Sverige har genom åren nått fina internationella framgångar i spjut med bland annat tio OS-medaljer. Två svenskar har vunnit guld där den andre var Erik ”Målarn” Lundqvist som segrade i Amsterdam 1928 och satte världsrekord med 71.01 på Stockholms Stadion några veckor senare. Erik är utan tvekan en av de största spjuttalanger Sverige haft och om hans fascinerande levnadsöde har Olle Backman skrivit i boken ”Spjutkastaren från Grängesberg – berättelsen om Erik ’Målarn’ Lundqvists dramatiska liv”.
Erik föddes 1908 och växte upp i bruksorten Grängesberg i södra Dalarna i enkla för att inte säga fattiga förhållanden. Han var näst yngst i en barnaskara på halvdussinet och gillade att kasta sten vilket upptäcktes tidigt. Skolkamraterna fascinerades när han kastade över hela fotbollsplanen! Snabbt blev spjut Eriks gren och något han verkligen gick in för.
Han upptäcktes av rikstränaren ”Gösse” Holmér och fick som 19-åring vara med på några uppföljningar då de bästa svenska friidrottarna tränade tillsammans. OS-sommaren 1928 kallade ”Gösse” Erik till Stockholm för att verkligen se om han var en man för Amsterdam vilket är beskrivet i boken:
Kastet med stort K
”Gösse” och Erik hade bestämt att de skulle träffas vid Östermalms idrottsplats, inte långt från Stockholms Stadion. Holmér var lite osäker på om Erik hade förmågan att lyckas vid de olympiska tävlingarna i Amsterdam. Hade han lärt sig något av alla Holmérs råd och påpekanden? Var han inte trots allt för ung och oerfaren? Skulle han bli nervös?
Erik kom till mötet med Holmér i kostym och promenadskor, alltså i det närmaste finklädd. Han verkade loj och lite ointresserad. Insåg han inte hur viktigt mötet med Holmér var? Att han kanske kunde missa chansen att få deltaga i olympiaden. Ville han inte kasta?
Holmér hade med sig ett spjut som han gav till Erik och bad honom provkasta. Erik tog långsamt av sig kavajen, rullade upp skjortärmarna och spottade i nävarna. Han greppade spjutet först efter det att han torkat av det noggrant med sin näsduk. Därefter gick han bakåt några steg. Utan någon större koncentration lufsade han fram några meter och drog iväg spjutet.
Östermalms IP var på den tiden inhägnat av ett två meter högt staket vars huvudsyfte var att hindra icke betalande åskådare från att exempelvis se en fotbollsmatch. Det låg ungefär 55 meter från Eriks utkastplats.
Han fick en bra träff med spjutet. En fantastisk träff! Det inte bara passerade staketet vid 55 meter utan flög högt över detta och fastnade i en stor ek cirka 70 meter bort. Spjutet fastnade dessutom flera meter upp på stammen! Kastet var uppenbarligen, om inte eken stått i vägen, ett garanterat inofficiellt världsrekord med många meter tillgodo!
Den normalt sett mycket talföre ”Gösse” Holmér tappade sällan fattningen men blev nu alldeles stum. Han trodde knappt sina ögon! Hur var det möjligt att kasta så långt? Och med så kort ansats?
Många år senare beskrev han kastet som ”det längsta spjutkast jag någonsin sett!” Och Erik själv hävdade alltid att det var hans längsta i karriären.
Det fantastiska året
Erik hade sitt stora år 1928 då han en vecka efter sin 20-årsdag satte svenskt rekord med 66.98. I OS i Amsterdam en månad senare vann han guld efter en spännande tävling och blev sedan först i världen över 70 meter på Stockholms Stadion.
Uppståndelsen var stor och ”Erik” hade svårt att leva upp till omvärldens förväntningar och pressen på att prestera som följde med framgångarna. Han älskade att kasta spjut men tävlade sällan åren efter 1928. Vissa år tävlade han inte alls men var aktuell för Los Angeles-OS 1932 och OS-året 1936 förbättrade han faktiskt sitt åtta år gamla personliga rekord till 71.16, men det var efter OS i Berlin där han inte var med. Resultatet gjorde han i Smedjebacken i början på oktober i svåra väderförhållanden.
Så sent som 1948 – som 40-åring – kastade Erik över 60 meter och sista tävlingen gjorde han som 42-åring 1950 då han nådde 57.20. Han gifte sig och blev förälder men hans mentala problem gjorde att han drabbades av depression och gick bort i förtid 1963, bara 54 år gammal.
Vår tredje bäste spjutkastare
I boken ”Friidrottens främsta män” som kom ut 2007 är Erik Lundqvist rankad som Sveriges tredje bästa spjutkastare genom tiderna bakom Eric Lemming och Patrik Bodén och har Kenth Eldebrink och Gunnar Lindström närmast bakom sig.
Boken om ”Målarn” Lundqvist kom ut 2013 men är en tidlös berättelse och rekommenderas alla som är intresserade av idrott.
/Jonas Hedman
Så beställer du boken
Titel: ”Spjutkastaren från Grängesberg”
112 sidor, hårdband, 15×21 cm
Pris: 150 kr + 25 kr i porto
Beställ direkt från författaren:
olofbackman@telia.com – telefon 070-397 28 92
Ps Den andra svensken som vunnit OS-guld i spjut är Eric Lemming som vann i London 1908 och Stockholm 1912. Han har ytterligare två OS-titlar – i spjut fristil 1906 och 1908.
