Den fantastiska tekniken, leendet och den alltid positiva inställningen är det vi främst kommer att minnas Susanna Kallur för! Foto: Deca Text&Bild

En fantastisk friidrottskarrär tar slut om en vecka – Susanna Kallur tackar för sig

Susanna Kallur har bestämt sig – inne-EM i Belgrad på fredag den 3 mars blir hennes allra sista tävling då hon springer 60 m häck, distansen där hon sedan 2008 har världsrekordet med 7.68.

Det är alltid vemodigt när slutet närmar sig och för Susanna Kallur, 36, handlar det om en exceptionellt lång karriär på över 20 år. Men trots att sju av de sista åtta åren präglades av skador avslutar hon med en positiv känsla.
– Jag känner mig nöjd. Färdig. Jag har uppfyllt många av de drömmar jag hade som liten genom friidrotten, så det blir med en känsla av stor tacksamhet och glädje som jag säger tack och hej om en vecka, skriver Sanna på Instagram.
– Elitidrott innebär många uppoffringar och det är inte bara jag som behöver göra dem. Hela stora familjen är med och pytsar in – och för att det ska vara värt det vill jag springa betydligt fortare. Och det kommer jag inte att kunna göra med den träningsmängd jag klarar av. Så nu ska jag njuta som aldrig förr av min sista vecka som häcklöperska!

Målet är final i Belgrad
Det blir ingen start på inne-SM i Växjö till helgen eftersom benet som hon opererade 2008 behöver två veckors vila mellan tävlingarna. På fredag är det försök, semi och final på 60 m häck samma dag och som alltid är Sannas mål att nå finalen. Det har hon gjort i sina tre tidigare IEM-starter – sexa som 19-åring i Gent 2000 och seger i Madrid 2005 och Birmingham 2007.
– Inomhus-EM i Belgrad blir min sista tävling! Frän känsla, men också lite vemodigt. Det har smugit sig på mig det här beslutet, men jag tvekar inte att det är rätt, skriver Sanna.

JVM-guld i Chile hösten 2000. Foto: Deca Text&Bild

Brons i mästerskapsdebuten 1998
Sanna och tvillingsyster Jenny började med gymnastik tidigt men bytte 15 år gamla hösten 1995 till friidrott. Första riktiga tävlingen var USM i Kupolen i Borlänge och Sanna visste knappt hur man ställde in startblocken.
Men hon lärde sig snabbt och nästan lika snabbt fann hon sin gren i 100 m häck. Bara två år senare tog hon JVM-brons i Frankrike och ytterligare två år senare JVM-guld i Chile. Däremellan en femteplats på junior-EM i Riga 1999.

U23EM-guld i Amsterdam 2001 med tvillingsystern Jenny, till höger, som tvåa. Foto: Deca Text&Bild

Första dubbelsegern med Jenny 2001
Juniorkarriären fortsatte med guld på U23EM på 100 m häck både 2001 och 2003 där Jenny förstnämnda år såg till att det blev dubbelseger. Mästerskapsdebuten som senior skedde på inne-EM i Gent 2000 och hon gick till final direkt. Utomhusdebuten skedde på VM i Edmonton 2001 då Sanna nådde semifinal och med personliga rekordet 12.74 bara var hundradelar från final.

Sanna var Falu IK trogen genom hela karriären – i 22 år! Här tillsammans med Torbjörn Eriksson som var hennes tränare 2008-2016. Foto: Deca Text&Bild

Tre OS-starter
Sanna startade i Aten 2004, Peking 2008 och Rio 2016 men lyckades aldrig riktigt få till det och orsaken var skador. Våren 2004 drog hon baksidan men satte ett svårslaget rekord i rehab och kom tillbaka till SM i Karlstad i början på augusti och satte sedan pers med 12.67 i semifinalen i OS. Åter bara hundradelar från final. I Peking 2008 hade hon störts av skador i ett halvår men lyckades ändå ta sig till semifinal där hon fastnade med foten på första häcken och kraschade våldsamt.
I London 2012 var hon inte i tävlingsdugligt skick men kom mot alla odds tillbaka 2016 och kvalade in till Rio där det dock tog stopp i försöken.

Bäst när det gäller
Förmågan att prestera på topp i de stora mästerskapen följde henne genom hela karriären men hon hade lite oflyt utomhus. På VM i Helsingfors 2005 hamnade hon i en semifinal där det blåste hård motvind mitt i allt regn. Syster Jenny hade däremot medvind och tog sig till vad som kom att bli hennes enda globala mästerskapsfinal utomhus där hon slutade sexa.
På VM i Osaka 2007 var Sanna en klar medaljkandidat men slutade fyra sedan amerikanskan Michelle Perry på banan bredvid stört henne. Sanna satte personligt rekord med 12.51 och missade medalj med 0.01 och guldet med 0.05.

EM-guld i Göteborg 2006. Foto: Deca Text&Bild

EM-guldet i Göteborg
2006 höll Sanna för trycket och vann EM-titeln inför ett fullsatt Ullevi i vad som är en av karriärens absoluta höjdpunkter. Men allra bäst var Sanna hösten 2007 då hon var i det närmaste oslagbar. Efter fjärdeplatsen i VM vann hon i Bryssel på 12.52 och i Berlin på 12.49 som skulle komma att bli hennes bästa tid. Därmed kom det att fattas bara 0.02 fram till Ludmila Engquists svenska rekord 12.47.

Allra bäst inomhus
60 m häck var Sannas bästa gren. Hon gjorde sju innemästerskap 2000–2008 (missade 2001-2002 p g a studier i USA) – tre EM och fyra VM – och var i final alla gånger utom en med IEM-guld i Madrid 2005 (Jenny tvåa) och Birmingham 2007. EM-placeringarna var 6-1-1 och på VM 7-5-3-semi.
I sistnämnda mästerskap i Valencia kom hon inte till start i semifinalen på grund av skada och det blev början till slutet.
Men den vintern tog häckdjävulen över hennes kropp och det var den 10 februari 2008 i Karlsruhe Sanna satte det ännu gällande inomhusvärldsrekordet 7.68.

SM-comeback i Umeå 2014 som slutade med fjärdeplats på 100 m slätt. Foto: Deca Text&Bild

Sex år utan häcklopp
Sedan följde ett skadehelvete utan dess like. Efter operation i USA i november 2008 gjorde Sanna tre lopp på 100 m häck i maj-juni 2010 men sedan dröjde det sex år till nästa start i grenen vilket var Bauhaus-galan i juni 2016.
Däremellan hann hon med några lopp på 100 m slätt sommaren 2014 och en på 60 m häck i Karlsruhe 2015 då hon noterade 8.14 i försök och final.

Tårar – ett återkommande inslag under karriären. Här handlar det dock om positiva sådana. Foto: Deca Text&Bild

Comebacken på Stockholms Stadion
Det var härligt att Sanna fick genomföra en hel säsong sommaren 2016 inklusive start på EM och OS. Men benet tillät inte tillräckligt med träning för att hon skulle nå den nivå hon ville och efter öroninflammation i januari missade hon dessutom två tävlingar.

Fantastisk toppbredd
Åren 2001–2016 gjorde hon 87 lopp under 13 sekunder på 100 m häck under tio säsonger – en gräns som förutom henne själv bara två andra svenskor underskridit. På 60 m häck blev det 49 lopp under 8.00.
Efter 8.06 i Nordenkampen i Tammerfors och 8.21 i Birmingham i lördags är det på fredag dags för sista tävlingen.
Tack för underhållningen, Sanna! Det har varit väldigt kul att följa din resa!
/Jonas Hedman

Lyckan över att kunna springa häck igen – första 100 häckloppet på sex år, Bauhaus-galan på Stockholms Stadion 16 juni 2016. Foto: Deca Text&Bild

BOK: SVERIGE-BÄSTA 2021

ÅRSBOKEN

FÖLJ FRIIDROTTAREN PÅ SOCIALA MEDIER

SENASTE ARTIKLARNA

NYHETSBREV

Nyhetsbrev

MEST LÄSTA

Nyhetsbrev

ARKIV

Svenska truppen