Med ett spektakulärt svenskt världsrekord ett drygt dygn tidigare hamnar ett ”vanligt” svenskt rekord i en annan friidrottsgren oundvikligen i uppmärksamhetsskugga. Det ödet drabbade Ullevis Suldan Hassan natten till i söndags. Men hans 2:05:57 i Tokyo Marathon var verkligen en prestation värd mycket mer än bara ett konstaterande av att det blev rekord. Läs A. Lennart Julins analys.
Särskilt som tiden faktiskt innebar att Suldan därmed blev förste svensk att knäcka en av marathonlöpningens verkliga drömgränser, nämligen 2:06:35. För bakom denna vid första anblicken ”omärkvärdiga” tid döljer sig nämligen att man klarat att springa hela den drygt 42 km långa sträckan med en snittfart av under 3 minuter per km.
Da Costa först i världen
”Sub-3-fart” är en målsättning som alltid funnits med den ambitiöse långdistanslöparen: 9:00 på 3000m, 15:00 på 5000m och inte minst 30:00 på milen har varit självklara etappmål på vägen till eliten. Och hade marathondistansen en gång i tiden standardiserats till 40 km och inte till 42.195 m så hade även maran haft en numeriskt självklar drömgräns att jaga.
Första gången någon sprang under 2:06:35 var i Berlin 1998 då Brasiliens Ronaldo Da Costa vann på 2:06:05. Första europé var Turkiets Kaan Kigen Özbilen med 2:06:10 i Seoul 2016 och första nordbo Norges Sondre Nordstad Moen med 2:05:48 i Fukuoka 2017.
Och även om den nya skoteknologin sedan revolutionerat långdistanslöpningen var det fortfarande inför Suldans lopp i söndags bara 22 européer som fixat 2:06:35-gränsen och vad gäller Norden blev han nu nr 2 efter Sondre.
Bästa svensk någonsin i WMM
Ett annat tecken på kvaliteten i Suldans prestation nu i Tokyo är placeringen i loppet som 8:a. För det är den bästa manliga svenska placeringen i ett ”World Marathon Majors” lopp någonsin. Tokyo anslöt 2013 till denna ”elitserie” som startades 2006 av Boston, London, Berlin, Chicago och New York och som nu alltså är inne på sitt 20:e år.
Tidigare bästa WMM-placering på manliga sidan var Mikael Ekvalls 14:e i Berlin 2016. Bland kvinnorna toppar Isabellah Andersson med en 8:e i New York 2011 och en 9:e i Tokyo 2016.
Och även om startfältet nu i Tokyo kanske inte var så kändis/merittyngt som i London eller New York var toppkvaliteten brutal: 11 man som tidigare gjort under 2:05 och 13 till med bättre personbästa än Suldans ingångsvärde 2:07:36.
Inte alls långt efter ettan
En annan indikation på kvaliteten i Ullevi-löparens prestation nu i Tokyo är att tidsgapet fram till den ohotade segraren var bara just över 2½ minut (2:36). Tittar man på fjolårets WWM-lopp var motsvarande gap klart större – mellan 3:42 och 6:09 – i fem av sex lopp och bara aningen mindre (2:20) i ett.
Men som Karin Boye formulerade det: ”Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd”.
Så hur såg egentligen vägen ut för Suldan till målet och den där registrerade sluttiden och placeringen? En naturlig referens är förstås hans eget tidigare rekord 2:07:36 som han noterade i Sevilla för ett drygt år sedan. Men med i jämförelserna bör man även ta Ebba Tulu Chalas lopp i Sevilla veckan före Tokyo-maran.
Så nära rekord för Ebba
För där i Sevilla var Ebba otroligt nära att slå Suldans gamla rekordtid: I mål kom det till slut att fattas bara två ynka sekunder – dvs ca 2½ promille av totaltiden. Motsvarande diff översatt till 100m bana skulle handla om 2½ tusendel!
En sammanställning av de officiella passertiderna för Suldan i Sevilla 2024, Ebba i Sevillla 2025 och Suldan i Tokyo ser ut så här:
Om man börjar med att jämföra Suldans och Ebbas Sevilla-lopp så kan man se att Suldan i en sådan virtuella duell bygger upp ett övertag på som mest halvminuten under de första två milen. På nästa mil plockar Ebba dock in och vid 35 km är han t o m något före innan Suldan visar sig aningen starkare precis på slutet så att han får ”marginalerna på sin sida” vid mållinjen.
Som helhet måste Ebbas prestation anses likvärdig med Suldans ett år tidigare på samma plats. Gapet mellan dem vid mellantidsstationerna snittade 11 sekunder och översteg aldrig 30.
Receptet: Litet snabbare hela vägen
Ställer man i stället Suldan 2025 mot hans eget ett år yngre jag så framträder ett gap som växer i princip hela vägen – t o m i litet snabbare takt på sluttampen: 4 – 4 – 22 – 27 – 32 – 49 – 52 – 1:01 – 1:19 – 1:39.
Analyserar man de enskilda 5 km-portionerna och knyter an till inledningens resonemang om att hålla sub-3:00-tempo så uppfyllde Suldan 2024 det i 5 km-portioner nr 1, 2 och 6 och Ebba 2025 det i nr 1, 3, 5 och 6.
(Märkligt dock att Ebba skulle haft 15:30 på 15-20 km medan han noterade 14:58 på 10-15 km och 14:56 på 20-25 km. Samma ologiska mönster finns faktiskt för alla löpare i Sevilla – t ex hade segraren Selemon Barega 14:33 – 15:13 – 14:37 – så förklaringen ligger sannolikt i minst en felplacerad tidtagningstation.)
Nu i Tokyo lyckades Suldan som synes av tabellen hålla sub-3-fart i alla de första sex halvmilarna – plus på sista biten från 40 km till mål. Konsekvensen blev att dröm-2:06:35 i kom att underskridas med totalt 38 sekunder.
Plockade placeringar hela vägen
Hur väl Suldan lade upp sitt lopp nu visas även av hur han hela tiden klättrade placeringsmässigt. Han började nere runt 50:e plats, passerade halvvägs som 38:a och slutade alltså 8:a i mål. Det senare skall dock inte tolkas som att han sprang förbi 30 man på andra halvan.
Dels därför att bland de som låg före vid halva distansen fanns inte mindre än åtta harar som engagerats av arrangören för att hjälpa till med farthållningen åt eliten som erbjöds tre olika fartalternativ (Suldan valde det tredje). Dels därför att Suldan i det skedet av loppet tillhörde en ca 20 man stor klunga där de inbördes placeringarna hela tiden varierade.
Höll farten ända in i mål
Tar man hänsyn till dessa omständigheter var det ändå inte mindre än 13 löpare med ambition att fullfölja som låg klart före Suldan halvvägs men som han knäckte på andra halvan: Nio fick se sig förbisprungna före mållinjen och fyra bröt.
Faktum är att Suldan var femte snabbast av alla på andra halvan och hur väl han disponerade krafterna den här dagen understryks av att han med 1:02:44 + 1:03:13 tappade endast 29 sekunder ”på hemvägen”, det näst minst tappet i hela elitgänget.
Som sagt: En rekordprestation väl värd att dokumenteras med eget litet kapitel i den svenska friidrottshistorien.
/A. Lennart Julin
Läs även:
• Rekord i maratondebuten av Suldan Hassan
• Tre svenskar på Track&Field News världsranking
• Vilka var världens bästa friidrottare 2024?
• A. Lennart Julin sluter cirkeln 50 år efter EM i Rom
