Till helgen den 16–17 september avgörs Diamond League-finalen i Eugene, Oregon, där Daniel Ståhl och Mondo Duplantis tillhör favoriterna. Vinnarna i alla grenar får 30.000 dollar (motsvarande 334.000 kr) och den stora vinnaren kan bli Jakob Ingebrigtsen. Nytt är att det finns två former av wild cards – globalt resp nationellt. Globalt wild card innebär att det går att vinna titeln men utan prispengarna och nationell wild card att man får prispengarna men inte titeln. Logiskt? Svar nej!
Friidrottens internationella ”elitserie” Diamond League startade sitt 2023 den 5 maj i Doha och går nu till helgen i mål på 2022 års VM-arena Hayward Field i Eugene. Sverige har den här gången två inkvalade deltagare i finalen – och det är förstås våra världsmästare Daniel Ståhl och Mondo Duplantis.
Båda är rutinerade DL-finalister med sex resp fyra tidigare starter. Detta trots att 2020 ju p g a coronapandemin blev ett speciellt år för Diamond League utan final sedan galorna ställts in helt eller genomförts i annorlunda form.
Ståhl och Duplantis är inte bara rutinerade utan också mycket välmeriterade finalister: Daniel har sedan 2016 placeringssviten 1-7-3-1-x-1-5 i finalerna medan Mondos facit sedan 2018 är 7-2-x-1-1.
”Lilla VM” i diskus och stav
Motståndet den här gången kommer att bli så bra som det kan bli eftersom i både diskus och stav samtliga de inkvalade (= de sex främsta från kvalperioden) står med i startlistorna:
I diskus ställs Daniel mot Kristjan Ceh (VM-2:a), Andrius Gudzius (VM-6:a), Matt Denny (VM-4:a), Lawrence Okoye och Sam Mattis. Från VM-toppen saknas alltså egentligen endast VM-3:an Mykolas Alekna (ej inkvalad).
Mondos konkurrenter blir Sam Kendricks, Chris Nilsen (delad 3:a på VM), Ernest John Obiena (2:a), Kurtis Marshall (delad 3:a) och KC Lightfoot plus Ben Broeders (7:a). D v s precis som för Daniel ”gamla vanliga gänget” där Budapest-toppen förstärkts med Kendricks och Lightfoot.
Nästan alla världsmästarna på plats
Även i övriga grenar blir finalerna mycket av ”VM i repris”: Av mästarna från Budapest saknas bland kvinnorna endast Faith Kipyegon på 5000m (springer dock 1500m) och bland männen fattas Noah Lyles på 200m (springer bara 100m), Antonio Watson på 400m (aldrig deltagit i en DL-gala), Josh Kerr på 1500m, Gianmarco Tamberi i höjd samt Miltiádis Tentoglou i längd.
Årets DL-final skiljer sig från alla sina föregångare sedan premiäråret 2010 genom att den inte går på Letzigrund i Zürich och/eller Koning Boudewijn-stadion i Bryssel utan har flyttats nio tidszoner västerut till fjolårets VM-arena i Eugene (Oregon).
Hur blir det med publiken?
Något av en chansning vad gäller publikinramningen kan den flytten kännas som. Vi vet ju att det alltid är utsålt på ”Weltklasse” och ”Memorial Van Damme” medan elitfriidrott på arena i september i USA är något i princip oprövat.
Man kan ana att den tanken också slagit arrangören när man tittar på startlistorna och där hittar en del stjärnnamn som inte fanns med bland de formellt finalklara när kvalperioden löpte ut i och med galan i Bryssel i fredags.
Inte fullt i alla grenar
I de flesta fallen handlar det dock om att aktiva som ursprungligen låg just ”under strecket” har flyttats upp efter återbud från inkvalade. D v s precis som det skall vara för att få fulla startfält i alla grenar. (Vilket man f ö faktiskt ändå misslyckats med i manligt tresteg där det ser ut att bli endast fem startande trots att man fyllt på med två okvalade.)
”Utom tävlan” eller ….
Det finns även några ”nationella wild cards”, d v s arrangören har plockat in enstaka okvalade amerikaner i grenar där man velat förstärka hemmaintresset. Sådana ”utfyllnadsdeltagare” kommer dock inte att kunna bli ”DL-mästare” om man skulle vinna sin gren.
Vilket faktiskt inte alls är omöjligt för t ex Maggie Malone i spjut som har ett pers på 67 meter och som vunnit två tävlingar i Europa nu i september på resultat runt 64 meter. Om hon får en riktig träff nu i Eugene gäller det alltså att förklara för åskådare och TV-tittare att Malone visserligen vann men ändå inte vann.
Inte titeln men prispengarna
Ännu tydligare blir situationen på 800m där Athing Mu fått ett wild card utan att ha gjort någon enda DL-start i år. För Mu är ju som bekant OS-etta 2021 och VM-etta 2022 och dessutom VM-trea blott 68 hundradelar från guld senast i Budapest. Så det vore verkligen ingen skräll om Mu tog hem 800m-loppet nu.
Men ändå skulle hon då inte bli ”DL-mästare” utan den titeln skulle gå till tvåan i loppet. Däremot skulle Mu – enligt de regler för ”wild cards” som presenterats (se länk nedan) – få fulla prispengarna som grensegrare i DL-finalen (vilket bör innebära att DL-mästaren bara får prispengarna som är öronmärkta för finaltvåan).
Mästare utan att kvala?
Det har nu inför finalen också introducerats en ny typ av wild card som benämns ”globalt” (begreppet finns nämligen inte med i 2023 års tävlingsbestämmelser för DL – se länk nedan). Med ett sådant är man faktiskt t o m behörig att bli DL-mästare utan att ha kvalat in genom att samla tillräckligt många placeringspoäng under säsongen.
En sådan fribiljett kan man dock bara få om man gjort minst en DL-start under året och är antingen världsrekordhållare eller regerande VM/OS-mästare eller topp-5 på världsrankingen i grenen eller topp-20 på rankingen totalt över alla grenar. Athing Mu uppfyller OS-guldkriteriet men har som sagt inte deltagit i någon DL-tävling i år.
Jakob har chans på en dubbel …
En som dock klarar alla krav är Jakob Ingebrigtsen som visserligen inte sprungit vare sig 3000m eller 5000m den här DL-säsongen men som ju varit flitig på touren som 1500m-löpare. Nu i finalen kommer han därför att inte bara springa engelska milen dag 1 utan också 3000m dag 2.
Man kan ana att ändringen av finaldistansen till 3000m från 5000m (som varit finaldistans alla tidigare år även om en eller ett par deltävlingar gått på 3000m) skett för att underlätta dubbleringen.
… men får inte fulla prispengar
Så Jakob Ingebrigtsen kan alltså ta hem två DL-titlar lördag/söndag. Däremot blir det inte – enligt de wild card-bestämmelser som presenterats (se länk nedan) – fulla prispengar för honom på 3000m.
Att ett globalt wild card ger rätt till titeln men inte fulla prispengar medan ett nationellt wild card ger fulla prispengar men ingen titel har säkert en bra förklaring även om den inte är omedelbart uppenbar.
SVT sänder båda dagarna
Diamond League-finalen går alltså lördag-söndag i Eugene. Man kör mitt på dagen lokal tid vilket innebär kvällstid för oss i Europa. SVT/SVT Play sänder direkt båda kvällarna.
/A. Lennart Julin
Läs mer:
Informationen om de olika typerna av wild card
Officiella tävlingsbestämmelserna för Diamond League 2023
