bytts mot 5000 m. Men i övrigt är det mesta sig likt och en jämförelse känns rimlig att göra, i synnerhet som det var likartat på Malmö Stadion 1987 och Ryavallen 2017, högsommarvarmt och sol.

Spårvägens guldlag från 1987. Stående fr v Anette Westerberg, Birgitta Wåhlin, Taina Ståhl, Annette Tånnander-Bank, Lena Borg, Lena Möller och Marie Lindell.
Knästående fr v Gunilla Andrén, Ann-Sofie Åberg, Camilla Karlberg, Pia Engström, Jeanette Bondesson och Marita Hovmark. På bilden saknas Marika Nilsson. Foto: Tommy Berlin

Fascinerande jämnt!
I den grenvisa jämförelsen nedan är enbart räknat de grenar som var med båda gångerna jämförts (13 stycken) och utgångspunkten är de faktiska resultaten och inte placeringarna. Noterbart är dock att i de 13 grenarna 1987 tog Spåret sju grensegrar mot fem 2017 (plus tresteg som inte var med 1987). Det är förbluffande jämnt i flera grenar och i summeringen är det helt lika – 6–6 – när man kommer fram till sista grenen 4×100 m!

Avgörandet i stafetten
På 1980-talet vann Spåret tre raka SM-guld i korta stafetten och satte ett klubbrekord 1985 på 46.00 som stod sig i 16 år. Ända till 2011 då det förbättrades med två tiondelar till 45.82. På 2010-talet har Spåret tagit tre nya 4×100 m-titlar och sänkt rekordet till 44.82 vilket var på fjolårets stafett-SM hemma på Stockholms Stadion.
När det gäller de två lag-SM-finalerna så hade Spåret 46.41 1987 och 2017 års lag 46.35. Därmed blir det 7-6 till innevarande Spårvägen-generation med en marginal på sex hundradelar! 
Men man kan givetvis försöka sig på att jämföra Birgitta Wåhlins 10:01.26 på 3000 m då med Cecilia Norrboms 16:47.23 på 5000 m nu. Enligt IAAF:s poängtabell är sistnämnda resultat 51 poäng bättre och räknar man in det blir skillnaden 8-6.
På Spårvägens webbplats finns en gren-för-gren-jämförelse med kommentarer (längst ner).
/Jonas Hedman

About Jonas Hedman

Jonas Hedman
Frilansskribent, redaktör, statistiker, grafiker och förläggare specialiserad på friidrott. Redaktör för årsboken FRIIDROTT och friidrottaren.com.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*