Meraf Batha stod för den bästa svenska OS-placeringen med sin sjätteplats på 1500 m. Foto: Deca Text&ild

Så gick det för den svenska OS-truppen – summeringar och jämförelser

Det blev till slut 15 friidrottare som togs ut av SOK till OS i Rio 12–21 augusti och av dem kom 14 till start och fyra tog sig till final eller placerade sig bland de tolv bästa. Antalet poängplatser – topp-8-placeringar – stannade vid två: Meraf Bahta sexa på 1500 m och Sofie Skoog delad sjua i höjd. Förbundskapten Karin Torneklint talade före spelen om en medalj men det var aldrig riktigt nära.

Små marginaler som fick stora konsekvenser
Nära att ta sig vidare från försök/kval var däremot ytterligare några aktiva. Michel Tornéus var ett millimeterövertramp från final i längd, Lovisa Lind var 0.36 från final på 800 m, Charlotta Fougberg 0.62 från final på 3000 m hinder, Daniel Ståhl var 42 cm från final i diskus, Angelica Bengtsson var 5 cm från final i stav, Susanna Kallur var 0.05 från semifinal på 100 m häck och Khaddi Sagnia hade ett längdhopp i kvalet som i effektiv hopplängd var bara 2 cm från vad som krävdes för en finalplats (6.53). Nio i truppen är 90-talister vilket betyder att de mycket väl kan vara med i Tokyo-OS 2020.

Fem nationspoäng är en färre än i London och Peking
Senast Sverige tog medalj i OS var för tolv år sedan då det blev tre guld i Aten. Antalet nationspoäng i Rio var 5 vilket kan jämföras med 6 i London 2012 och lika många i Peking 2008. I Aten 2004 resulterade de tre gulden plus en åttondeplats i 25 poäng vilket är lika många som i Los Angeles 1984, före det var högsta poängen från Helsingfors 1952 (45). Sveriges hela medalj- och poängfacit 1948–2016 finns längst ner i filen.

”Media blandar ihop förväntningar och förhoppningar”
Friidrottsexperten Birger Fogelberg levererade sitt OS-tips före spelen för såväl män som kvinnor och summerar här insatserna för di svenske. Sverige hade i realiteten inte några riktiga medaljchanser, möjligen fanns det om allt klaffade något enstaka medaljhopp, men då hade verkligen allt behövt stämma. Det är viktigt att betona eftersom media bygger upp förväntningar som inte alltid är förankrade i verkligheten utan bygger på rena drömscenarion. Man glider lättvindigt på orden förväntningar och förhoppningar fram och tillbaka vilket får läsarna att tro att om förhoppningarna inte uppfylls så är det ett misslyckande eller ett fiasko. Det är ett svek mot den enskilde aktive. Här är ett försök till en mer nyanserad och verklighetsbaserad genomgång av de femton svenskarnas insatser i Rio.

Meraf Bahta, 6:a 1500 m
Hon noterade 4:12.59 i finalen efter 2:00.7 på sista 800 m vilket kan jämföras med Lovisa Lindhs 1:59.41 i 800 m-semifinalen. Meraf tog sig till final med två behärskade 4:06-lopp och väl i final slog hon två medtävlare med pers under 4:00 (Muir och Seyaum). Helt klart strålande löpning och överbetyg! Hon behöver för framtida mästerskap träna på att vara mer aktiv när rycken kommer, hon har kapaciteten att följa med men tvekar vilket är lite synd.
Läs mer om Meraf i Rio

Sofie Skoog, delad 7:a höjd
Hon tog nästperset 1.93 i finalen efter tangerade totalperset 1.94 i kvalet två dagar tidigare. Utomordentligt säker hoppning rakt igenom i en tävling som blev mycket märklig. Ett groteskt höjningsschema med 1.88, 1.93, 1.97 och 2.00 förstörde nästan hela tävlingen. Men Sofie lät sig inte bekomma, 1.88 i första, 1.93 i första, nej, ribban föll ned med viss tvekan men hon klarade hur säkert som helst i andra. Det skulle visa sig räcka till en delad sjundeplats som lika gärna kunde ha varit delad femteplats. Klart överbetyg i en OS-final, Sofie har gjort entré i världseliten på allvar!
Så gick det för Sofie i OS-finalen

Axel Härstedt, 10:a diskus
Efter sjunde bästa resultatet i kvalet med 63.58 blev det 62.12 tia i finalen där han bara var 32 cm från att få göra ytterligare tre kast. Underbart att Axel fick chansen till OS-start, han är ytterligare ett bevis för att man inte ska stirra sig blind på ranking/årsbästalista! Resultatstandard är betydligt mer rättvisande och då var hans start väl motiverad. I en högklassig final hade hans 63.58 från kvalet ändå bara räckt till en placering bättre, idel européer framför.
Läs mer om Axel Härstedts finalkastning

Sarah Lahti, 12:a 10 000 m
Med 31:28.43 sprang hon lysande i direktfinalen och slog sitt svenska rekord med drygt 26 sekunder, nära en halvminut med andra ord = rekordkross. Hon slutade på en utmärkt tolfteplats i ännu ett lopp som kommer att gå till historien. Världsklass! Finalen innehöll nytt världsrekord, åtta nationsrekord samt ytterligare tio personrekord. OS-friidrotten fick verkligen en flygande start! Sarah har verkligen etablerat sig i världseliten på ett förbluffande vis på ett enda år, remarkabelt minst sagt.
Mer om Sarah Lahtis OS-final

Lovisa Lindh, semifinal 800 m (10:a)
Personligt rekord i försöken med 2:00.04 och personligt rekord i semifinalen med 1:59.41 placerade henne tia totalt (nionde bästa tid). Vilket genombrott! Lovisa missade finalen med bara 0.36 och var endast 0.21 från svenskt rekord. Hon är nu i världseliten och sprang som en etablerad 800 m-löpare, taktiskt moget och med bibehållen styrka på upploppsrakan som vi lärt känna henne under hela den här säsongen. Truppens största överraskning precis som på EM i skarp konkurrens med Sarah Lahti. Glimrande!
Så gick det till när Lovisa snuddade vid svenska rekordet

Daniel Ståhl, kval diskus (14:e)
Med 62.26 missade han finalen med bara 42 centimeter, hyfsat små marginaler. Det är ingen katastrof och inget fiasko, han hade sällskap av så välmeriterade kastare som OS-mästaren Robert Harting, Robert Urbanek och Fedric Dacres. Daniel verkade dock en aning anfäktad av nerver och stundens allvar, lite loj i aktionen i de två första kasten och tände inte till riktigt förrän i det sista och då blev det för sent. Blev en högklassig final där dock 65.10 räckte till femteplats och 64.50 för sjunde, samtliga var européer!
Mer om Daniels OS-kval

Angelica Bengtsson, kval stav (14:e)
Hon klarade 4.55 i kvalet vilket var samma höjd som krävdes för final utan rivningar, EN rivning förstörde allt (Brasiliens Fabiana Murer nollade och DET var smärtsamt). Är fortfarande övertygad om att Angelica är/var i toppform och hade hon nått finalen hade en topplacering legat klart inom räckhåll. Felfri över 4.70 gav femteplats och 4.80 i andra en fjärdeplats. Återigen små marginaler.
Så nära var Angelica att nå OS-finalen

Michaela Meijer, kval stav (17:e)
Allt såg så bra ut till och med 4.45, inga rivningar och stabil hoppning. Men när ribban kom upp på 4.55 var marginalerna inte med henne. Goda försök men otillräckliga denna gång, kan bara bli bättre framöver.
Mer om stavkvalet

Kim Amb, kval spjut (17:e)
Han nådde inte riktigt finalklass denna gång och var med 80.49 i kvalet 1.47 från avancemang. Fyra man knep finalplats på ett enda längre kast var. I finalen räckte 83.05 till en sjätteplats och 82.42 till topp-8. Låter fullt överkomligt för Kim till nästa år. Vissa skadekänningar kom att hämma kastandet tekniskt och det har man inte råd med i ett OS.
Så nära final var Kim Amb

Charlotta Fougberg, försök 3000 m hinder (18:e)
Med 9:31.16 i försöken missade hon finalen med endast 0.62. Återigen dessa små marginaler och man konstaterar att årsbästat hade räckt till final. Nu gjorde Charlotta sitt lopp i Rio i betydligt tuffare förhållanden med gassande solvärme så loppet var mer än godkänt. Hon var fjärde europeiska, endast en (tyskan Krause) var klart snabbare. Finalen blev det bästa hinderloppet i historien där Lottas svenska rekord 9:23.96 bara hade räckt till en tolfteplats, det säger en hel del om nivån.
Allt om Charlottas OS-försök

Michel Tornéus, kval längd (26:a)
Längsta godkända hoppet mättes till 7.65 vilket var 20 cm från avancemang. Michels första kvalhopp med millimeterövertramp hade säkert räckt till finalhoppning och man påminns åter om hur små marginalerna är. Övriga hopp såg kraftlösa ut och man kunde inte se den där speciella glöden i ögonen hos Michel, ingen igångsättning av publiken med handklapp på känt manér heller.
Kanske hade fokuseringen på OS i Rio under flera år blivit till en hämsko och en psykologisk spärr? I media blev det alldeles för stor uppmärksamhet på hans 8.44-hopp på hög höjd som säkert var en urladdning med överdrivna förväntningar som följd och han föll offer för rubriceringen fiasko. Vad som hänt i en eventuell final får vi aldrig veta, där räckte 8.05 till topp-8 och 8.17 till en femteplats, något som helt klart kändes möjligt för Michel.
Små marginaler för Michel i längdkvalet

Khaddi Sagnia, kval längd (27:a)
Med 6.25 som längst så hade hon inte sin dag och stod inte riktigt att känna igen. Troligtvis har skadeperioden under våren med utebliven kvalitetsträning varit ett avgörande avbräck för att nå den säkerhet i ansats och teknik som krävs för stabilitet i hoppningen. Men Khaddis tid kommer!
Inget flyt för Khaddi i längdkvalet

Susanna Kallur, försök 100 m häck (27:a)
13.04 försöken var blott 0.05 från avancemang. För Sanna gällde att hon fick enorma förväntningar på sig att lyckas, minst semi och gärna också en finalplats. Faktum är att det fanns inte så mycket att backa upp dessa förväntningar med. Hon har gjort en fantastisk resa under åtta års tid men hon började inte med sprintträningen förrän i januari i år och häcklöpning började hon inte med förrän i mars.
Försöksloppet såg likadant ut som alla övriga lopp under sommaren, bra start och acceleration, bra tryck i löpningen de första 6-7 häckarna, men sedan räckte inte sprintuthålligheten till. Vill hon fortsätta satsa finns nog möjligheter att nå de där 12.75-12.80 som kan räcka till final på mästerskapen (12.82 kom faktiskt att räcka till final i Rio).
Nära, nära för Susanna Kallur

Erika Kinsey, kval höjd (29:a)
Hon klarade 1.85 i kvalet och hade ett hyfsat försök på 1.89 som dock varit otillräckligt. Erikas hoppning såg likadan ut som tidigare under hela utomhussäsongen. Ansatslöpningen och timingen vid ribban stämde inte. Positivt dock att hon var mer beslutsam om att komma igen till nästa säsong och visa vilken härlig hopptalang hon är.
Så gick det för Erika i höjdkvalet

Melker Svärd Jacobsson, stav, ej start
MAI:aren var på plats i Rio men det blev tyvärr ingen start på grund av hälseneskada. Det var synd för 5.65 kom faktiskt att räcka till en sjätteplats.
Inget kval för Melker

Bland dem som inte fick chansen …
… finns bland annat Mikael Ekvall på maraton. Nu blev norrmannen Sondre Nordstad Moen 19:e på goda 2:14:17 (pers 2:12:54). Mikael gjorde 2:12:07 i oktober 2015 och 2:13 hade räckt till en elfteplats i Rio. Det är förstås inte säkert att Mikael klarat det men man kan ju bara visa vad man går för om man får chansen. Även Tracey Andersson borde fått chansen i slägga eftersom hennes färska svenska rekord på 70.99 bara var en centimeter från den internationella kvalgränsen. Det resultatet hade räckt till åttonde plats i finalen som ju var SOK:s minimikrav för alla aktiva. Även 1500 m-löparen Johan Rogestedt var nära att få en inbjudan av IAAF efter sina 3:36.58 men den kom aldrig. Hade den gjort det skulle i så fall även SOK ha övertygats.
I det stora hela var friidrottsinsatserna varken bättre eller sämre än många andra idrotters insatser. För dem vi hoppats mest på var förväntningarna till rätt stor del överdrivna. Man kan kort sammanfatta den svenska friidrottsinsatsen i Rio som en ”normal” där tyvärr ingen fick till lyftet upp till medaljnivå.
Resultaten i Rio
/Birger Fogelberg

Sveriges medaljer och topp-8-placeringar i OS (gång ej medräknat)
2016 Rio: 2 topp-8-placeringar + 4 topp-12-placeringar och 5 nationspoäng.
2012 London: 2 topp-8-plac., inga fler topp-12-plac. och 6 p.
2008 Peking: 2 topp-8-plac., 4 topp-12-plac. och 6 p.
2004 Aten: Tre guld, 1 topp-8-plac., inga fler topp-12 och 25 p.
2000 Sydney: Ett brons, 3 topp-8-plac., 1 topp-12-plac. och 16 p.
1996 Atlanta: Ett guld, 3 topp-8-plac., 1 topp-12-plac. och 18 p.
1992 Barcelona: Ett silver, 1 topp-8-plac., 2 topp-12-plac. och 11 p.
1988 Söul: Ett brons, 1 topp-8-plac., 3 topp-12-plac., och 7 p.
1984 Los Angeles: 1 silver, 1 brons, 4 topp-8-plac., 2 topp-12-plac., och 25 p.
1980 Moskva: 2 topp-8-plac., 2 topp-12-plac., och 6 p.
1976 Montreal: 1 guld, 5 topp-8-plac., 1 topp-12-plac. och 19 p.
1972 München: 1 brons, 2 topp-8-plac., 2 topp-12-plac. och 10 p.
1968 Mexico City: 3 topp-8-plac., 3 topp-12-plac. och 7 p.
1964 Tokyo: 3 topp-8-plac., inga fler topp-12-plac. och 9 p.
1960 Rom: 6 topp-8-plac., 2 topp-12-plac. och 21 p.
1956 Melbourne: 6 topp-8-plac., 2 topp-12-plac. och 22 p.
1952 Helsingfors: 2 brons, 14 topp-8-plac. och 45 p.
1948 London: 3 guld, 2 silver, 5 brons, 15 topp-8-plac. och 117 p.

BOK: SVERIGE-BÄSTA 2021

ÅRSBOKEN

FÖLJ FRIIDROTTAREN PÅ SOCIALA MEDIER

SENASTE ARTIKLARNA

NYHETSBREV

Nyhetsbrev

MEST LÄSTA

Nyhetsbrev

ARKIV

Svenska truppen