Värdnationen Hollands sprinterkung Churandy Martina vann 100 m-guldet på torsdagskvällen till den 17.000 åskådare stora publikens högljudda glädje. På fredagskvällen var Martina tillbaka och var första i mål även i 200 m-finalen och man började räkna på hur många manliga EM-sprintdubblar det blivit i EM-historien. Men så skedde en märklig intervju med tvåan Bruny Hortelano från Spanien.
Mitt under en direktsänd TV-intervju avbröt reportern honom med orden ”Va, har du inte hört? Martina är diskvalificerad, du är guldmedaljör!”
”Va? Nej? Kan du bekräfta?” Reportern gjorde så gott hon kunde och plötsligt satte Hortelano iväg genom den mixade zonen i ett härligt glädjerus! Han hade redan gråtit glädjetårar över silvret!
Martina hade trampat på linjen tre gånger och diskvalifikationen var oundviklig
– Synd om honom, han förtjänade att vinna, tyckte Hortelano.
Martina själv var stor i motgången:
– Det finns regler och jag bröt mot dem. Det hände mig även i OS 2008 då jag kom i mål som tvåa och ströks av samma anledning.
Det blev ingen sprintdubbel för Martina som var stor i motgångens stund.
Fantastisk stämning där Dafne sprang hem guldet
Stämningen på Olympiastadion var fantastiskt eftersom det blev fina holländska framgångar. Framför allt tack vare fjolårets VM-vinnare på 200 m, Dafne Schippers, som nöjde sig med 100 m denna gång. Efter att ha vunnit semifinalen med hela fyra tiondelar gjorde publiken vågen inför finalen som hon vann med hela tre tiondelar på 10.90. Det var knäpptyst före start men sedan exploderade publiken fullständigt. Vilken stämning!
Sex centimeter är obegripligt lite
Sex svenskar tävlade under fredagen och bäst gick det för Khaddi Sagnia som slutade sexa i längd bara sex centimeter från brons. I tredje omgången trampade hon över med sju centimeter men hamnade låååångt bort i gropen. Kring 6.80?
• Melker Svärd Jacobsson missade tyvärr stavfinalen. 20 minuter före start lämnade han Olympiastadion.
– Jag är stel i hälsenan och vill inte riskera något för OS, sa Melker som var nionde man i kvalet med 5.50.
Han har i år satt personligt rekord med 5.70 och fick nu se en märklig final.
Alla rev ut sig på 5.70. Alla utom världsrekordhållaren Renaud Lavillenie som gick in i tävlingen på 5.75 (!) inför ögonen på hela Olympiastadion inklusive resterande tolv man i stavtävlingen som satt på bänkar och tittade på. Lavillenie börjar med att riva två gånger och avbröt ansatsen i tredje och sista. Han väntade sedan nästan alla de fyra minuter han hade kvar och satte av mot ribban. Och rev.
Sviten bruten
Därmed blev det inget fjärde raka EM-guld för fransmannen. Märkligt att en så rutinerad hoppare går in så sent när det är så blåsigt och svårhoppat. Eller är det så att ingångshöjden 5.50 eller 5.75 inte spelar någon roll för en hoppare av Lavillenies kaliber. Svårbemästrad vind är svårbemästrad vind i båda fallen?
Hur som helst vann istället Polens Jan Sobera som var felfri till och med 5.60. Segerresultatet var det sämsta i EM sedan 1982 då Sovjets Aleksandr Krupskij vann på just 5.60.
Traceys femte raka
Den kvinnliga släggfinalen slutade med 67.08 för Tracey Andersson vilket innebär en elfteplats. Detta efter serien 67.08, 65.03, x. För att bli bland de åtta bästa och få ytterligare tre kast krävdes 70.18 vilket kan jämföras med Tracey färska svenska rekord på 70.99.
EM:et är hennes femte raka och detta var hennes andra final. I den första i Barcelona 2010 slutade hon tia på 65.13. Men hon var riktigt nära att ta sig vidare även i Helsingfors 2012 (24 cm fattades) och var inte jättelångt ifrån i Zürich (1.5 meter).
Första finalen för Emil Blomberg
Hässelbys Emil Blomberg gjorde mästerskapsdebut på 3000 m hinder och efter ett prydligt personligt rekord med 8:34.81 i försöken tog han sig till final. Den startade i beskedlig fart med 2:57 på första kilometern men sedan trissades farten upp.
Erik låg i slutet på klungan hela vägen och passerade andra kilometern på 2:48. Han var avhängd på sista plats ett tag men kom tillbaka och spurtade förbi en kille till trettonde plats på 8:48.98. En bra mästerskapsdebut av Emil som gick plus jämfört med sin ranking när tävlingen började.
Vann gjorde fransmannen Mahiedine Mekhissi-Benabbad på 8:25.63 efter en stark 300 m-spurt. Till skillnad mot Zürich för två år sedan så behöll han nu linnet på över upploppet och lär få behålla detta guld.
Wissman sprang 30 meter
I manliga 200 m-semifinalerna var avancemangskriterierna två bästa i varje plus två tider och dit tog sig Johan Wissman och Tom Kling-Baptiste. Men de fick tuff seedning eftersom de var bland de sista att ta sig vidare.
Johan fick innerbanan i andra semin och sprang bara 30 meter innan han bröt. Ganska säkert för att man är näst intill chanslös att ta sig vidare från innern och för att spara kraft till 4×100-försöken på lördag kväll.
I tredje semin hade Tom bana tre och gjorde vad han kunde men slutade åtta på 21.34 i motvinden på 1.1 m/s.
De nya EM-reglerna där de främsta slipper försöken och seedas direkt till semifinalerna är verkligen märkliga. Orättvist är ordet! För final krävdes 20.71 på placering och 20.46 på tid och guldet senare på kvällen vanns som sagt av spanjoren Bruno Hortelano på 20.45 i motvind.
Frida spände bågen
I 400 häck-försöken gjorde Hammarbys Frida Persson ett lopp i nivå med sitt årsbästa och nådde målet på 58.26. Till final fattades det fyra tiondelar och hon hade i princip behövt tangera sitt personliga rekord på 57.85 för att ta sig vidare. Heatet vanns av Danmarks VM-semifinalist Stina Troest på 56.32 med Finlands Hilla Uusimäki trea på personliga rekordet 57.59.
Maria 2.6 sekunder från final
Mästerskapsdebutanten Maria Larsson från Göteborg sprang i andra försöksheatet på 3000 m hinder och tog plats i klungans bakre del och passerade första kilometern på 3:14.4. Hon höll ihop det fint hela vägen in till 9:50.16 – 2.5 sekunder under det färska personliga rekordet och 2.5 över vad som till slut kom att krävas för att ta sig till final på tid.
En av medaljfavoriterna, den i Stockholm boende finskan Sandra Eriksson, fick en bra resa och kom i mål på 9:41.61 – den tredje bästa tiden. Sista tid till final hade Norges Ingeborg Løvnes med 9:47.50.
Nordiska framgångar?
På 400 m häck trodde man att Norges Karsten Warholm skulle ta en medalj men han fick det inte att stämma på slutet och fick nöja sig med sjätteplatsen på 49.82. Istället överraskade Finlands Oskari Mörö och var med årsbästat 49.24 bara 0.14 från bronset i en final där de fyra främsta kom i mål inom tre tiondelar.
