I slutet på februari förbättrade Mondo Duplantis världsrekordet i stavhopp för – om inte femtielfte så i alla fall – elfte gången när han utan att ens snudda vid ribban gled över 6.27. Visst blev prestationen uppmärksammad och hyllad – men egentligen inte riktigt efter förtjänst. Läs A. Lennart Julins analys.
För hur många som såg hoppet tänkte på att detta handlade om den bästa prestationen som någonsin gjorts i en gren som funnits på programmet genom den moderna tävlingsidrottens hela historia sedan starten i slutet på 1800-talet?
Sanning med modifikation kanske någon tycker med hänvisning till den revolution som grenen genomgick när glasfiberstaven ersatte tidigare trä, bambu, stål och aluminium. Jo, det är riktigt att glasfiberstaven i grunden förändrade grenen – men den revolutionen utspelade sig faktiskt mer än sextio år bakåt i tiden.
6 meter få förunnat
Det vill säga alla stavhoppare födda från slutet av 30-talet och framåt har verkat under glasfibereran. Det första 6m-hoppet firar 40-årsjubileum till sommaren – och det är ändå till dags dato bara 28 andra hoppare i hela världen som lyckats göra Sergej Bubka sällskap i ”6m-klubben”.
Bubkas prestation 1985 utlöste nämligen aldrig någon ”ketchupeffekt” av den typ som ofta lyfts fram i idrottspsykologiska resonemang. Förklaringen är enkel: Andra hoppare har inte primärt hämmats av mentala spärrar utan av att inte besitta den kombination av fysik och teknik som behövs för att kunna hoppa så högt.
Och skulle Mondos framgångsrecept nu varit att han ”kommit på” en helt ny teknisk detalj som gett hans extrema lyft så har konkurrenterna nu haft mer än fem år på sig att kopiera den detaljen. Men det har inte skett.
Det som hänt – eller snarare inte hänt – under de senaste fyra decennierna understryker att de resultat som görs idag inte heller på något sätt kan avfärdas som produkter av en sentida materialrevolution. Tvärtom visar historien att 6 meter är en höjd som nog alltid kommer att vara få stavhoppare förunnad att lyckas klara.
Mondos unika kvartsmeter
Och då snackar vi alltså om 6.00 – men det är ju samtidigt dryga kvartsmetern högre som Mondo numera opererar när han sätter sina världsrekord. En kvartsmeter alltså tillgodo – på hela den övriga världseliten.
Det övertaget illustreras av segermarginalerna i hans rekordtävlingar efter pandemin (6-plussare = antal deltagare i tävlingen som tidigare i karriären klarat 6+ vid minst ett tillfälle):
Högst när det gäller
Bortser man från det första (6.19 i Belgrad) så har alla rekord satts på ”stora” tävlingar (OS, VM, IVM, DL eller den främsta specialgalan inomhus).
Kvaliteten på konkurrensen han då haft understryks av vilka som kommit 2:a – Kendricks tre gånger samt Karalis, Obiena, Marschall, Nilsen och Braz varsin gång – och av att han i snitt ställts mot tre andra 6m-hoppare i tävlingarna. Nu senast var Karalis’ 6.02 för övrigt en tangering av det bästa någon någonsin klarat utan att vinna sin tävling.
Allt detta har alltså ändå inte förmått hindra segermarginaler på som minst 25 cm och som mest 42 cm (snitt: 30 cm). Så Mondo har inte pressats till rekorden av motståndet – trots att det genomgående alltså varit det bästa arrangören kunnat uppbringa.
Glest med supersuveräner
Det understryker det exceptionella i Mondos prestationer: Idag när incitamenten (ära, berömmelse och förstås pengar) för att satsa på att utveckla en idrottstalang aldrig varit bättre demonstrerar han sedan flera år tillbaka en särklass som nästan borde vara otänkbar.
Parallellerna i den moderna friidrottshistorien är ytterst få. Usain Bolt är förstås det mest slående exemplet, går man ytterligare något eller några decennier bakåt i tiden fanns ju Edwin Moses på 400m häck och Michael Johnson på 400m slätt som också framstod som närmast oövervinnliga i sina specialiteter.
Självklart måste man även nämna Mondos stora föregångare, Sergej Bubka. Under perioden 1984-1994 höjde han – utan inblandning av andra hoppare – världsrekordet från 5.94 till 6.14 (6.15 inne). När han avslutade karriären som 36-åring 2000 hade han 10 cm i övertag på tvåan genom tiderna i grenen. (För 25-årige Mondo är det aktuella övertaget på hela världshistorien nu uppe i 11 cm.)
Det Bubka aldrig lyckades med
Och det finns även en faktor som skiljer markant mellan Bubka och Mondo och det är prestationerna i de stora globala mästerskapen. Visst vann Bubka ett OS, sex VM och tre inne-VM men han satte aldrig något av sina totalt 27 (17 ute, 10 inne) världsrekord på ett mästerskap – fast han gjorde försök vid fyra VM ute och ett inne.
Något som tydligt signalerar hur svårt det är att sätta världsrekord ”på beställning” även för den som har kapaciteten. Så Bubkas bästa mästerskapsresultat kom att stanna på 6.01 och segermarginalen vid hans tio globala guld snittade 8 cm. Att jämföra med Mondos 6.25 och snitt på 23 cm på hans sex globala guld.
Det stundar om bara en dryg vecka ännu ett globalt mästerskap – inne-VM i Nanjing – men redan på torsdag tävlar Mondo på hemmaplan i Uppsala i den fjärde upplagan av specialgalan ”Mondo Classic”. Där ställs han ännu en gång mot nästan hela den övriga världseliten och efter insatsen i Clermont-Ferrand senast är det oundvikligt att spekulera i möjligheten att IFU Arena får uppleva ett världsrekord.
Lätt som en plätt, eller …
För det såg ju närmast oförskämt enkelt och självklart ut senast: Fem prickfria 6-meter-plus-hopp på i tur och ordning 5.65, 5.91, 6.02, 6.07 och 6.27. Just synintrycket av obesvärad självklarhet i Mondos hoppning är inte bara ett ”mästarens signum” utan också något som skapar en ”Hur svårt kan det vara?”-känsla hos betraktaren. Att man underskattar alla de utmaningar som faktiskt hanteras.
En sådan utmaning man nästan aldrig reflekterar över är de långa pauserna mellan hoppen som det blir för en hoppare som Mondo. Så här såg tidslinjen ut för honom personligen i 6.27-tävlingen:
20.15: Uppvärmningen avslutad, tävlingen börjar.
20.42: Mondo går in i tävlingen på 5.65 och tar direkt.
22.03: Ribban nu på 5.91 och Mondo gör sitt andra hopp.
22.32: Dags för 6.02 – högt över.
22.56: 6.07 – återigen högt över.
23.04: Nytt världsrekord 6.27 med trygg marginal till ribban.
Fem gånger 10 sekunder
Tävlingen pågick alltså i nästan tre timmar och under den tiden gjorde Mondo blott fem hopp som vart och ett innebar ca 10 sekunders ”action” (från första ansatssteget till landningen i bädden). Totalt alltså en knapp minut eget ”aktivt idrottande” under 170 minuter.
Vad hände då under tiden han inte hoppade själv? Jo, det här i den manliga tävlingen:
20.15-20.42: 8 hopp på 5.55 och 4 på 5.65 (totalt 12 hopp).
20.42-22.03: 3 hopp på 5.65, 10 på 5.75, 14 på 5.85 och 6 på 5.91 (totalt 33 hopp).
22.03-22.32: 5 hopp på 5.91 och 5 på 6.02 (totalt 10 hopp).
22.32-22.56: 8 hopp på 6.02 och 1 på 6.07 (totalt 9 hopp).
22.56-23.04: Förberedelser för rekordförsöket.
Hans nio medtävlande gjorde alltså tillsammans 64 hopp i tävlingen – från 4 för Karalis till 12 för Lavillenie – vilket utslaget över hela tävlingen innebär i snitt 2½ minut mellan hoppen. Kan låta litet mycket men då skall man väga in att det även genomfördes en kvinnlig tävling parallellt och att man aldrig hoppade samtidigt på båda bäddarna.
Hur är det möjligt?
Men det riktigt intressanta är hur det utdragna skeendet påverkade Mondos prestationsförmåga. Eller rättare sagt inte alls påverkade eftersom varje hopp han gjorde ju var världsklass! Detta trots att han från inhoppningen fått vänta 27 minuter till sitt första hopp, sedan 81 minuter mellan första och andra, 29 minuter mellan andra och tredje samt 24 minuter mellan tredje och fjärde.
Visst är det bra att slippa stress och få tid till återhämtning men det finns gränser eftersom långa vilotider ju innebär att man lätt ”stelnar till” både fysiskt och psykiskt.
Ändå gjorde Mondo direkt efter varje lång väntan – alltså utan någon ny provhoppning – klockrena monsterhopp. Att sitta och vänta halvtimsvis – ja, mycket längre än så – för att sedan varje gång gå rakt in på banan och där leverera blixtrande ansats och felfri hoppteknik känns förnuftsmässigt som en ren omöjlighet. Men här hände det bevisligen – dessutom med ett nytt världsrekord som kulmen!
Så när Mondo Duplantis hoppar stav finns uppenbart inga sådana begränsningar!
/A. Lennart Julin
Torsdag 13 mars går Mondo Classic 2025 i Uppsala med start kl 19.00. För den som inte har möjlighet att vara på plats i IFU Arena sänds hela tävlingen live på SVT2.
