Sverige gjorde på inne-EM i Belgrad ett av sina bästa inne-EM genom tiderna men hur gick det egentligen mer exakt för alla de 29 svenskarna? Här analyserar friidrottaren.com:s medarbetare Birger Fogelberg hela truppen och konstaterar en fantastisk bredd där vi vid sidan av de fyra medaljerna nådde topp-8-placeringar i samtliga fem grengrupper!
Det är verkligen glädjande att samtliga fem grengrupper – sprint-häck, medel-lång, hopp, kast och mångkamp – presterade på absolut toppnivå. Sprint hade fyra topp-8-placeringar med Austin Hamiltons 60 m-brons i topp där Odain Rose var ytterst nära att dela medaljen med honom.
På medel/lång hade vi också fyra placerade topp-8 med Kalle Berglunds silver på 1500m som pricken över i. Även hopparna tog fyra topp-8-placeringar med Michel Tornéus längdsilver i topp och Angelica Bengtsson brons i stav som grädden på moset.
Således en treklöver i fyrtal!
I kast och mångkamp hade vi totalt tre aktiva varav två var topp-8 och en tia. Fanny Roos fyra i kula och Fredrik Samuelsson femma i sjukamp.
Sprint: Historisk 60 m-final med tre svenskar!
Att Sverige skulle få med samtliga tre manliga sprinters till finalen på 60 m kan inte ens den mest optimistiske sprinttränare vågat drömma om. Men så blev det och utfallet med brons till 19-årige Austin Hamilton och fjärdeplats för Odain Rose, bara två tusendelar efter, var fantastiskt bra. Sulayman Bah var sjua sedan han inte kunnat gå för fullt hela vägen in på grund av kramp.
Austin Hamilton, 19, har fått massor med lovord för sina tre lopp på personlig rekordnivå (6.65, 6.66 och 6.63) vilket verkligen är välförtjänt, men varken Odain Rose eller Sulayman Bah skall glömmas bort. Odain gjorde sitt bästa IEM hittills med sin nästan-bronslöpning i finalen. Officiellt hade han samma tid som trean Austin, 6.63 men var två tusendelar efter. Tiden är en ynka hundradel från pers och placeringen en bättre än då han var femma på inne-EM i Göteborg 2013 på det ännu gällande perset 6.62.
31-årige Sulayman nådde sin mästerskapsfinal tack vare tider precis över det personliga rekordet 6.70 (kramp störde kraftigt i finalen): 6.71, 6.72 och 6.96. Strongt!
Elin Östlund, semifinalist 60 m, nådde åter semifinal och var där sjuttonde av ursprungligen 30 startande i grenen. Hennes pers är 7.39 och i sina två lopp i Belgrad hade hon 7.43 och 7.42.
Mästerskapsdebutanten Gladys Bamane missade med 7.50 (0.08 från pers) semi med en enda hundradel.
60 m häck: Fullt blågult lag
Sanna Kallur, åtta på 60 m häck, överträffade snarast förväntningarna med att ta sig till final. Hon slog många med betydligt bättre årsbästa och fick till en stilig avskedsföreställning! Årsbästat var 8.06 och i Kombank Arena gjorde hon 8.15, 8.12 och 8.14.
Maja Rogemyr, semi på 60 m häck (15:e), gjorde sitt livs lopp i försöken då hon med 8.18 satte pers med 0.02 och gick vidare till semifinal, bra jobbat!
Elin Westerlund, försök 60 m häck, hade otur med allt startstrul i sitt heat. Hade det inte varit för problemen med startutrustningen så hade hon högst sannolikt gått till semi. Hon fick en mycket bra start i ett av de märkliga återkallningsloppen. Nu blev det så att fyra (!) av sju i hennes heat diskvalificerades …
Alexander Brorsson, 14:e i 60 m häck-försöken, gjorde ett habilt försökslopp och var än en gång under 7.80. Semifinalerna ströks och hans 7.78 var en tiondel från final. Det ser lovande ut inför sommaren.
Medel-lång: Bästa facit någonsin!
Sverige representerades av inte mindre än tio löpare på medel-långdistans – rekord för ett inomhusmästerskap. Dessutom väl fördelade på samtliga tre distanser. Minst en av vardera könet dessutom, vilket även det är något av ett rekord. Många värdefulla erfarenheter måste ha gjorts i den här typen av mästerskapslopp inför framtiden.
Grengruppens finalplaceringar: Silver, fyra, fyra, femma, tia och tolva.
Kalle Berglund, 20, silver på 1500 m. Som vi skrev innan visade Kalle en taktisk mognad som 20-åring som är sällsynt i den åldern. I sitt livs form kom han också in i tävlingen med mycket gott självförtroende vilket också syntes i löpningen i såväl försök som final.
Han styrde finalen på ett sätt som få svenskar gjort i friidrottshistorien och höll hela vägen till silver på 3:45.56 efter att själv ha dragit upp spurten.
Lovisa Lindh, fyra på 800 m, gjorde klockrena lopp i de två första omgångarna men drabbades i finalen ofrivilligt av knuffar framför sig som höll på att fälla henne. Tappade rytm och metrar fram till täten, ack så avgörande för möjligheten att haka på medaljtåget. Som vanligt en mycket strong avslutning som så när ändå räckte till bronset. Fanns mer att ge även om hon satte innepers med 2:01.37 vilket bara var 0.12 från brons.
Meraf Bahta, fyra på 1500 m, såg övertygande ut i försöksloppet där hon avstannande vann sitt heat. I finalen tvekade hon när farten drogs upp och tappade därmed en annars ganska säker medalj. Nu nådde hon målet på 4:07.90 och missade bronset med 1.3 sekunder men var inte mer än 1.5 från sitt personliga inomhusrekord.
Meraf behöver jobba med sitt självförtroende och våga hänga på när tåget går, för hon har definitivt kapaciteten för att orka utan att tappa sin eminenta spurt.
Jonas Leanderson, femma på 3000 m, imponerade i försöksloppet med övertygande löpning hela vägen där han vann sitt heat på 7:54.93 och precis som Andreas Kramer på 800 m hade hela tävlingens bästa tid.
Finalen blev ett helt annat lopp med en mycket långsam öppning första halvan (drygt 16 sekunder långsammare än i försöken!) med ideliga positionsbyten och orytmisk löpning som följd. Ändå kom Jonas mycket kraftfullt på slutet och knep en välförtjänt femteplats i det tolv man starka fältet. Detta på 8:03.91 vilket inte var mer än tre sekunder från brons.
Johan Rogestedt, tia på 1500 m, kompletterade gott med ett försökslopp där han tog kommandot själv och faktiskt gick in på en tid som var bättre än Kalles vilket innebar säkert avancemang på tid och till slut en tiondeplats i finalen, precis utanför topp-8. Saknade snabbhetsträning på grund av ömmande hälsenor, något att oroa sig över inför sommaren?
Charlotta Fougberg, tolva på 3000 m, gjorde ett underbart starkt försökslopp med nytt pers på 8:55.31 och tredje bästa tid. Men i finalen räckte inte krafterna till efter en stark satsning första 2000m (5:56) och hon slutade sist på 9:09.53.
Andreas Kramer, 19, semifinalist på 800 m, gjorde ett makalöst försökslopp där han tog ledningen på sista varvet och vann heatet på personliga rekordet 1:46.86 (fyra genom tiderna i Sverige).
Urstark och med samma utstrålning som Kalle i hela agerandet gjorde också hela EM:s snabbaste tid! (Finalen vanns på 1:48.87).
Semifinalen kom sedan snett in i och hade i ett tidigare skede behövt skaffa sig en bättre position i anslutning till den lurige holländaren Kupers. För när han stack efter drygt 400 m (55.5 halvvägs) så var Andreas alldeles för långt bak.
Mycket deja vu över den löpstrategin från Kupers. Han och Andreas Almgren hade ett par dueller på IEM i Prag 2015 då de möttes i såväl semi som final. Andreas vann i semi, Kupers var före i finalen och knep bronset efter att ha dragit gadden ur Andreas i semin.
I Belgrad fanns det klara varningstecken att han skulle köra samma taktik med den mer orutinerade Kramer den här gången och så blev det. Läs mer om Andreas fina försökslopp
Linn Nilsson och Anna Silvander hade haft förkylningar samma vecka och nådde inte final, men har ändå gjort klara framsteg i vinter. Anna gick till semifinal, precis som i Prag 2015, medan Linn i sin mästerskapsdebut med 4:15.25 var mindre än två sekunder från final.
Staffan Ek, 3000 m, fick aldrig chansen att visa sin klass. Han knuffades ojuste, tappade balansen och föll och så var loppet var kört. En finalplats hade säkert funnits inom räckhåll annars.
Hopp: Två medaljer + två topp-6-placeringar
Grengruppen hade två kvinnliga och en manlig höjdhoppare, tre kvinnliga stavhoppare och en manlig längdhoppare på plats.
Michel Tornéus, silver på 8.08, var ett guld fram till längdfinalens näst sista hopp. Han hade chansen att ta tillbaka förstaplatsen men fick bara tån på plankan och då räckte det inte till, små marginaler som det brukar heta.
Men det positiva var att se att den nya ansatsen börjar sitta när det verkligen gäller, det kan bli ovärderligt framöver i den fortsatta satsningen mot Tokyo-OS 2020.
Historisk trio i stavfinal
Alla tre stavhopperskorna presterade strålande hoppning vilket resulterade i brons för Angelica Bengtsson, femteplats för Michaela Meijer och sjätteplats för Lisa Gunnarsson. Aldrig tidigare har tre svenska tjejer varit topp-6 i en gren i EM. Alla stannade på 4.55 och ingen av dem var helt nöjda eftersom 4.65 inte var långt borta.
Trion bjöd på lysande hoppning fram till 4.55. Lisa Gunnarsson, 17, hade precis satt nytt personligt rekord med marginal på 4.55. Angelica Bengtsson var felfri till och med 4.55 som hon flög högt över och det var då som tävlingen skulle börja på allvar för hennes del.
Men hon ville testa en styvare stav med tanke på sommarens tävlingar och där kom det mesta av sig. Det som såg ut att att räcka till i alla fall ett tangerat svenskt rekord, 4.70, blev ingenting mer.
Michaela Meijer, som haft det ganska motigt under inomhussäsongen med skadekänning i nästan alla tävlingar, hoppade lika bra (om inte ännu bättre) som hon gjort i sina bästa tävlingar ute och tog 4.55 i första försöket. Både Michaela och Lisa kunde mycket väl ha tagit bronset framför näsan på Angelica, så nära var de på 4.65. Skönt för Lisa att nu få hoppningen att stämma även i ett seniormästerskap efter att inte ha fått det att stämma i mästerskapsdebuten i Amsterdam-EM i somras då hon stannade på 4.00.
Läs mer om stavfinalen
För Sofie Skoog, nia i höjdkvalet, levde hoppet om final ända fram till kvalets absolut sista hopp, men där lyckades tjeckiskan Michaela Hruba klara 1.90 i tredje och rullgardinen gick ner brutalt. Synd med tanke på att Sofies årsbästa 1.92 kunde ha räckt till en delad fjärdeplats om hon varit felfri så långt.
Emma Green, 19:e i höjdkvalet, fick i sin sista tävling slita hårt för ringarna i protokollet men föll ändå med flaggan i topp genom att klara 1.86, även om placeringen blev mycket diskret. Hon har haft en lång och mycket framgångsrik karriär, har kommit lite i skuggan av delvis samtida storstjärnan Kajsa Bergqvist, men hon är utan tvekan Sveriges näst bästa höjdhopperska genom tiderna. Som talang en ännu större sådan än Kajsa, med en bredare repertoar, mycket god sprinter och även längd/trestegshoppare av klass.
Fabian Delryd, 17:e i höjdkvalet, fick det tungt i sin första stora mästerskapsstart men kan konstatera att han behövt tangering av perset 2.25 för final. Hans tid kommer.
Kast: Vilket genombrott för Fanny Roos!
Fanny Roos, 22, fyra i kula! Vilket genombrott den senaste dryga veckan! Först SM inomhus med idel stabila 17-metersstötar och totalperset 17.88 i topp. Så IEM med större press på sig men ännu längre stötar.
Självklar finalist med femteplats och 17.76 och sedan i finalen tangerat svenskt rekord, 18.13, och en helt oväntad fjärdeplats, endast 19 cm från brons och 23 cm från silvret, snudd på makalöst! Plötsligt, till synes, sitter tekniken närmast perfekt och hon kan rada upp stötar över 17.5 meter. Läs mer om kulfinalen
Mångkamp: Två unga stjärnor har tänts
Fredrik Samuelsson, 22, och Bianca Salming, 18, satte nya personliga rekord i sju- respektive femkamp och slutade femma respektive tia.
Fredrik Samuelsson gjorde genomgående en mycket bra serie och satte med 6.015 p personligt rekord med 95 poäng där framför allt stavhoppet blev en höjdare med första femmetershoppet. Finns mer att ta ut i höjd i nuvarande form, den enda grenen grämde honom rejält.
Bianca Salming gick in med föresatsen att utmana juniorvärldsrekordet i sin mästerskapsdebut och fick en bra start på 60 m häck men fick inte ut allt i höjd, kula och längd. Så 4.389 p var en bra men inte optimal serie även om det var personbästa med 51 p. Avslutande 800 m var strålande där 2:11.44 innebar pers med fyra sekunder och andraplats i grenen. Finns mycket att lyfta totalsumman när allt sitter och det sker kanske redan i sommar för detta unga framtidsnamn.
/Birger Fogelberg
Läs även:
• Rekordinsats av Sverige i inne-EM i Belgrad
• Alla svenska placeringar och personliga rekord (skrolla längst ner)
