Det finns få saker som gör sådant intryck på en betraktare som riktigt starka avslutningar i medel/långdistanslopp. Alltså det där när ett lopp som flutit på i en slags ”sällskapsresa” plötsligt ruskas om långt innan det är dags för en traditionell ”slutspurt” på sista varvet. Detta fick vi uppleva av Andreas Almgren (10 000m), Vera Sjöberg (5000m) och Samuel Pihlström (1500m) på Friidrotts-SM i Karlstad/Kil 31/7–3/8 vilket A. Lennart Julin skriver om i denna hans tredje och näst sista eftertanke.
Det är något speciellt när en löpare lämnar en tidigare ofta anonym position i tätklungan för att köra resten av loppet i en slags ”overdrive” som övriga är oförmögna att matcha. Det handlar alltså om en tempohöjning för själva loppet, d v s om att växla upp ”transportfarten” till en för motståndarna ohanterlig nivå.
Andreas Almgren, 10 000m
Första gången Andreas demonstrerade den här kvaliteten var i 5000m-loppet på Finnkampen i Stockholm 2021. Efter tre kilometrar med 66/67-rundor (motsvarande 13:50 i sluttid) ställde han för de sista fem varven om metronomen till 62-rundor och gick i mål som överlägsen segrare på 13:29.26. En tid som var inte bara personligt rekord utan också Finnkampsrekord (det gamla på 13:32 hade Lasse Virén sedan 1972).
Nu på årets SM var distansen 10 000m och Andreas valde att avvakta till dess sex varv återstod. Så långt hade varven avverkats på 71/72 sekunder och hade man fortsatt i den farten hade sluttiden hamnat runt 29:30. I stället blev segertiden 28:53.49 sedan Andreas ställt om till 64:or – d v s motsvarande 26:40-fart för hela distansen – de sista sex rundorna.
Vera Sjöberg, 5000m
Efter att ha sprungit 1500m försök på fredagen och final – där hon drog från start till mål till seger på nytt personbästa och SM-rekord – på lördagen valde Vera en mer avvaktande taktik på söndagens 5000m. Där nöjde hon sig länge med att följa med i den fart som först Carolina Johnson och sedan Evelina Henriksson anslog.
De första tre kilometerna avverkades med varvtider på 75/76 vilket var helt okej för en sluttid kring Evelinas personbästa 15:50. Men strax före 3000m gick Vera ändå förbi och bytte tempo till 72:or, d v s motsvarande 15:00 för fulla distansen.
Och när Vera hörde speakern börja prata om chans på SM-rekordet (Sarah Lahti 15:32) speedade hon upp ett snäpp till och avslutade med 68.2. Belöningen för denna ”Almgrenska avslutning” blev inte bara SM-rekord eftersom hennes 15:25.80 även innebar nytt personbästa.
Samuel Pihlström, 1500m
Samuel var skyhög favorit på 1500m och valde att använda finalen till att testa ”distinkt halvlångspurt”. Loppet gick i stabilt 3:45-tempo med Samuel i närkontakt med ledaren fram till 1200 meter som nåddes efter 3:00.
Några steg till in på rakan slog Samuel sedan till och efter 15.2 på första hundringen på sista varvet så blåste han iväg de tre följande på 12.9 – 12.8 – 13.1. Och dessa sista 300 m på 38.8 gav en segermarginal på över fem sekunder till gänget därbakom som ju sina sista trehundra kämpade intensivt om övriga SM-medaljer.
Så testen av spurten måste anses ha utfallit till belåtenhet för Samuel.
/A. Lennart Julin
Biografier på friidrottsstatistik.se
Andreas Almgren
Vera Sjöberg
Samuel Pihlström
Läs mer:
• Eftertankar SM 2: Doldisarna Gena Löfstrand och Nellie Wartanian
• Eftertankar SM 1: Hur bra var toppbredden på Friidrotts-SM i Karlstad?
• ”En sund själ i en sund kropp”
• Historien upprepar sig – sådan mor sådan dotter
