Den 3-5 mars är det dags för vinterns höjdpunkt i och med EM i Serbiens huvudstad Belgrad. Sverige ställer upp med 29 aktiva – 12 män och 17 kvinnor – och det finns tre klara medaljchanser och möjlighet till åtminstone sju ytterligare topp-8-placeringar vilket Birger Fogelberg utvecklar i denna artikel.
Sverige är representerat i inte mindre än 17 av de 24 grenarna och möjligheterna till framskjutna placeringar finns främst på medel-långdistans samt höjd, stav och kula för kvinnor. Extra kul är det är tio medel-långdistansare med, fem män och fem kvinnor. Träningen i Sydafrika under vintern har uppenbarligen gjort gott!
Trion med potential för prispallen
De tre som har en tydlig möjlighet att ta medalj är Spårvägens Kalle Berglund på 1500 m, Hälles Meraf Bahta, 1500 eller 3000 m (beroende på vilken distans hon väljer) samt Hässelbys Angelica Bengtsson i stav.
Kalle Berglund, 1500 m, har satt ett snyggt, färskt svenskt rekord på 3:37.69 och har i samtliga sina tre framträdanden visat att han är i sitt livs form (3:40.81, 3:41.53, 3:37.69). Just stabiliteten talar för att han har en fullt realistisk möjlighet till medalj. Att sedan mästerskapslopp är en helt annan sak än galor med farthållare är förvisso sant, men han tycks besitta ett gott självförtroende och taktisk mognad vid det här laget.
Kalle är europatvåa med sina 3:37.69 men britten Andrew Butchart, som gjort 3:37.58 som mellantid i ett milelopp, sägs avstå mästerskapet.
Meraf Bahta, 1500 eller 3000 m, har – oavsett vilken distans hon väljer – ett gott utgångsläge i statistiken som trea på 1500 m respektive tvåa på 3000m. Brittiskan Laura Muir, som ska dubblera, lär ingen rå på. Överraskande många är anmälda på både 1500 och 3000 m men troligen är det väl bara ett fåtal som verkligen kommer att dubbla. Lite lotteri att veta vem som startar var med andra ord.
För Merafs del spelar det nog ingen större roll vilken distans hon väljer, medalj är fullt möjligt på båda. Hon har bara gjort ett framträdande på vardera distansen men satt personligt rekord på båda – 4:06.40 på 1500 m och 8:43.00 på 3000 m. Båda lika övertygande, inte minst slutfasen, och nu är formen förhoppningsvis ännu bättre
Angelica Bengtsson, stav, kom sent in i truppen men hennes insats på ISM i Växjö, som hon vann på 4.60 efter försök på 4.72, visade sannerligen att kapacitet för svenskt rekord finns och i så fall helt säkert en medalj av någon valör. I Prag för två år sedan tog ju Angelica brons på det fortfarande gällande svenska inomhusrekordet 4.70. Guldet i Belgrad känns dock vikt för grekiskan Stefanidi.
Sju med kapacitet för final
Topp-8-placeringar finns inom räckhåll för dessa: Andreas Kramer, 800 m, Johan Rogestedt, 1500 m, Jonas Leanderson, 3000 m, Lovisa Lindh, 800 m, Sofie Skoog, höjd, Michaela Meijer, stav och Fanny Roos, kula.
Andreas Kramer, 800 m, gjorde ett makalöst starkt lopp på ISM där han drog själv hela vägen och ändå hade krafter kvar på upploppet att svara på Kalle Berglunds attack. Det ledde fram till både personligt och mästerskapsrekord med 1:47.61. Otroligt imponerande!
Med den förmågan att kunna dra upp ett bra tempo och styra från täten själv har Andreas en ovärderlig nyckel till framgång på mästerskapslopp av det slag vi kommer att få se i Belgrad. Kan han rentav utmana om topp-6?
Johan Rogestedt, 1500 m, har tävlat relativt sparsamt under vintern (avstod ISM bland annat) med 3:43.48, 3:42.83 och 3:58.11 (3:42.78+) där sistnämnda lopp var på 1 mile. Men han visade i somras nya kvaliteter som galalöpare då han tog för sig bättre och inte minst hade en spurt av internationella mått. Mycket viktig egenskap i mästerskap och kanske kan han toppa sin form till en nivå vi ännu inte sett i år. Då kan det bli riktigt roligt!
Jonas Leanderson, 3000 m, fick ett genombrott i somras på 1500 m och har sedan börjat snegla mer mot 3000-5000. Hans 7:53.83 i vinter med överlägsen seger lovar mer, klart mer. Spurten vid ISM var mycket effektfull och här kan en liten överraskning ligga på lur. Det finns några konkurrenter på 7:45-nivån men bakom dem är det öppet …
Lovisa Lind, 800 m, såg vi också ta stora kliv mot världselitklass i somras och deltagarna på IEM är inte av sådan klass att de skrämmer (lite av favorit är Schweiz titelförsvarare Selina Büchel). Så om möjligheter öppnas till en vägvinnande spurt av Lovisa-klass är inte medaljen långt borta! Bäst när det gäller dessutom.
Sofie Skoog, höjd, visade under hela fjolåret att hon var som bäst när det gällde som mest och så rankades hon också som en av världens tio bästa. Den här vintern har hon tagit steg uppåt mest hela tiden (upp till 1.92) även om det blev en tillfällig (?) dipp på ISM (banorna hårda, våra bästa både på dam- och herrsidan trivdes inte riktigt som det verkade). Tre namn sticker ut i startfältet – Palsyte, Beitia och Licwinko – medan övriga varvat bättre och sämre insatser.
Michaela Meijer, stav, har haft det motigt under inomhussäsongen med skadekänningar och avbrutit alla sina tävlingar. Men det tycktes lossna rejält vid ISM och 4.55 med mersmak bör kunna räcka långt i det decimerade men finalklara startfältet.
Mästerskapsrutin har hon sedan tidigare vilket är ovärderligt. Finskan Wilma Murto är något av en gåta, gör någon enstaka kanoninsats men river ännu oftare ut sig tidigt, det vill säga hon satsar på att gå in sent och nollar.
Fanny Roos, kula, gjorde en makalös tävling på ISM hemma i Växjö med samtliga sex stötar längren än det personliga innerekordet på 17.20. Hon har nått en ny nivå och tekniken tyckts sitta perfekt hela vägen. 17.88 är faktiskt bara 25 centimeter från Helena Engmans svenska inomhusrekord och kan Fanny göra om det ligger en topp-8-placering inom räckhåll.
Tre spännande debutanter
I övrigt finns outsiders i truppen som kan överraska om dagsformen är på plats och inspirerande konkurrens kan sporra. Mästerskapsdebut gör tre mycket lovande unga friidrottare i form av Bianca Salming, femkamp, Fredrik Samuelsson, sjukamp, och Fabian Delryd, höjd. Spännande namn framför allt för framtiden men vad kan de göra i Belgrad?
17-åriga stavhopparen Lisa Gunnarsson gör sitt andra mästerskap efter EM i Amsterdam i somras vilket blir intressant. En som ska lyftas fram är också Linn Nilsson som har gjort en strålande inomhussäsong efter mycket strul i somras. Nu bättre än någonsin efter att ha satt inomhuspers på både 1500 (4:11.77) och 3000 m (9:09.74) i vinter. Vad kan hon göra? Rentav final?
Sista framträdandet för Sanna och Emma
Tre namn som vi lärt känna under en lång följd av år finns med i gänget – Sanna Kallur, 60 m häck, Emma Green, höjd, och Michel Tornéus, längd. Sanna och Emma gör sina sista tävlingsframträdanden i och med EM och har gjort massor med fantastiska tävlingar under åren, Sanna med världsrekord på 60 m häck, EM-vinst i Göteborg 2006 och snudd-på-medalj vid VM 2007 som absoluta höjdpunkter
Emma med mängder av finalplatser toppat av VM-bronset i Helsingfors 2005 och EM-silvret i Barcelona 2010 på personliga rekordet 2.01.
På EM ligger kapaciteten troligen på en något blygsammare nivå och kan Sanna upprepa sina 8.06 så är semifinal realistiskt och kan Emma upprepa årsbästat 1.89 räcker det kanske till final. Vackert så.
Michel är titelförsvarare
Michel Tornéus är mitt inne i en omställningsperiod i sitt längdhoppande med nötning av ny ansatsteknik. Om han inte inlett den omställningen skulle han haft ett gyllene tillfälle att försvara sitt mäktiga guld från inne-EM i Prag 2015. Nu blir det mer av en chansning att få till det, men rutin kan kanske lyfta hoppningen till åttameterslängder? Kan i så fall räcka ganska långt eftersom endast tre italienare (!) har överträffat elitgränsen denna vinter.
Hur långt når Fougberg?
En som imponerade på SM var Charlotta Fougberg som solovann 1500 m på personliga inomhusrekordet 4:14.19. Hon springer 3000 m i Prag där tolv tjejer går till final. Självklart ska hon vara en av dem och kanske kan hon till och med bli topp-8 om hon orkar ladda om. I år har hon gjort 9:01.82 medan det personliga rekordet är 9:01.33 från EM-försöken för två år sedan.
Alexander Brorsson, 60 m häck, är i sitt livs form vilket han visade på SM med personliga rekordet 7.72 i försöken (finalen vann han på 7.77). Han har hittat en fin rytm över häckarna och flyter det på kan han mycket väl fixa en semiplats. Under 7.70 med ett par-tre hundradelars marginal kan till och med räcka till final med tur i ”heatlottningen”.
Vilka kan överraska?
Med 29 aktiva i truppen finns förstås möjlighet för flera andra att överraska. Av de tre manliga 60 m-löparna har Odain Rose det bästa personliga rekordet med 6.62 och han vet också hur man tar sig till en IEM-final (femma i Göteborg 2013).
Kanske får Anna Silvander sitt genombrott på allvar på 800 m? I vinter har hon noterat personbästa inomhus med 2:02.54 vilket bara är 0.01 från utomhusperset. På 3000 m har Staffan Ek i vinter tagit sig under åtta minuter för första gången med 7:58. Det indikerar finalchans och kan han där sänka sig ner mot 7:55 så finns placeringsmöjlighet.
/Birger Fogelberg
Truppen till IEM i Belgrad 3-5/3
Män (12)
60 m: Austin Hamilton, Malmö AI, Sulayman Bah, Ullevi FK, Odain Rose, Thorengruppen T&F
800 m: Andreas Kramer, Sävedalens AIK
1500 m: Kalle Berglund, Spårvägens FK, Johan Rogestedt, F Stenungsunds FI
3000 m: Jonas Leanderson, Malmö AI, Staffan Ek, Huddinge AIS
60 m häck: Alexander Brorsson, Athletics 24Seven SK
Höjd: Fabian Delryd, Täby IS
Längd: Michel Tornéus, Hammarby IF
Sjukamp: Fredrik Samuelsson, Hässelby SK
Kvinnor (17)
60 m: Elin Östlund, KFUM Örebro, Gladys Bamane, Spårvägens FK
800 m: Lovisa Lindh, Ullevi FK, Anna Silvander, IFK Lidingö
1500 m: Meraf Bahta, Hälle IF, Linn Nilsson, 1500 m
3000 m: Charlotta Fougberg, Ullevi FK, Meraf Bahta, Hälle IF, Linn Nilsson, Hälle IF
60 m häck: Susanna Kallur, Falu IK, Elin Westerlund, Spårvägens FK, Maja Rogemyr, IF Göta Karlstad
Höjd: Sofie Skoog, IF Göta Karlstad, Emma Green, Örgryte IS
Stav: Angelica Bengtsson, Hässelby SK, Michaela Meijer, Örgryte IS, Lisa Gunnarsson, Hässelby SK
Kula: Fanny Roos, Athletics 24Seven SK
Femkamp: Bianca Salming, Turebergs FK
