På söndagen är det dags för VM på 100 km i spanska Los Alcazares där Fritjof Fagerlund är en av svenskarna.

Fritjof Fagerlund har siktet inställt på drömgränsen i Ultra-VM på 100 km

Han har sprungit fram och tillbaka genom Grand Canyon, varit 14:e man i det klassiska ultraloppet Comrades 89 km i Sydafrika och var förra året VM-sexa på 100 km. På söndag är det åter dags för 100 km-VM och då siktar Fritjof Fagerlund, 42, från Rånäs 4H på drömgränsen 6:40. Möt ålänningen som blev svensk och som har verkligen gillar de riktigt långa distanserna!

VM går i spanska Los Alcazares den 28 november och efter sjätteplatsen i fjol på personliga rekordet 6:42:51 så är Fritjofs mål att göra under 6:40. Det är något av en drömgräns eftersom det innebär ett snitt på under fyra minuter per kilometer hundra gånger i rad.
– På VM i Holland i fjol snittade jag under fyra minuter i nio mil men hade sedan 43 minuter på sista 10 km. Nu är jag bättre och kanske kommer jag att satsa mot 6:30, men det handlar mycket om att hitta rätt känsla och den får bestämma utgångsfarten, säger Fritjof.
6:30 innebär en snittfart på 3:54 per km och då behöver han öppna lite snabbare.
– Ja, det är ju jämnfartslöpning som gäller för att nå bra tider i ultra och känns det bra så satsar jag på det. Men känns det inte lätt från början så lägger jag mig i 4-minutersfart.
– Jag gjorde mitt första 100 km-lopp på SM 2013 och har bara gjort fem stycken men förbättrat mig med 11-12 minuter varje gång de senaste två åren så 6:30 vore ju en logisk tid, säger Fritjof och skrattar samtidigt som han poängterar att det givetvis blir svårare och svårare ju bättre tiden blir.
I VM förra året vann Jonas Buud, Mora, på svenska rekordet 6:22:44 med Fritjof sexa på 6:42.51 och Västerås Henrik Jannborg 13:e på 6:54:05 vilket innebar seger i lagtävlingen. Möjligheten till en ny lagmedalj finns definitivt  även om det det kan bli svårt att nå guldet.

Från hydrologi till ultra
Fritjof är född och uppväxt på Åland men har bott i Uppsala sedan 1996 med undantag för två utlandsvistelser. På Uppsala universitet har han disputerat i Hydrologi – läran om vattenförhållandena i jorden – i vilket han forskar.
Löpning började han med på allvar som 33-åring 2007 då han gjorde sin postdoc i Colorodo.
– Jag hade tidigare hållit på med fotboll, ishockey, racketsporter och gymmat lite men aldrig löpning även om jag märkt att jag var uthålligare än de flesta i fotboll, säger Fritjof.
I Colorado kom han i kontakt med Boulder Trail Runners Club och började träna med dem.
– Jag gillar att vara ute i naturen och de kunde ta med sig matsäck och vara ute och springa i en park en hel dag. Det som verkligen lockade mig var deras mål att springa genom Grand Canyon. Det var något jag verkligen ville uppleva så jag tränade rätt hårt för det. Jag hade försökt få det här tillståndet att tälta där nere men inte lyckats.
Ultra betyder distanser längre än maratonsträckan 42.2 km och turen genom den världsberömda nationalparken var verkligen ultradistans! I maj 2008 bar det av.
– Vi var fem stycken och sprang ner vid södra kanten, genom parken och upp på norra sidan, en sträcka på fyra mil. Sedan sprang vi tillbaka, det tog totalt 16 timmar. Det var otroligt vackert och det är en av de bästa löpturer jag gjort. Här kan man verkligen prata om Runner’s High! Det var den turen som gjorde att jag fastnade för ultralöpning, säger Fritjof som kort efter återvände till Sverige.

Så tränar Fritjof
Han bedriver en viss periodisering och som mest blir det 14–15 mil i veckan vilket är förhållandevis lite för en ultralöpare. Genom åren har utvecklingen begränsats av flera skador men Fritjof har lärt känna sin kropp och vet vad han ska undvika och när han ska ta det lite lugnare.
– Jag springer normalt sju dagar i veckan och kör hårdare pass tisdag och torsdag. Varje lördag är det långpass vilket ena veckan innebär tre timmar och efterföljande vecka fyra (ca 5,5 mil). Det kortare passet brukar handla om 4:20-fart medan det längre går lite långsammare. Tretimmarspasset har inslag av tävlingsfart på 100 km vilket innebär 4-minutersfart och ibland snabbare, säger Fritjof.
Han kör sällan intervaller och ett av passen varje vecka är på testcykel för att spara benen.
– När jag kör på lite hårdare blir det ofta fart kring 3:40 och när jag kör tröskelfart handlar det om under 3:30 per km. Mitt maratonpers är 2:31 och det innebär 3:35-fart.
– Övriga pass är huvudsakligen tvåmilspass. Jag springer alltid till och från jobbet för att effektivisera vardagen. Till jobbet har jag bara 2 km så det är på hemvägen jag förlänger passet.

Comrades bästa loppet
Det lopp Fritjof är mest nöjd med så här långt är klassikern Comrades Marathon – ett ultralopp på 89 km i Sydafrika som avgörs i månadsskiftet maj-juni varje år. Det startade redan 1921 och har 20.000 deltagare.
– Jag gjorde debut i år och blev 14:e på 5:45 efter att ha gått ut lite för långsamt och sprungit sex minuter snabbare på andra halvan. Men det kändes bra hela vägen och det var inspirerande att springa om folk på slutet. Det var inte förrän sista milen jag blev riktigt trött. Comrades är förmodligen mitt bästa lopp och planen är att vara med även 2017, säger Fritjof.

Det krävs mental styrka
Att tävla i ultralöpning på elitnivå är tufft och det är lite speciella egenskaper som krävs för att lyckas.
– Förutom att man måste vara löpstark handlar det om mentala bitar. Att kunna hålla fokus länge och hushålla med krafterna på rätt sätt. Man måste ta hand som sig själv helt enkelt, säger Fritjof.
– Det är en utmaning att hålla hela vägen och i flera av mina bästa lopp har det varit nästan som att göra en resa i sig själv. Eftersom man springer så länge blir det ofta så att det till slut bara är skönt att det är över. Men resan är målet värt!
– Jag kör ingen specifik mental träning utan fokuserar under loppen på korta mål. Nästa bergstopp om det handlar om trail, nästa vätskestation eller nedräkning kilometer för kilometer om det handlar om 100 km-lopp.
– Trail gillar jag verkligen eftersom det ofta är väldigt vackert, men jag är nog lite bättre på väg.

Två ultra-VM inom en månad
I slutet på oktober var Fritjof med i VM i ultratrail som gick i Portugal där han blev 19:e man i 85 km-loppet på 9:26:07. Han nådde målet att bli topp-20 och förbättrade sin placering från 2015 då han var 23:a.
– Jag är inte helt nöjd med insatsen. Först halvan gick bra men sedan kom jag in i en svacka och sista timmen var det 27 grader varmt och vindstilla och det var tufft, säger Fritjof.
Efter det var det bara en månad till 100 km-VM vilket är kort tid i dessa sammanhang.
– Jag funderade ett tag på ett välja ett av mästerskapen men det blev till slut båda. Även om det är lite för kort tid mellan så ska det bli spännande att springa väg igen!

Pappaledig på 80 procent
Fritjof flyttade från Åland till Uppsala för 20 år sedan och har bott där sedan dess med undantag för för två år i Australien 1999–2001 (examensarbete) och 1,5 års postdoc-tjänst i Colorado 2007-2008. Det var efter att han disputerat i ämnet Hydrologi som är läran om vattenförhållanden i jorden.
– Jag är universitetslektor vilket innebär att jag forskar halva tiden och undervisar resten. Det handlar mycket om föroreningar i grundvattnet, säger Fritjof.
I mars 2015 blev han och sambon Erica föräldrar till sonen Mauritz och sedan 27 oktober är Fritjof pappaledig på 80 procent.
– Det är en stor omställning! Jag är hemma med Mauritz måndag-torsdag och jobbar på fredagar. Men det har fungerat bra att sköta träningen, bland annat beroende på att min pappa bor här i Uppsala och har kunnat vara lite barnvakt, men jag kör också lite baby-jogger.

Dubbelt medborgarskap
Fritjof har dubbelt medborgarskap sedan 2013 och det var då han valde att tävla för Sverige eftersom Svenska Friidrottsförbundet, till skillnad från det finska förbundet, valt att integrera ultralöpning i verksamheten.
– Det var inget lätt val att bestämma sig för Sverige men det var det bästa. Om jag sprungit VM på 100 km och i trail för Finland så hade jag fått betala resor och uppehälle själv. Dessutom är min finska inte så bra och då kände jag inte de finska ultralöparna. I Sverige är det en ordentlig uttagning till mästerskapen vilket är bra, säger Fritjof.
– Jag har alltid hållit på Finland i all sport så utifrån det var det annorlunda att tävla för Sverige! säger han och skrattar.

Målen för 2017
Han tar ett år i taget och kommer att satsa vidare på elitnivå åtminstone 2017.
– Då är målen trailloppet Trans Gran Canaria i slutet på februari, Comrades i Sydafrika i början på juni och Ultravasan i augusti.
Men närmast väntar VM på 100 km på söndag där en drömgräns hägrar!
/Jonas Hedman

Så gick det för svenskarna i 100 km-VM i Spanien

Fakta Fritjof Fagerlund
Född: 27 juni 1974 på Åland
Bor: Uppsala (sedan 1996)
Familj: Sambon Erica och sonen Mauritz (född i mars 2015)
Yrke: Universitetslektor i Hydrologi vid Uppsala universitet
Klubb: Rånäs 4H
Disciplin: Ultralöpning, väg och trail
Meriter. 100 km: VM-6:a 2015 (guld i lag) och 10:a 2014 (silver i lag); SM-guld 2014, silver 2013. Ultratrail 85 km: 19:e 2016, 23:a 2015. Comrades (89 km i Sydafrika): 14:e 2016 på 5:45:25 (bäste svensk; 10 minuter från 4:e-platsen).
Personliga rekord: Maraton 2:31:42 Stockholm 31.5.2014; 100 km 6:42:51 Winschoten, NED, 12.9.2015

Resultatutveckling
100 km

2013  7:29:01
2014  6:55:31
2015  6:42:51

Maraton
2011  2:39:17
2012  –
2013  2:35:10
2014  2:31:42
2015  2:32:00

De snabbaste svenskarna på 100 km genom tiderna
6:22:44  Jonas Buud, IFK Mora, 2015
6:42:51  Fritjof Fagerlund, Rånäs 4H, 2015
6:43:35  Rune Larsson, Trollhättans SK, 1987
6:51:27  André Rangelind, IF Göta Karlstad, 2016
6:53:33  Ulf Andersson, Hässelby SK, 1991
6:54:05  Henrik Jannborg, Västerås FK, 2015
100-djupa genom-tiderna-listor på ultradistanserna finns på Svenska ultrakommitténs webbplats.

About Jonas Hedman

Jonas Hedman
Frilansskribent, redaktör, statistiker, grafiker och förläggare specialiserad på friidrott. Redaktör för årsboken FRIIDROTT och friidrottaren.com.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*