3:35 på 1500 m för Andreas Almgren i årets andra banlopp var ett positivt besked. På onsdag väntar svenskt rekordförsök på 5000 m på Stockholms Stadion och då kan drömgränsen 13 minuter underskridas. Foto: Deca Text&Bild

Almgrens väg till 10 000 m-rekordet – stabil fart och blixtrande avslutning

”Rekordförsök” är en reklamfras som allt som oftast handlar om önsketänkande. Men efter Andreas Almgrens rekordkrossar 27:20 på 10 km väg i januari och 59:23 på halvmaran i februari var det närmast oundvikligt att det svenska rekordet på 10 000m bana – 27:55.74 – skulle falla i USA i mars när Andreas gav sig på distansen. Läs A. Lennart Julins analys av ett mäktigt rekordlopp.

Frågan var bara hur stor sänkningen skulle bli. Ty att det inte skulle handla om något försiktigt försök till putsning  förstod man om inte annat av att Andreas valt att göra sin debut i en tävling där den annonserade farthållningen var inriktad på den svindlande OS-kvalgränsen 27:00.

För honom själv var OS-kvalet det primära målet och rekordet en nödvändig konsekvens. Alltså en parallell till när han 2022 i Bryssel sänkte Anders Gärderuds 46 år gamla svenska rekord på 5000m (13:17.59) med dryga kvartsminuten.

Kvaljakt – inte rekordjakt
Den gången var den personliga målsättningen kvalgränsen för VM 2023 som var tio sekunder tuffare (13:07). Och det fixade han som bekant med god marginal – det nya svenska rekordet skrevs ju till 13:01.70. Men nu gällde det alltså dubbla distansen och OS-kval och förutsättningarna var så nära optimala som man kan begära.

Arrangören hade inte bara engagerat harar kompetenta till 27-blankt-fart minst första halvan utan också längs sargen installerat en ”ljushare”som skulle guida hararna till att hålla precis rätt – och jämnt – tempo från första steget.

Startfältet var kanske aningen stort men det gjorde inte så mycket eftersom alla var inställda på att göra bästa möjliga tid, allra helst under OS-gränsen. Så det var inte aktuellt med några plötsliga ryck eller annat taktikspel. Placeringarna var sekundära och alla hade fördel av att ”sitta ned i båten” – i alla fall så länge som ”båten” höll rätt fart.

Inte direkt ”vågen” på läktarna
Vädret var inget orosmoment: En marskväll i södra Kalifornien snudd på garanterar ”perfekt löpväder” vad gäller solstrålning (obefintlig), temperatur (15-20 grader), vind (inget störande) och nederbörd (obefintlig).

Det man kunde sakna när tröttheten satte in skulle ha varit ett med entusiastisk publik kokande fullsatt stadion. För tävlingen gick på den enkla idrottsplatsen vid ”JSerra Catholic High School” i San Juan Capistrano, en idyllisk småstad (ca 35 000 innevånare) i sydligaste Orange County ungefär halvvägs mellan Los Angeles och San Diego. Ingen ”stadiongryta”, men å andra sidan var de som fanns på arenan intresserade och engagerade.

Inramningen gles alltså men på löparbanan var det som sagt desto trängre: 40 man – Inklusive två harar – i startlistan och även om det blev några strykningar hade 36 löpare radat upp sig när det var dags för start i A-heatet kl 21.35 på kvällen.

Simon snabbast sedan Jonnys rekord
Då hade redan fyra andra 10 000m-lopp redan avverkats, två kvinnliga och två manliga. I manliga B-finalen hade det varit 30 startande där åtta gick under 28:00 med segraren på 27:38.

I C-finalen hade 19 startat och Lidingös Simon Sundström vann. Fem första kilometerna gick på 2:48-or (dvs 28:00-fart), men sedan kröp varvtiderna sakta uppåt och Simon hamnade i ett ingemansland som tvåa, avhakad av ledaren och klart före klungan.

Men Simon hängde i och när ledaren började visa trötthetstecken speedade Simon upp och ut på sista kilometern hade han övertagit kommandot och de två sista varven av 25 blev hans snabbaste för dagen: 66.7 – 61.3.

Sluttiden skrevs till 28:11.16 som innebar en segermarginal på 6½ sekund och en 5:e plats genom tiderna bland svenskar. Det var faktiskt det allra snabbaste svenska 10 000m-loppet sedan Jonny Danielsons rekordlopp för nästan 35 år sedan. Fast den statusen skulle alltså överleva bara ett par-tre timmar.

Andreas hittade flytet
För Andreas i A-heatet var den första utmaningen att inte hamna för långt bak ”i tåget” i startrustningen. Det gäller ju att vara medveten att om man springer på rad är tidsgapet mellan löparna en kvartssekund.

Det vill säga fyra placeringar bakom betyder en sekund efter och hamnade man bakom mitten av klungan i 36-mannafältet handlade tidsavståndet till absoluta täten  om 4-5 sekunder – samtidigt som man ändå sprang lika fort som täten.

I början blev det en hel del löpning i bredd och Andreas låg ganska mitt i fältet med ca 2½ sekund upp till täten. Efter ca 2 km hade han tagit sig fram till 10:e plats med knappt två sekunder fram. Bakom krympte ”tåget” allteftersom och framför tröttnade några men då var Andreas alert och gick direkt förbi för att behålla kontakten framåt.

Behövde inte själv dra
Framme i täten gjorde hararna Kemboi och Muhumud jobbet som var beställt till punkt och pricka och när den senare klev av vid 5000m visade klockan 13:30. I ett sådant läge finns alltid risken att farten sjunker för att alla tänker att ”någon annan säkert kommer att ta över när haren gjort sitt”.

Och så blev det den här gången: ”Någon annan” hette Luis Grijalva – debutant på sträckan men mycket välmeriterad på 5000m – som såg till att behålla kontakten med ljusharens 27:00-lampor i ca tre varv. Och när han började mattas agerade rutinerade kanadensaren Mo Ahmed resolut.

Ahmed körde i fyra varv, avlöstes av eritreanen Habtom Samuel under två varv och sydafrikanen Adriaan Wildschutt under ett innan kanadensaren återtog kommandot och drog upp en lång slutspurt. Men Ahmed kom inte loss utan hade sex man i bakhasorna när klockan ringde för sista varvet.

Näst vassaste spurten
En av de sex var Andreas Almgren – som så långt nöjt sig med att följa men som nu svarade för det näst snabbaste slutvarvet av alla. Andreas spurtade i mål som 3:a bara 0.83 från segern och 0.15 från andra platsen. 26:52.87 innebar att målsättningen om OS-kvaltid infriades med betryggande dryga sju sekunder.

Andreas vassa avslutning signalerade att det fanns betydande krafter kvar trots att han debuterade på sträckan och då gjorde en tid som faktiskt direkt förde in honom som tredje bäste europé genom tiderna.

En bidragande faktor var alldeles säkert att merparten av loppet var ett odramatiskt och störningsfritt avverkande av varv i ett av ljusharen styrt extremt jämnt tempo.

Synnerligen ”negativa splits”
Faktum är att Andreas efter 64.9 resp 67.1 på de två första rundorna sedan hade 20 varv i följd tätt packade på 64/65 sekunder innan han alltså avslutade med 61.1 och 57.4.

Hans km-passeringar talar samma språk: 2:44.6 – 5:25.8 – 8:08.3 – 10:49.7 – 13:32.5 – 16:15.3 – 18:57.3 – 21:39.2 – 24:21.8 – 26:52.9. Så de åtta mittkilometerna höll sig alla inom intervallet 2:41.2-2:42.8.

Avslutningen i siffror (sista 5000 – 3000 – 1000 – 800 – 400 – 200m): 13:20.4 – 7:55.6 – 2:31.1 – 1:58.5 – 57.4 – 27.8. Detta alltså direkt – utan någon som helst vila – efter att först ha genomfört ett 5000m-lopp på 13:32.5.

/A. Lennart Julin

Läs mer:
Perspektiv på Andreas Almgrens rekordlopp på 10 000
Magiskt lopp av Andreas Almgren – under 27 på 10 000 m
Almgren två hundradelar från VM-final
Andreas snuvad på sub-13-tid
Almgren överträffade Gärderud – bäste allroundlöparen någonsin

BOK: SVERIGE-BÄSTA 2021

ÅRSBOKEN

FÖLJ FRIIDROTTAREN PÅ SOCIALA MEDIER

SENASTE ARTIKLARNA

NYHETSBREV

Nyhetsbrev

MEST LÄSTA

Nyhetsbrev

ARKIV

Svenska truppen