Kulstötaren Fanny Roos gjorde 2025 sitt hittills klart bästa år i karriären men en jämnhet över 19 meter som verkligen var extrem. A. Lennart Julin analyserar Fannys fantastiska år där hon gjorde nio av karriärens tio bästa resultat och stötte över 19 meter i tjugo tävlingar.
Det är ingen överdrift att beteckna Fanny Roos som något av en institution i svensk friidrott. Hon har nämligen i specialiteten kulstötning sedan 2014 vunnit alla SM utom ett, sedan 2015 vunnit alla Finnkamper plus att hon fr o m 2017 har deltagit i samtliga 19 internationella seniormästerskap (OS, VM och EM) ute och inne.
Ett imponerade facit som visar på förmågan att under ungefär ett decennium hålla en stabilt hög internationell nivå och undvika allvarliga skade- och sjukdomsstörningar. För när det har gällt så har Fanny alltid varit med och alltid presterat.
Det visar de här resultatutvecklingskurvorna för dels Finnkampen, dels de internationella mästerskapen.
Båda visar en inledningsvis stabilt förbättrad resultatnivå. Men efter några år planade kurvan ut och det framstod som att den kanske nått en slutplatå runt ”höga 18”. En bild som man brukar se för de flesta elitidrottare.
Med ett sådant digert CV som Fannys hade det varit ganska naturligt om gnistan börjat falna något även för henne. Men i stället hände i år det rakt motsatta. 2025 kom nämligen att bli hennes i särklass både mesta och bästa år (hittills …) på alla sätt och vis. Några illustrationer:
Mesta året
+ Gjorde totalt 39 tävlingar – 12 inne och 27 ute – under året efter att de sex närmast föregående åren ha pendlat mellan 22 och 30.
+ 28 av 39 tävlingar var utomlands spridda över 12 länder från västligaste Nordamerika till östligaste Asien. Sex olika utlandstävlingar på en månad blev det både i februari och juni.
+ Mellan 23 maj och 27 augusti var det aldrig längre än sju dagar mellan tävlingarna.
+ I början på juli var det t o m tio dagar där fyra tävlingar varvades med långa resor: 18.92 på FGP Karlstad den 3 juli, 19.27 på DL Eugene (Oregon) den 5 juli, 19.16 på DL Monaco den 11 juli och 19.37 på Lag-SM Sollentuna den 12 juli.
Bästa året
+ Tog sin främsta placering hittills i ett globalt utomhusmästerskap när hon med 19.54 kom 5:a vid VM i Tokyo i mitten av september.
+ Återtog det svenska rekordet utomhus med en stöt på 19.66 vid Diamond League i kinesiska Keqiao i början på maj. Var över det gamla rekordet även i en gala i Madrid i juli och tangerade det vid VM i september.
+ Gjorde nio av karriärens tio bästa tävlingsresultat. De resultaten var jämnt utspridda över alla sommarmånaderna: Ett i maj, och två vardera i juni, juli, augusti och september.
+ Gjorde sitt 8:e Diamond League-år och noterade fyra av sina fem bästa DL-resultat någonsin.
+ Satte i augusti nya tävlingsrekord på såväl SM (19.36 – förbättring med över en tredjedels meter) som Finnkampen (19.11 – förbättring med nästan halvmetern).
+ Efter en 19m-tävling under 2019, sex under 2021, tre under 2022, fyra under 2023 och en under 2024 – alltså femton totalt – kom nu inte mindre än tjugo (20!) stycken under 2025.
Fördjupad analys
Det är inte ovanligt att man ser/hör formuleringen ”Det var det fjärde längsta hoppet/kastet genom tiderna” om ett riktigt bra resultat. Men egentligen menas då ”det fjärde längsta tävlingsresultatet”. För sällan eller aldrig har hela hopp/kastserierna beaktats utan utgångspunkten har varit en vanlig statistik som ju bara redovisar slutresultaten.
Men det kan vara givande att verkligen analysera själva serierna för att se vad som döljer sig bakom slutresultaten. Detta samtidigt som man förstås måste respektera att friidrottens tävlingsformat är sådant att den värdige vinnaren av varje tävling alltid är den som gjort det allra längsta hoppet/kastet/stöten.
Minns Powell vs Lewis 1991
Ofta kan det röra sig om fullträffar men analysen kan också visa att en deltagares slutresultat återspeglar en slags normalnivå. Med serierna får man helt enkelt en mer nyanserad bild av den aktives ”profil”.
En bra illustration av analysmetoden ger längdtävlingen i VM 1991 där Mike Powell satte det ännu gällande världsrekordet 8.95.
Powells serie då såg ut så här: 7.85 – 8.54 – 8.29 – x – 8.95 – x. Det skall jämföras med den serie som tvåan Carl Lewis noterade: 8.68 – x – 8.83w – 8.91w – 8.87 – 8.84. D v s Lewis snittade 8.82 på fem giltiga mot Powells 8.40 på fyra giltiga.
Tillbaka till Fanny Roos och hur hennes 2025 såg ut ”på stötnivå”.
Inomhus vs utomhus 2025
På de 12 tävlingarna inne gjorde hon totalt 63 stötar varav 38 st (ca 60 %) var godkända och 25 (ca 40 %) var ogiltiga. Medianlängden (= den mittersta längden av 63, i detta fall den 32:a längsta) var 17.87.
På de 27 tävlingarna ute gjorde hon 153 stötar varav 134 (ca 87.5 %) var godkända och 19 st (ca 12.5 %) var ogiltiga. Medianlängden (här den 77:e längsta) hamnade på 18.75!
En slående skillnad mellan säsongerna: Andelen x i protokollet var bara hälften så hög ute (Fanny hade faktiskt alla stötar godkända i 15 av 27 tävlingar) och resultatnivån hamnade nästan metern högre ute än inne. Alltså inte bara högre andel lyckade stötar – de lyckade stötarna var dessutom betydligt längre.
Här är Fannys allra bästa serier 2025 – alla utomhus – sorterade efter 6-bästasnitt resp 5-bästasnitt:
Det enda som ”fattas” är en tävling med alla sex stötarna godkända och över 19 meter. Men det var som synes ytterst nära tre gånger: I Dresden, Keqiao och SM i Karlstad hade hon fem över och den sjätte stöten landade bara 2, 27 resp 18 cm från 19-strecket.
Varför detta stora lyft?
Vad var det som hände mellan inne och ute i år? Tittar man litet närmare känns det som lyftet nog var precis på gång redan i de två sista innetävlingarna i mars – alltså IEM i Apeldoorn och IVM i Nanjing. I båda mästerskapen var hon bara en placering från medalj tack vare årets två första 19m-stötar.
Var det så att Fanny inför 2025 hade ändrat något i tekniken och att det hade behövts en ”inkörningsperiod” av tävlingar innan alla de där så ofta omtalade ”små tekniska pusselbitarna” föll på plats? För en betraktare kändes det som starten blivit mer dynamisk och att det blivit ett bättre ”flyt” genom hela stöten.
Men vad förklaringen än var blev det alltså en utesäsong som verkligen motiverar beteckningen ”Fanny Roos 2.0”.
Diagramstaplarna visar alla de godkända stötarna indelade i decimeters-grupper. Av diagrammet där de blå staplarna gäller inomhus och de orange utomhus ser man tydligt skillnaden mellan inne och ute 2025. Utomhus var drygt 50 % av stötarna över 18.75, inomhus handlade det om knappt 10 %.
Och hur exceptionellt året 2025 var jämfört med närmast föregående år (2024) och Fannys tidigare bästa år (2021) visar det här diagrammet som ställer respektive årsfacit (i form av alla de godkända stötarna indelade i halvmeters-grupper) direkt mot varandra:
Diagrammet illustrerar tydligt hur kraftigt – och positivt – som 2025 (gröna staplar) skiljer sig inte bara från 2024 (gula) utan också från tidigare toppåret 2021 (orange).
Dröm-20 inom räckhåll
Framtiden då? Med tanke på att 2025 var ett år av extrem stabilitet kring och en bra bit över 19 framstår det som rimligt att också dröm-20 skulle ha kunnat hända redan i år vid en riktig fullträff. Så motivation för att fortsätta satsningen lär inte saknas.
/A. Lennart Julin
Läs intervjun med Fanny:
• Fanny Roos fantastiska 2025
