Så sent som 2024 gjorde Wilma Nielsen 26 st 800m-lopp – varav 14 under 2:03 – och framstod som en uttalad specialist på den distansen. Men i fjol flyttades prioriteten upp ett snäpp i distans. En omställning som gav omedelbar utdelning redan under inomhussäsongen då Wilma – tävlande för University of Oregon – vann engelska milen vid NCAA-mästerskapen i USA.
Utomhus under sommaren 2025 kapades sedan 1500m-perset från 4:09 via 4:07 på FGP i Göteborg och 4:05 på SM i Karlstad ända ned till 4:02.05 på en storgala i Budapest. Därmed hade Wilma avancerat till tredjeplatsen genom tiderna i Sverige på 1500m bakom Abeba Aregawi och Meraf Bahta.
Bättre och bättre och bättre …
Tillbaka i Oregon har Wilma nu inlett sin sista inomhussäsong för skolan på ett övertygande sätt med tre starka lopp på engelska milen, som är den distans som gäller för universitetstävlandet inomhus:
Först en seger på 4:26 i New York den 24 januari, sedan en 8:e plats på svenska rekordet 4:23.56 vid klassiska ”Millrose Games” i New York den 1 februari och därefter 3:a på 4:21.04 i Boston den 14 februari.
Men det riktigt intressanta är inte sluttiderna i sig utan hur de blev till, d v s hur de tre loppen gestaltade sig. Det första i New York hade tydligt fokus på placering. Hygglig men inte märkvärdig fart med Wilma placerad trea. När haren klev av låg Wilma tvåa bakom fjolårsvinnaren för att när två varv (400m) återstod själv överta kommandot. Resten av loppet kontrollerade hon sedan från täten hela vägen in.
Extrem konkurrens
Andra NY-loppet gjordes vid en av de allra vassaste inomhusgalorna i världen och kvaliteten på motståndet var därefter. Från VM i fjol tre från topp-7 i finalen plus ytterligare fyra semifinalister, dessutom två finalister från inne-VM 2025. Av elva startande vid sidan av haren hade åtta (ja, åtta) 1500m-pers på 3:50-3:57.
Haren på ”Millrose” gick ut i alltför hög fart (30.8 första 200) så ingen hängde på. Efter två varv var gapet 1.5 sekund ned till klungan där Wilma låg i den bakre delen. Haren fångades in halvvägs när täten på klungan precis passerat 800m just under 2:10 med Wilma som 8:a dryga sekunden bakom.
Med två varv kvar hade klungan tryckts ihop när alla sökte bästa möjliga position inför avslutningen. Det avgörande rycket kom mitt på näst sista bortre lång (d v s drygt 300 från mål) när Nikki Hiltz attackerade. Då hade även Wilma avancerat och var uppe på 5:e plats med mindre än ett och ett halv varv kvar.
I den tuffa konkurrensen fanns det dock några som hade krafter till en ännu vassare avslutning så Wilma blev till slut 8:a i mål. Tiden 4:23.56 räckte ändå till inte bara pers utan också svenskt rekord. Och bakom sig hade hon två 3:56/3:57-amerikanskor vilka kommit 6:a/7:a på inne-VM så sent som förra vintern.
Två lopp i ett
Tredje loppet: USA:s Elle St Pierre hade missat Millrose-galan p g a sjukdom och kom i stället knappt två veckor senare till Boston med ambitionen att attackera sitt eget nationsrekord 4:16.41.
Det gjorde att arrangören fick planera för ”två lopp i ett”. Man ordnade med en speciell hare för St Pierres rekordjakt vid sidan av den som skulle dra åt övriga löpare som sneglade mer mot universitetsrekordet 4:23.46 (det som Wilma precis hade missat med bara 0.10 i New York senast).
Trots endast nio deltagare kördes gruppstart med fem löpare på inre bågen och fyra på den yttre. I den yttre gruppen hade arrangören placerat inte bara St Pierre och hennes hare utan också Wilma och en tjej som skulle vara ”extra stöd” åt ett par träningskompisar i den inre gruppen.
Problemet var att man körde gruppstart över två kurvor vilket gjorde att den yttre gruppen skulle springa ”i blindo” fartmässigt det första varvet. Inte lätt då för en sådan som Wilma att finna sitt rätta tempo därute tillsammans med löpare som hade mål av nästan världsrekordklass.
Vågade satsa
Så vad gjorde Wilma? Jo, hon valde att kasta sig ut i det okända. Hon gick med haren och St Pierre. Wilma i rygg på St Pierre började därför med fyra varv strax under 32 – första 800m passerades på 2:06.0 – vilket var fart för 3:56 på 1500m. Och hon hängde på St Pierre ytterligare två varv som avverkades på låga 32.
Men sedan tvingades Wilma släppa – fast inte alls dramatiskt. Tvärtom höll hon i så väl att det inte var förrän tjugotalet meter före mål som hon blev upphunnen och passerad av den bästa från huvudklungan. Ingen mer hann förbi utan Wilma slutade trea och sänkte sitt pers med 2.5 sekund till 4:21.04.
Wilmas tre majl-lopp i siffror
Titelförsvar väntar
Hennes 4:21.04 i Boston var dessutom drygt två sekunder under gällande universitetsrekordet. Fast hon förblev ändå nr 2 genom tiderna där eftersom tjejen som precis passerade på slutet – Riley Chamberlain – också tävlar för ett universitet.
Säsongen är dock inte över än och framförallt väntar NCAA-mästerskapen i mitten av mars i Fayetteville. Där är Wilma titelförsvarare efter att förra vintern visat verkliga spurtkvaliteter när hon sprang ifrån allt motstånd genom 60.1 på sista 400 m.
/A. Lennart Julin
PS. 1 mile är inte en gren där vi har några i bakhuvudet inbyggda referensramar för att automatiskt värdera tider. Så hur kan Wilmas prestationer nu i vinter översättas till mer hemvana 1500m-tider?
En god indikation får man av hennes officiella passertider vid 1500m i de tre mile-loppen: De var i tur och ordning 4:09.63, 4:05.94 och … 4:01.60. Den sista tiden signalerar – inte minst med tanke på den väl snabba öppningen – kapacitet för att under 2026 kunna bli vår nr 2 någonsin under dröm-4.
Wilma Nielsens biografi på friidrottsstatistik.se
Läs även:
• ”En sund själ i en sund kropp” – elitaktiva och toppstudenter
