Det har gått ett halvt sekel sedan det 4×400 m-laget satte svenskt rekord med 3:02.57 i OS-finalen i München den 10 september 1972. Rekordet står sig än i dag och är det äldsta i tabellen. Det blev verklighet efter en sommar då det förbättrades med över fem sekunder och i laget sprang Erik Carlgren, 25, Västerås IK, Anders Faager, 25, Wärnamo SK, Kenth Öhman, 22, Enköpings AI, och Ulf Rönner, 25, KA 2 IF.
1972 var ett fantastiskt svenskt friidrottsår då vi hade tre världsrekordhållare – Anders Gärderud på 3000 m hinder (8:20.8), Kjell Isaksson i stav (5.55) och Ricky Bruch i diskus (68.40). I München tog Ricky Bruch brons vilket var Sveriges första OS-medalj i friidrott på 20 år. Isaksson var skadad och Gärderuds rekord kom efter spelen.
Nordiskt rekord i Finnkampen
En kvartett som verkligen överträffade sig själva i München var 4×400 m-laget. När säsongen började var det svenska rekordet 3:07.7 satt tio år tidigare på EM i Belgrad 1962 av kvartetten Bosse Althoff, Ronny Sunesson, Bengt-Göran Fernström och Hans-Olof Johansson. De slutade fyra bara 0.7 sekunder från medalj.
Första loppet sommaren 1972 var i landskampen mot Norge på Stockholms Stadion i slutet på juni där Sverige vann på 3:07.3. Det följdes av OS-genrepet på Finnkampen i Helsingfors där vår östra granne besegrades med 1.6 sekunder och där 3:06.2 var nordiskt rekord.
Målet uppnått redan i försöken
Målet i München var att göra 3:04 och det nåddes redan i försöken där Sverige slutade trea på 3:03.05 i det första av tre heat – svenskt rekord med tre sekunder – och till final på tid med 78 hundradelars marginal. Örgrytes Michael Fredriksson var tvåa i den svenska årsstatistiken på 46.2, en tiondel bakom Anders Faager, och var med i båda rekordloppen tidigare under sommaren. Men en skada gjorde att han inte kom till start i München.
I försöken sprang Erik Carlgren (45.7), Kenth Öhman (45.7), Ulf Rönner (46.2) och Anders Faager (45.5).
Trea efter första sträckan
Planen inför finalen var att toppa laget på de första sträckorna, få häng på topplagen och på så sätt nå en bra sluttid och om möjligt slå Finland. Sverige gick vidare på samma tid som Frankrike och fick den snäva bana ett i finalen. Det hindrade inte Erik Carlgren från att göra en suverän sträcka (46.0) och växla som delad trea med Polen.
Finland passerade
På andra upprepade Anders Faager sina 45.5 från försöken men tappade några placeringar även om avståndet framåt inte var stort. På tredje passerade Finland som hade sina två ess Ossi Karttunen och Markku Kukkoaho som båda gjorde under 45 sekunder i finalen.
Detta trots att Kenth Öhman gjorde dagens snabbaste blågula tid med 45.3 som var hela 1.6 sekunder snabbare än hans personliga rekord från block.
Lagets snitt: 45.6
Ulf Rönner avslutade med 45.8 och förde Sverige till en sjundeplats på 3:02.57 – 1.4 sekunder bakom sexan Finland. Det innebar en snittid för det svenska laget på fantastiska 45.6.
Även Finland satte nationsrekord, 3:01.12, efter lysande sluttider av Karttunen (44.8) och Kukkoaho (44.5) där de till slut bara var halvsekunden från bronset. Den sistnämnde hade några dagar tidigare nått den individuella finalen där han slutade sexa på 45.49.
Så fort sprang de individuellt
Både det svenska och finska rekordet står sig än idag 50 år senare (vilket även gäller Kukkoahos 45.49 från individuella 400 m-finalen). Det mesta föll på plats den där dagen den 10 september 1972 och som närmast har ett svenskt lag varit åtta tiondelar från dessa 3:02.57 vilket var för 18 år sedan.
Anders Faager gjorde året efter München-OS 45.9, Michael Fredriksson satte sitt slutliga personbästa 1974 med 45.8, Ulf Rönners bästa är 46.6 från 1970 och Kenth Öhman gjorde som bäst 46.9 i USA våren 1972.
Två i EM-final i Rom 1974
1970-talet var en tid då eltidtagningen på bredare front började ta plats i friidrotten och alla i rekordlaget gjorde också bra tider med den betydligt mer exakta teknik som nu sedan länge är standard. Erik Carlgren 46.09 (Finnkampen 1973), Michael Fredriksson 46.12 (Rom-EM 1974), Anders Faager 46.29 (OS-försöken 1972) och Ulf Rönner 46.99 (1970). Michael och Erik var EM-finalister i Rom 1974 där de slutade sexa-sjua på 46.12 respektive 46.15.
Åtta tiondelar från rekordet 2004
I Europacupens semifinal i Nice 1973 vann Sverige på 3:04.41 och i EM-försöken i Rom 1974 noterades 3:05.54 vilket följdes av 3:12 i finalen efter en krock.
I början av 2000-talet noterades några tider på 3:03-3:04 där den bästa var 3:03.35 från Europacupen i Polen 2004 – alltså 78 hundradelar från rekordet. Det är den tredje bästa av ett svenskt landslag överträffat enbart av München 1972. I laget sprang Thomas Nikitin (Spårvägens FK), Jimisola Laursen (Malmö AI), Andreas Mokdasi (Hässelby SK) och Johan Wissman (IFK Helsingborg).
Flera långlivade rekord
Det finns flera långlivade svenska rekord. Dan Waerns 1000 m-rekord på 2:17.8 från 1959 stod sig i 58 år till 2017 då Johan Rogestedt förbättrade det med en tiondel till 2:17.67. Och Anders Gärderuds 5000 m-rekord på 13:17.59 klarade sig i 46 år – ända till härom veckan då Andreas Almgren förbättrade det med hela 16 sekunder till 13:01.70.
Att 1000 m-rekordet stod sig så länge berodde bland annat på att det var en udda distans som löps sällan. 5000 m är en mästerskapsdistans som springs regelbundet så det är mer anmärkningsvärt att det stod sig så länge.
När kommer rekordet slås?
4×400 m är en mästerskapsdistans men löps sällan och det är inte ofta vi har fyra så pass starka 400 m-löpare som fokuserar hårt på uppgiften fram till och i ett mästerskap. Om 45.33-mannen från i vintras, Carl Bengtström, skulle satsa på stafett och våra övriga tar ett steg till i utvecklingen så skulle rekordet kunna slås. Men det är många bitar som måste falla på plats vilket sällan händer. Så det finns skäl att tro att rekordet kommer att stå sig i många år till.
Rekordlaget träffas idag hemma hos Kenth Öhman utanför Stockholm för att fira 50-årsjubileet – Erik Carlgren, Kenth, Ulf Rönner och Michael Fredriksson. Anders Faager gick ur tiden 2019.
/Jonas Hedman
OS-finalen på 4×400 m i München, FRG, 10/9 1972
1) Kenya 2:59.83
2) Storbritannien 3:00.46
3) Frankrike 3:00.65
4) Västtyskland 3:00.88
5) Polen 3:01.05
6) Finland 3:01.12 (finskt rekord)
7) Sverige 3:02.57 (svenskt rekord)
8) Trinidad & Tobago 3:03.58
Finska laget: Stig Lönnqvist 46.7, Ari Salin 45.1, Ossi Karttunen 44.8, Markku Kukkoaho 44.5.
Svenska laget: Erik Carlgren 46.0, Anders Faager 45.5, Kent Öhman 45.3, Ulf Rönner 45.8.
I försöken: Erik Carlgren 45.7, Kent Öhman 45.7, Ulf Rönner 46.2 och Anders Faager 45.5.
Läs även:
• 20-årsjubileum för det svenska rekordet på 4×100 m – femma i OS
• Johan Rogestedt slog det 57 år gamla rekordet
• 2017: Intervju med förre världsrekordhållaren Dan Waern
