På EM i Birmingham 10–16 augusti gjorde Sverige ett av sina bästa EM i modern tid med fem medaljer och 14 topp-8-placeringar. Hur står det sig i jämförelse med succé-EM:et i Göteborg för tjugo år sedan? Läs friidrottskännaren Birger Fogelbergs analys.
Förbundskapten Kajsa Bergqvists målsättning inför EM var att utmana Sveriges tidigare bästa utfall sedan 1954 som var i Göteborg 2006. Då lyckades Sverige ta sex medaljer – tre guld, ett silver och två brons. Guld tack vare Susanna Kallur (12.59 på 100 m häck), Carolina Klüft (6.740 p i sjukamp) och Christian Olsson (17.67 i tresteg), silver genom Johan Wissman (20.38 på 200 m; nationsrekord i både semi och final) och två brons i höjd tack vare Kajsa själv (2.01) och Stefan Holm (2.34). Tre kvinnor och tre män med andra ord.
Fem medaljer
I Birmingham blev utfallet fem medaljer, två guld, ett silver och två brons. Segrarna stod Armand Duplantis i stav och Andreas Almgren på 10 000 m för där den sistnämnde satte mästerskapsrekord med 27:23.44. Andreas tog ledningen efter en dryg kilometer och behöll den loppet ut efter halvor på 14:05 respektive extrema 13:17 i ett av de häftigaste milloppen i modern tid.
Duplantis vann stavfinalen på mästerskapsrekordet 6.15 och silvret tog Samuel Pihlström på 1500 m där tiden blev 3:36.16 efter en fantastisk spurt. De två bronsen tog Vanessa Kamga (64.61 i diskus) och Wictor Petersson (20.97 i kula bara 15 cm från silver). De fem medaljerna fördelades således på fyra män och en kvinna.
14 topp-8-placeringar
I Göteborg 2006 tog Sverige 14 topp-8-placeringar – exakt lika många som i Birmingham 20 år senare.
Facit i Göteborg var två 4:e-platser – Mustafa Mohamed (8:27.79 på 3000 m hinder; i försök 8:26.66) och Linus Thörnblad (2.34 i höjd), två 5:e-platser – Robert Kronberg (13.57 på 110 m häck; i försök 13.52) och kvinnor 4×100 m (44.16 med med Susanna Kallur, Carolina Klüft, Emma Green och Jenny Kallur i laget; i försök 44.08).
Två 6:e-platser – Carolina Klüft (6.54 i längd) och Henrik Skoog (13:56.34 på 5000 m) och två 7:e-platser – Jenny Kallur (12.94 på 100 m häck; i försök 12.92) och Ida Nilsson (9:39.24 på 3000 m hinder efter 9:40.31 i försök; båda nationsrekord). Övriga finalister var 9:a Rizak Dirshe, 1500m (3:42.87; i försök 3:41.67), 10:a Camilla Johansson, tresteg (13.74; i kval 13.94, hade räckt till femteplats i finalen), Gustaf Hultgren (delad) stav 5.50 (samma höjd som sjuan, i kval 5.55) och Magnus Arvidsson, spjut (78.53; i kval 80.45, hade i final räckt till åttondeplats) samt 11:a Emma Green ,höjd 1.92. Till det kan läggas att Alhaji Jeng gick till final i stav (5.60), men var på grund av skada förhindrad att ta någon höjd i finalen.
Birmingham 2026
Sveriges 14 topp-8-placeringar på Alexander Stadium i Birmingham:
Fem 4:e-platser genom Fanny Roos kula 19.05, Oskar Edlund 400 m häck 48.36 (i semi 47.81 nationsrekord, hade räckt till medalj i final), Suldan Hassan maraton 2:09:24, tre sekunder från medalj, sju sekunder upp till silver), Perseus Karlström gång maraton 3:00:18 nationsrekord och Daniel Ståhl diskus 68.22.
Två 6:e-platser i form av Louise Ekman höjd 1.88 (i kval 1.91) och maraton män lag (Suldan Hassan plus Ebba Tulu Chala 13:e 2:11:06 och Archie Casteel 2:23.34), två sjundeplatser Maja Åskag längd 6.69 och Caisa-Marie Lindfors diskus 62.39, en niondeplats Maja Åskag tresteg 14.04 (i kval 14.21 hade räckt till åttondeplats i final), fyra tiondeplatser Vera Sjöberg 5000 m 15:48.80, Kajsa Roth stav 4.45 (i kval 4.50 personrekord. 7:a där), Axelina Johansson kula 18.18 (i kval 18.29 hade räckt till åttondeplats i final) och Leo Magnusson 3000m hinder 8:32.87. Ayla Hallberg Hossain längd 6.66 i kval, tia men skada omöjliggjorde start i final. Dessutom Carl Bengtström 400m häck 48.47 (tre hundradelar från final, inofficiell nia), alla topp-10 i alla fall.
Betyg ”klart godkända insatser”
Män 100 m Henrik Larsson 10.36, 4 hundradelar från final, 200 m H Larsson 20.48 13:e i semi 13 hundradelar från final, 800 m Andreas Kramer 1:44.67, åttonde tid i semifinal (men ändå sist i sin semi, snabbare än vinnartiden i finalen), Melwin Lycke Holm höjd 2.19 14:e, en rivning för mycket för final, William Asker stav 5.45, en rivning för mycket för final, Thobias Montler längd 7.90, två cm från final och Leo Zikovic kula 19.31 15:e, 23 cm från final.
Andra hedervärda prestationer
Wilma Svenson 200m 23.30 tangerat personrekord i såväl försök som semi, Elna Wester 400m personrekord i såväl försök 52.28 som 52.02 semi, Wilma Nielsen 1500m 4:10.50 trettonde tid i försök, före två finalister på tid, 16:e platser för Patricia Kamga slägga, Gabriel Wallmark tresteg, Lovisa Karlsson sjukamp, Emil Uhlin tiokamp.
Slutsats: Aningen bättre i Göteborg 2006
Det blir en hårfin seger till Göteborg tack vare ett guld mer. Men desto fler fjärdeplatser i Birmingham, som i alla fall i ett par fall kunde ha varit medaljer om än inte guld.
Pihlström fantastiska spurt
Mycket intressant hände i Birmingham till vilket definitivt hör manliga 1500 m.
Vid 1200 m ledde britten Jake Heyward 2:55.6, tätt följd av landsmannen Jake Wightman 2:55.7, därefter Farken Tyskland och Habz Frankrike 2:55.9, Nillessen Nederländerna och Nader Portugal 2:56.1. Samuel Pihlström var 12:a och på sist 2:57.0, 1.4 sekunder efter täten (och 0.9 bakom blivande segraren).
Vid 1300 m var Pihlström 11:a på 3:10.4 1.0 efter Nillessen 3:09.4 nu 3:a, vid 1400 m Nillessen 4:a (!) 3:23.1 efter Wightman, Heyward och Habz, Pihlström nu 8:a 3:23.6 0.5 efter Nillessen, i mål skilde mellan 1:an Nillessen och 2:an Pihlström 0.46.
Om vi istället utgår från att Pihlström (som hade snabbaste sista 100m (12.5) och sista 200m (25.7) mot Nillessens sista 200m 26.3 och irländaren Coscoran tredje snabbast 26.5, så skulle Pihlström från säg placering precis bakom Nillessen vid 1400m kunnat utmana om guldet. Han var ju 0.6 snabbare sista 200. Bara spekulativt förstås men Pihlström tog in på samtliga inklusive vinnaren.
/Birger Fogelberg
Hela den svenska EM-historiken
Läs även:
• Sverige näst bästa EM på 72 år
