Carolina Klüft är en av få svenskar som tagit dubbla EM-guld. Foto: Göran Lenz/apb.se

De fem främsta svenska prestationerna i EM-historien

På onsdag börjar de 23:e Europamästerskapen i friidrott och platsen är Olympiastadion i Amsterdam som var centrum för spelen 1928. Det blir första gången EM arrangeras i Nederländerna och under de 82 åren har Sverige tagit 95 medaljer varav 26 guld. Det första i premiärupplagan i Turin 1934 då Harald Andersson från IFK Falun vann diskus på 50.34 och det senaste i Zürich för två år sedan då Meraf Bahta segrade på 5000 m.
Vilka är då de största svenska prestationerna i den svenska EM-historien? Vi listar de fem.

5. Owe Jonsson, IFK Växjö, guld 200 m i Belgrad 1962
Sommaren 1962 tog 21-årige Owe Jonsson stora steg i utvecklingen och satte i juli i Milano svenskt rekord med 20.7 – faktiskt två gånger samma dag. EM handlade om tre lopp på tre dagar och för att klara det lade han och tränaren Stefan Barck upp ett fruktansvärt hårt tävlingsprogram. Mellan den 2 augusti och 2 september sprang Owe 29 individuella lopp på 100 och 200 m på 32 dagar! Av dem vann han 17 kom 2:a i tio och 3:a i två. Till detta ska också läggas ett antal stafetter på 4×100 m.
På plats i Belgrad vann Ove sitt försöksheat på 20.8 vilket var nytt mästerskapsrekord. I semifinalen dagen efter var han åter säkerheten själv och vann heatet på 21.0 i motvind. Däremellan hanns försök på både 100 m och stafett med …
I finalen hade han lottats till bana tre med värste konkurrenten Marian Foik från Polen på bana sex. Det blev en jämn start men Owe skaffade sig en liten ledning i kurvan. Ut på upploppet var Foik uppe jämsides men Owe lyckades sedan bygga upp en halvmeters försprång som sedan krympte alldeles på slutet. Segern var dock klar och tiden 20.7 var tangerat personligt rekord. Foik slutade tvåa på 20.8, samma tid som italienaren Sergio Ottolina.
Hemma på Stora torget i Växjö togs Owe emot av 500 personer och fick mängder med blommor. 13 dagar senare omkom han i en bilolycka.
Hans EM-guld på 200 m är Sveriges enda i OS, VM och EM utomhus i manlig sprint. Det närmaste någon kommit är Johan Wissmans EM-silver i Göteborg 2006 på 20.38.

4. Ann-Louise Skoglund, IF Göta, guld 400 m häck i Aten 1982
Supertalangen ”Lisa” Skoglund var bara 20 år när hon sommaren 1982 slog sitt eget svenska rekord med en hel sekund och noterade 55.04 på Stockholms Stadion i början på augusti. En dryg månad senare ägde EM rum i Aten där där hon hade sjätte bästa tid i semifinalerna. Därför fick hon bana tre och hade bra koll på resten av fältet med svåraste konkurrenten Chantal Rega från Frankrike på banan utanför sig.
Ann-Louise gjorde ett mästerligt lopp och var uppe i ledningen vid sjunde häcken och ”kom som skjuten ur en kanon” i kurvan och dominerade upploppet. Segertiden 54.57 var svenskt rekord och innebar seger med tre tiondelar före Petra Pfaff från Östtyskland medan Rega tog bronset.
Guldet var Sveriges första någonsin på damsidan i EM och det första över huvud taget på 20 år. Rekordet stod sig till EM-finalen i Stuttgart 1986 då Ann-Louise slutade fyra på den ännu gällande noteringen 54.15.

3. Carolina Klüft, IFK Växjö, guld sjukamp i Göteborg 2006
Carro fick sitt internationella genombrott då hon 19 år gammal vann EM-titeln i München 2002. Fyra år senare var hon också Olympisk- och världsmästare och obesegrad. De två tävlingsdagarna på Ullevi blev dock verkligen en kamp eftersom Carro redan på uppvärmningen inför första grenen 100 m häck kände av det baklår som stört henne hela sommaren. Men hon bet ihop och när hon mötte publikens oreserverade jubel så kom tävlingsinstinkten tillbaka.
13.35 i första grenen 100 m häck var ingen idealisk start och värsta motståndaren Eunice Barber, som var 24 hundradelar snabbare, tog ledningen. Barber tvingades dock bryta efter en lårskada i efterföljande grenen höjd.
Carro defilerade därefter mot mål och vann med otroliga 317 poäng på mästerskapsrekordet 6.740 poäng och mötte sedan publikens jubel på Ullevi.
– Det skönaste ärevarvet i hela mitt liv! sa Carro.
Att vinna på hemmaplan med all den press hon hade var ingenting annat än en fantastisk prestation.

2. Christian Olsson, Örgryte IS, guld tresteg i Göteborg 2006
När Christian vann OS-titeln i Aten 2004 blev han den förste manlige friidrottaren att hålla alla de fem stora titlarna – OS, VM, EM, inne-VM och inne-EM. Men just i OS-finalen drabbades han av en fotledsskada som resulterade i operationer och det såg riktigt mörkt ut.
Men han lyckades komma tillbaka och gjorde i Karlskrona i juni 2006 sin första tävling på nästan två år. EM-finalen på Ullevi inledde han med 17.20 och slog till med segerhoppet 17.67 i andra omgången – bara tolv centimeter från hans svenska rekord från OS-finalen. Därefter satsade han för fullt för att få till ett riktigt långt hopp vilket resulterade i fyra kryss i protokollet. I tredje trampade han över med femton centimeter men landade kring 18 meter så det var verkligen långt i effektiv hopplängd.
Segermarginalen blev fantastiska 46 centimeter till britten Nathan Douglas.
– Det var skönt att få vinna ett mästerskap igen! Att få kliva upp överst på prispallen inför hemmapubliken och höra nationalsången! sa Christian.
Guldet blev hans sjunde och sista i mästerskapssammanhang

1. Rickard Dahl, Södertälje IF, guld höjd i Stockholm 1958
Höjdfinalen på Stockholms Stadion genomfördes på mästerskapets sista dag och innehöll två svenskar – Rickard Dahl, 25, och Stig ”Stickan” Pettersson, 23, tävlandes från Kronobergs IK. Det blev en gastkramande tillställning där tre man gjorde upp om medaljerna inför ett knäpptyst Stadion. Ingen som var på plats skulle någonsin glömma den vibrerande spänningen som bokstavligen gick att ta på.
Stadion var fylld till bristningsgränsen och hemma i stugorna följde hundratusentals svenskar det hela framför en nymodighet som hette TV. Då var det dykstil som gällde i höjd och man landade i ett tunt lager med sågspån. Dahl hoppade med sko enbart på upphoppsfoten och när han tog sig över personliga rekordhöjden 2.08 i första försöket ledde han. På 2.10 klarade tjecken Jiri Lansky i första och övertog därmed tätpositionen. Även ”Stickan” tog i första och låg på silverplats. Dahl tog i andra.
När ribban höjdes till 2.12 var det knäpptyst inför varje hopp. Den 193 cm långe Dahl klarade i andra vilket var hans trettonde hopp i tävlingen och det kunde inte de andra svara på. Lansky tog silver och ”Stickan” brons. 2.12 innebar nytt svensk rekord såväl som mästerskapsrekord och upp till världsrekordet fattades inte mer än fyra centimeter.
Segern resulterade i att Dahl fick Svenska Dagbladets guldmedalj och det blev den absoluta höjdpunkten på hans karriär. Han klarade aldrig ens två meter på träning och vann aldrig SM utan hade sin stora stund söndagen den 24 augusti 1958.

Vilka tycker du är de fem bästa svenska EM-prestationerna genom tiderna? Lämna din kommentar nedan eller på Facebook-sidan!
/Jonas Hedman

Källor:
Friidrottens främsta män (TextoGraf Förlag)
EM i friidrott – Göteborg 2006 (Sportförlaget)
EM i friidrott 2006 (Strömbergs/Brunnhages Förlag)
Tidningen Friidrott nr 13/1982

About Jonas Hedman

Jonas Hedman
Frilansskribent, redaktör, statistiker, grafiker och förläggare specialiserad på friidrott. Redaktör för årsboken FRIIDROTT och friidrottaren.com.

One comment

  1. Mikael Robsahm

    5 bästa är svårt att ranka. Men här är några av mina höjdarminnen.

    Henrik Dagårds fantastiska 400 m lopp 94. Slutade sedan 2a totalt.

    Carolina Klüft har givit oss många rafflande stunder. I EM! ja kanske inomhus EMet när hon slog igenom på seniornivå. Hon tog nog inte ens medalj. Men man hajade minns jag o tänkte wow vilken talang. Gick jämnt mot en rutinerad ryska.

    EM i München 2002 självklart! När alla d fyra stora, Holm, Bergkvist, Olsson och Klüft tog medalj.

    Sunneborns EM silver och 821 hopp var också en höjdare

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*