Maja Åskag gjorde i Tokyo på torsdagen sin andra VM-final på fyra dagar och slutade elva i tresteg på 13.92. Den bästa blågula prestationen stod dock Henrik Larsson för när han med 20.32 i 200 m-semin var blått två hundradelar från Johan Wissmans 18 år gamla svenska rekord. På 400 m bjöd Sydney McLaughlin-Levrone och Marileidy Paulino på tidernas näst snabbaste 400 m-lopp då båda tog sig under 48 sekunder med den förstnämnda som vinnare på en tid mindre än två tiondelar från det 40 år gamla världsrekordet.
Maja Åskag gjorde på torsdagskvällen japansk tid sin fjärde start i detta VM när trestegsfinalen drog igång. Hon inledde med 13.77, fortsatte med ett knappt övertramp följt av 13.92.
Därefter följde en spännande väntan på om hon skulle vara bland de tio främsta som fick göra ytterligare ett hopp. Men hon passerades av två tjejer och blev elva på 13.92. Maja nådde inte riktigt upp till nivån från kvalet då hon hoppade 14.15 men VM-finalist i längd (nia) och tresteg (elva) är bra.
– Jag är inte så nöjd. Känslan inför tävlingen var bra men jag fick inte riktigt ut det idag. Men jag är ändå nöjd med beslutet att köra båda grenarna här i Tokyo, säger Maja till SVT.
Vann gjorde Leyanis Hernandez från Kuba som med 14.94 var fem centimeter före OS-mästarinnan Thea LaFond och med comebackande världsrekordhållerskan (15.73) Yulimar Rojas på bronsplats med 14.74.
Sååå nära rekord för Henrik
Efter personliga rekordet 20.40 i 200 m-försöken lottades Henrik Larsson till den snäva bana två i den tredje och sista semifinalen. Först in på upploppet var Noah Lyles som överraskande tryckte hela vägen och nådde mållinjen på världsårsbästat 19.51.
På bana två kämpade Henrik och visade att han är i bästa form genom att nå mållinjen på 20.32 – personbästa igen, nu med åtta hundradelar, och bara 0.02 från Johan Wissmans svenska rekord från 2007.
– Rekordet var målet för jag hade inget resultatmål, det kändes alldeles för orealistiskt utifrån den nivå jag är på just nu. Det tar på krafterna att springa på innerbanan men man får göra det bästa av det man har, säger Henrik till SVT.
Stabilt lopp av Julia i semin
I den andra av tre semifinaler på kvinnliga 200 m lottades Julia Henriksson till bana tre och gjorde ett bra lopp. Hon var aldrig med i kampen om en finalplats men gjorde en ny stabil insats där hon på de sista meterna passerade Cyperns Fotopoulou och slutade sjua på 22.93 i vindstilla.
De två främsta i varje heat plus två tider avancerade till final och 22.21 krävdes för andraplatsen i Julias heat. För avancemang på tid behövdes 22.48 så Julia var 0.45 från att bli en av de åtta finalisterna.
Snabbast av alla var Jamaicas Shericka Jackson med 21.99.
Sarahs fjärde bästa tid
Sarah Lahti satte personligt rekord på 5000 m med 14:52.69 i mitten på juli som var blott tre sekunder från Meraf Bahtas svenska rekord. Men Sarah fick ont i foten i loppet vilket visade sig vara en stressreaktion och hon fick vila från löpning i tre veckor.
I VM-försöken hängde hon med klungan ända till näst sista varvet efter 3:02 på 1000 m, 6:02 på 2000 m och 9:06 på 3000 m.
Men när farten skruvades upp på sista varvet kunde hon inte följa och blev till slut elva på 15:05.13 – hennes fjärde bästa tid. De åtta bästa i varje heat avancerade till finalen och för Sarah fattades det till slut sju sekunder.
– Jag kände mig stark idag men orkade inte riktigt de sista 600 meterna. Jag har missat en del träning i sommar och är mot bakgrund av det i det stora hela nöjd med min insats här. Men jag hade velat vara en av de åtta som gick vidare, säger Sarah till SVT.
Engla nära final
I höjdkvalet var ingångshöjden 1.83 som IEM-bronsmedaljören och VM-debutanten Engla Nilsson tog i första. Därefter fixade hon 1.88 i andra och var inte långt borta från att även klara 1.92.
Till slut visade sig felfri över 1.88 räcka för att bli en av de 16 (!) finalisterna så rivningen på 1.88 blev kostsam. Engla blev nittonde i sammandraget medan likaledes VM-debuterande Ellen Ekholm var en av sju som inte klarade ingångshöjden 1.83.
Snuddade vid världsrekordet
400 m häck-världsrekordhållerskan Sydney McLaughlin-Levrone valde denna gång 400 m slätt och förbättrade i semin Sanya Richards 19 år gamla amerikanska rekord till 48.29. Skulle hon kunna hota det nästan 40 år gamla världsrekordet i finalen?
Där fick McLaughlin bana fem med 2019 års VM-vinnare Salwa Eid Naser på bana sju och Mariledy Paulino på nian. Amerikanskan öppnade tuffast och ledde mitt i andra kurvan med Paulino tvåa och Eid Naser trea.
Men ut på upploppet var det fördel Paulino som var aningen före men sista 50 meterna var McLaughlin starkast och vann med två tiondelar på 47.78. Till Marita Kochs världsrekord satt på Världscupen i Canberra 1985 fattades till slut bara 18 hundradelar.
Friidrottshistorien innehöll fram till finalen endast två tider under 48 sekunder och nu är det dubbelt så många. För med 47.98 tog sig även Paulino under den magiska gränsen och är trea genom tiderna. Bronset tog Eid Naser på 48.19 medan Nordens hopp – Norges Henriette Jæger – slutade sjua på 49.74.
McLaughlin förbättrade i VM sitt personbästa med totalt över sekunden, det 43 år gamla mästerskapsrekordet med 21 hundradelar och var till slut alltså mindre än två tiondelar från det ”omöjliga” världsrekordet.
Dubbla medaljer för Botswana
I manliga 400 m-semifinalen på onsdagen var Botswanas Busang Kebinatshipi snabbast med nationsrekordet 43.61. Med sig till finalen fick han sina två landsmän Bayapo Ndori och Lee Eppie.
I finalen tog Kebinatshipi ledningen i andra kurvan och hade flera meters ledning ut på upploppet. Han höll hela vägen även om Kareem Richards närmade sig ordentlig på slutet.
Med 43.53 förbättrade Botswana-löparen sitt nationsrekord och världsårsbästa från dagen före med åtta hundradelar och vann med två tiondelar. Kebinatshipi förstärkte också sin tiondeplats på genom-tiderna-listan, en knapp halvsekund från världsrekordet.
På de sista meterna avancerade Ndori till brons på årsbästat 44.20 så det blev dubbla medaljer för Botswana plus ytterligare en nationspoäng tack vare Eppies åttondeplats på 44.77. Kan någon besegra Botswana i 4×400-finalen på söndag?
Spjut: Walcott triumferade efter 13 år
Manliga spjutfinalen blev jämn och spännande och fem av de sex som fick möjlighet att göra det sjätte och sista kastet hade guldchans. Segern gick till slut till 2012 års OS-mästare Keshorn Walcott som 13 år efter den oväntade triumfen i den största av tävlingar för andra gången fick kliva högst upp på prispallen i ett globalt mästerskap.
Han hade tävlingens två längsta kast och vann med 88.16 i fjärde omgången med en knapp meter före dubble världsmästaren Anderson Peters från Grenada. Bronset tog USA:s Curtis Thompson på 86.67 i en final där de fem första rymdes inom två meter.
Walcott bytte till denna säsong tränare till Klaus Bartonietz som tidigare tränat OS- och VM-vinnaren Neeraj Chopra. Indiern blev nu bara åtta på 84.03 medan Bartonietz kunde glädja sig åt tredje globala mästerskapsguldet för en adept.
2024 års sensationella OS-guldmedaljör (92.97) Arshad Nadeem blev tionde man på 82.75 efter operation tidigare under året som resulterade i att han endast gjorde en tävling före VM (seger i Asiatiska mästerskapen på 86.40 i slutet på maj).
/Jonas Hedman
Läs även:
• VM 5: Thobias Montler sjua i VM-finalen
• VM 4: Historisk finaldubbel av Maja – men rekordet får vänta
• VM 3: Världsrekord i VM-finalen för Mondo
• VM 3: Suldan Hassan 14:e man i VM-maran – bästa sedan Kjell-Erik Ståhl 1983
• VM 2: Historisk prestation av Almgren – VM-brons på 10 000 m
• VM 2: Dubbla svenska rekord i VM-finalen av Vanessa Kamga
• VM 2: Samuel Pihlström klar för semifinal
• VM 1: Maja och Mondo till final – inget flyt för Wictor
• VM 1: Wictor Petersson imponerade stort i kulkvalet – så gick det i första försökspasset
