Eliud Kipchoge når mållinjen på Monza-banan i Italien efter att ha snittat fyra millopp i rad på 28:31. Bandhållare var Joan Benoit Samuelson och Allyson Felix. Foto: NIKE

Hur bra är 2:00:25 på maraton?

När Kenyas Eliud Kipchoge, 32, i lördags den 6 maj sprang 42.195 meter på 2:00:25 på Monza-banan i Italien så underskred han världsrekordet med 2.5 minuter. Men det var ett tillrättalagt lopp med bland annat farthållare så tiden kommer inte att godkännas rekord. Men han sprang trots allt fyra 10 km-lopp i rad med ett snitt på 28:31 vilket är en extremt bra prestation. 2:00:25 kan jämföras med under 26 minuter på 10 000 m bana och 2.48 i höjd.

Projektet ”Breaking2” initierades av Nike och förbereddes i tre år med ett enda syfte – att springa maratondistansen under två timmar, dock utan ambition att uppfylla rekordkraven. Framför allt var det en noga förberedd draghjälp i form av sex farthållare som såg till att farten var jämn, dessa avlöstes efter varje avverkat 2400 m-varv (totalt var det 18 farthållare). Vätskelangning skedde mot reglerna från cykel, man sprang på ett helt platt bana utan tvära kurvor och så var alla löpare försedda med den nya skon Nike Zoom Vaporfly Elit som enligt tillverkaren ska vara fyra procent effektivare än någon annan sko på marknaden.

Fantastiskt jämn fart
Hela projektet var en gigantiskt PR-grej av Nike med bara tre man som som skulle försöka underskrida drömgränsen, förutom Eliud Kipchoge handlade det om Zersenay Tadese, Eritrea, och Lilesa Desisa, Etiopien. Den sistnämnde släppte efter knappt 18 km och Tadese tappade kontakten just före halva sträckan.
Men Eliud Kipchoge släppte aldrig ryggen på de ständigt roterande farthållarna och hade han inte tappat tio sekunder på 5 km-avsnittet mellan 35 och 40 km så hade han kanske mäktat med en ännu bättre spurt än han nu gjorde. För exakt på dagen 63 år efter att Roger Bannister blev först under fyra minuter på 1 engelsk mil var Kipchoge nu mindre än halvminuten från en ännu större drömgräns.
Detta efter att ha avverkat de fyra milarna på 28:21, 28:28, 28:32 och 28:44 följt av 6:20 på de sista 2195 meterna. 5 km-avsnitten gick på 14:14, 14:07, 14:13, 14:15, 14:14, 14:17, 14:17 och 14:27.
Att inte drabbas av en enda shackning under två timmar är fascinerande. Och att nå en sådan fysisk form som är så bra att han mentalt verkligen tror att han ska klara av det.

Nästan lika bra som Usain Bolt
Att Kipchoges prestation är extremt bra är ställt utom allt tvivel. Men hur bra? Han hade visserligen en stor fördel när det gäller farthållarna, vätskelangningen etcetera men om man ignorerar det kan man konstatera att en maratontid motsvarande 2:00:25 ger 1339 poäng enligt IAAF:s poängtabell.
Som jämförelse så motsvarar 1339 poäng 25:51.45 på 10 000 m (26 sekunder under Kenenisa Bekeles världsrekord), 42.61 på 400 m (0.42 under Wayde van Niekerks världsrekord), 2.48 i höjd (tre centimeter över världsrekordet) och 75.42 i diskus (1.36 meter över Jürgen Schults 31 år gamla världsrekord).
Men 2:00:25 är enligt poängtabellen inte lika bra som Usain Bolts 100 m-världsrekord på 9.58. Den tiden ger 1356 poäng och motsvarar 1:59:34 på maratondistansen. Även Bolts 200 m-rekord på 19.19 är bättre, men det skiljer bara tolv poäng jämfört med 2:00:25.
Det finns dock ingen exakt vetenskap för att jämföra resultat mellan olika grenar men IAAF:s tabell ger i allafall en indikation.

Hur mycket fördel ger farthållarna?
Att ha draghjälp från start till mål är förstås en stor fördel när löptiden är så lång som två timmar. Men en viktig faktor är också att man i ”Breaking2”-projektet bara hade ett mål – att springa i rätt fart från start och göra det så länge som möjligt. Att tävla om förstaplatsen var i praktiken aldrig någon faktor eftersom Kipchoge var alltför överlägsen sina motståndare. Han kunde sätta allt på ett kort och hade allt att vinna och ingenting att förlora.
I traditionella maratonlopp är det förvisso också farthållare men där har aldrig någon beställt 2:00-fart utan man har nöjt sig med världsrekordtempo. Med tanke på världsrekordbonusen så finns det ju heller ingen anledning att slå rekordet mer än nödvändigt. Då finns ju bra möjligheter att kunna förbättra det igen.
Utan tvekan kan nuvarande rekordet på 2:02:57 slås avsevärt på en snabb bana som Berlin. Den är flack och vid optimalt väder så kan tiden säkerligen förbättras med över minuten om Kipchoge tillsammans med övriga i världseliten bestämmer sig för att verkligen springa SNABBT. Alternativt att Kipchoge själv bestämmer sig för att försöka. För insikten om vad som är fysiskt möjligt blev väldigt tydlig på Monza-banan i lördags.

Kipchoge – skapt för maraton
Helt klart är Eliud Kipchoge en löpartalang utöver det vanliga och kan man fog kallas världens genom tiderna bästa maratonlöpare. Han slog igenom 2003 då han ännu inte 19 år fyllda satte juniorvärldsrekord på 5000 m i Oslo med 12:52.61. Två månader senare vann han VM-titeln i Paris på det ännu gällande mästerskapsrekordet 12:52.79 efter en av friidrottshistoriens svettigaste spurter.
1500 m-världsrekordhållaren Hicham El Guerrouj ledde in på upploppet men Kipchoge tog sig förbi med fyra hundradelars marginal efter ett slutvarv på 52 sekunder. Kenenisa Bekele var tre tiondelar efter.
Året efter satte Kipchoge som 19-åring sitt slutgiltiga personliga rekord på 5000 m med 12:46.53 vilket placerar honom fyra på genom-tiderna-listan. Han tävlade på bana i ytterligare nio säsonger och tog en rad mästerskapsmedaljer på 5000 m men inget mer guld. 2012 misslyckades han med att kvala in i det kenyanska OS-laget och bestämde sig därför att satsa på maraton. Tidigare hade han gjort några enstaka försök på 10 000 m (som bäst 26:49.02 2007) men aldrig ens testat halvmaraton.

Åtta maror och sju segrar
Maratondebuten skedde i Hamburg 2013 där han vann på 2:05:30 som är hans långsammaste (!) av de sju maror han gjort (OS-maran 2016 oräknad). Av dem har han vunnit alla utom en – Berlin 2013 då han var tvåa, 42 sekunder efter Wilson Kipsang som satte världsrekord med 2:03:23. I London Marathon 2016 stod Kipchoge för en fenomenal avslutning och spurtade i mål på 2:03:05 – bara åtta sekunder över världsrekordet. Det följdes av en över minuten stor seger i OS-maraton i Rio på 2:08:44.
Kipchoge var en riktigt snabb banlöpare och bansteget har han modifierat så att det passar även på väg. För ska man kunna springa fort på maraton så måste man ha en klar överkapacitet fartmässigt och det har han verkligen.
Hans två segrar 2016 – London och OS-loppet i Rio – var riktiga mästerverk. Formen byggde han vidare på med sju månader av närmast total hängivenhet för att träna, äta och sova fram till Breaking2-försöket. Men för att verkligen kunna springa så fort som 2:00 så måste man ju också tro på det och eftersom han nästan lyckades så förstår man att såväl självförtroendet som formen var bättre än någonsin!
Det är svårt att tänka sig att någon annan maratonlöpare skulle ha kunnat åstadkomma det Eliud Kipchoge gjorde på Monza-banan den 6 maj.

Vad skulle ett rekordförsök för kvinnor ge?
Testet på Monza-banan var ett enkönat försök att nå en drömgräns men man kan inte låta bli att fundera över vad ett motsvarande tillrättalagt försök för kvinnor kunde ha resulterat i. Paula Radcliffe har världsrekordet med 2:15:25 från London 2003. Den noteringen utmanades för första gången i årets London Marathon då Kenyas Mary Keitany sprang första halvan i 2:14-fart!
Radcliffe passerade halva sträckan på 68:02 i sitt rekordlopp medan Keitany hade 66:54 efter en första mil på 31:17! När haren klev av fick hon springa andra halvan själv och även om hon tappade fart – sista 21.1 km gick på 70:07 – så nådde hon målet på 2:17:01 – nytt världsrekord i lopp för enbart kvinnor.
Hur mycket snabbare skulle Keitany kunna springa i ett lopp med optimal farthållning på Monza-banan? Under 2:13?
Och vad kan landsmaninnan Joyciline Jepkosgei göra på maratondistansen i framtiden? Hon satte världsrekord på halvmaraton i början av april med 1:04:52 efter att ha satt tre världsrekord på vägen – 30:05 på 10 km, 45:37 på 15 km och 1:02:25 på 20 km.

Nytt försök?
Eliud Kipchoge har redan sagt att han kan tänka sig ett nytt ”Breaking2”. Han var ju så nära i första försöket och nu när man testat detta på alla sätt tillrättalagda lopp så kan man säkert slipa ytterligare på detaljerna. Blir det ett ”Breaking2 II” så får man hoppas att ett kvinnligt lopp köras i anslutning till det.
/Jonas Hedman

Läs även:
Osannolikt maratonlopp av Eliud Kipchoge när 2-timmarsgränsen skulle underskridas

Resultat Breaking2, 42.195 meter, Monza, ITA, 6/5 2017
1) Eliud Kipchoge, Kenya, 2:00:25
2) Zersenay Tadese, Eritrea, 2:06:51
3) Lelisa Desisa, Etiopien, 2:14:10

About Jonas Hedman

Jonas Hedman
Frilansskribent, redaktör, statistiker, grafiker och förläggare specialiserad på friidrott. Redaktör för årsboken FRIIDROTT och friidrottaren.com.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*