Årets första mästerskap genomfördes i Florida på lördagseftermiddagen svensk tid med fyra svenska terräng-VM-debutanter i lika många klasser och alla gjorde det bra. Bäst lyckades Sarah Lahti som i kvinnliga 10 km-loppet slutade 18:e efter en bra avslutning. Det är den bästa blågula kvinnliga placeringen sedan 1988. Simon Sundström slutade 28:a i manliga loppet och på juniorsidan blev 17-åringarna Sebastian Lörstad 17:e och Fanny Szalkai 21:a.
Apalachee Regional Park i Tallahasse i norra Florida var platsen för terräng-VM som efter premiären 1973 nu genomfördes i USA för tredje gången. Senast i Boston 1992 som är ett av de terräng-VM där Sverige inte var representerat trots att landslagslöparen Magnus Bergman från Upsala IF var i bra form och dessutom på träningsläger i USA vid tiden för mästerskapet.
Fyra rytmstörande passager
485 aktiva från 52 länder var anmälda och 5000 biljetter sålda till tävlingsområdet. Banan gick på ett 2 km långt hårdpackat grusvarv med några inslag av gräs som inleddes med en nedförsbacke på 200 meter följt av en konstgjord tiotalet meter hög backe. Varvet innehöll i övrigt fyra sektioner med syfte att störa löprytmen – en sandsektion på 30 meter, en med lera, en med tio meter vatten och ett parti med fyra stockar försedda med alligatorer. Det var 20 grader varmt när först loppet startade vilket sedan steg till 24. Lägg till det en hög luftfuktighet (80 procent).
Den svenska representationen bestod av Simon Sundström, Djurgårdens IF, och Sarah Lahti, Hässelby SK, i seniorklasserna och Sebastian Lörstad, IFK Lidingö, i P19 och Fanny Szalkai, Spårvägens FK, i F19.
Kvinnor: Sarah bästa på 38 år
För första gången på 28 år var Sverige representerat i den kvinnliga seniorklassen. I 10 km-loppet gjorde Sarah Lahti VM-debut i terräng och gjorde det bra iklädd gul keps och solglasögon. Hon var 27:a på 6:29 efter 2 km och 22:a på 20:12 efter 6 km och fortsatte sedan avancera ända till 18:e plats i mål på 34:00. Detta bara 54 sekunder från åttondeplatsen.
En enda europeiska var före – Spaniens Maria Forero (14:e på 33:53) – och placeringen är den bästa av en svensk kvinnlig senior sedan 1988 då Malin Wästlund var 15:e på Nya Zeeland. Bästa genom tiderna är Midde Hamrins sjundeplats från amerikanska East Rutherford 1984 då hon på 5 km-banan var blott 18 sekunder från bronset.
Senast en blågul kvinnlig senior tävlade i terräng-VM var i Turin 1997 då Hässelbys Magdalena Thorsell var 101:a. Därifrån får man backa sju år till 1990 då Ullevis Charlotte Legernes var 105:a i Frankrike.
Längst fram lämnade Agnes Ngetich alla övriga bakom sig på ett tidigt stadium och sololöpte till en 42 sekunder stor seger på 31:28. Silvret till Ugandas Joy Cheptoyek, 32:10, som tog Ugandas första kvinnliga terräng-VM-medalj, och bronset till Etiopiens Senayet Getachew, 32.13. Guldet var Kenyas tionde raka i kvinnliga seniorklassen.
Män: Starkt lopp av Simon Sundström
Sverige hade representation i samtliga fyra individuella lopp vilket bara hänt två gånger tidigare, 1989 och 1990. I manliga milloppet gjorde terräng-EM-åttan Simon Sundström det bra. Efter en 44:e-plats efter 2 km plockade han hela vägen och blev till slut 28:a på 30:01 – 45 sekunder från åttondeplatsen och sjunde bästa europé.
Vann gjorde Ugandas Jacob Kiplimo som med 28:18 hade en segermarginal på 18 sekunder och tog sitt tredje terräng-VM-guld. Silvret till Etiopiens Berihu Aregawi och bronset till Kenyas Daniel Ebenyo, 28:45.
P19: Bästa genom tiderna av Sebastian
Sebastian Lörstad, som likt Fanny ännu inte fyllt 18 år, var också offensiv och följde i 8 km-loppet den 20-talet man stora klungan i tre kilometer. Halvvägs var han 17:e på 12:02, fem sekunder bakom täten. Samma placering efter 6 km och när klockan ringde för sista rundan var han 16:e men avståndet till närmast framförfarande hade ökat ordentligt.
Det var varmt och Sebastian var trött men han höll ihop det bra på slutvarvet och nådde målet som sjuttonde man (tredje europé) på 24:56 – 56 sekunder från åttondeplatsen. Placeringen är den bästa genom tiderna av en svensk i P19-klassen. Tidigare bästa var Claes Nybergs 21:a-plats i norska Stavanger 1989 då han var åttonde europé. Tredje bästa är Lars-Erik Nilssons 22:a-plats i Paris 1980. Riktigt bra av ”Sebbe” alltså som under hela 2025 radade upp lysande löparinsatser med undantag för JEM-terrängen för en månad sedan där han var tredje svensk som 32:a.
Kampen om guldet stod mellan de tre kenyanerna Andrew Alamisi, Emmanuel Kiprono och Frankline Kibet som var överlägsna på slutvarvet. Sista 200 meterna handlade de om de två sistnämnda och det var Kibet som var starkast och vann med två sekunder på 23:18.
F19: Fanny 21:a
Fanny Szalkai, som ännu inte fyllt 18 år, gjorde en riktigt bra terräng-EM-debut i 19-årsklassen för en knapp månad sedan då hon på sista varvet plockade flera placeringar och slutade sjua. Detta med klubbkamraten Carmen Cernjul fyra som sedan tackade nej till terräng-VM.
I Florida öppnade Fanny offensivt på 6 km-banan och var 20:e efter 1.3 km och 17:e vid varvningen. Sedan föll hon tillbaka till 22:a plats vid 4 km men avslutade bra och spurtade i nedförsbacken på upploppet in som 21:a på 20:56. Detta en dryg minut från åttondeplatsen men som bästa europeiska, hela 21 sekunder före näst bästa. Av de tre europeiska länder som var med – Sverige, Storbritannien och Spanien – var de sistnämnda ensamma om att ha lag och slutade åtta.
Suverän vinnare blev Etiopiens Marta Alemayo som sprang ifrån allt och alla och vann med hela 26 sekunder på 18:52. Lagguldet tog Uganda före Kenya men båda hade samma platspoäng (29:a). Etiopiens långa segerrad i lagtävlingen nådde sitt slut redan före start eftersom alla i laget inte fått visum. Riktigt tråkigt.
Australien vann stafetten
Dagen inleddes med den mixade stafetten 4×1.5 km där kampen om guldet på sista sträckan stod mellan Australien och Frankrike. Medeldistansaren Jessica Hull var starkast på slutsträckan och säkrade segern med två sekunder på 22:23. Bronset till Etiopien, 22:34, medan Kenya tog fjärdeplatsen ytterligare åtta sekunder bakom. 15 nationer kom till start sedan Marocko strukit sig. Guldet var Australiens första i mixedstafetten i terräng-VM.
Sedan World Athletics valde att flytta terräng-VM från sitt traditionella datum i slutet på mars till först februari och nu början av januari så har färre nationer – inte minst från Europa – valt att delta. Så konkurrensen är inte alls vad den en gång varit. Att det nu dessutom var etiopier som inte fick visum gjorde inte kvalitén på startfälten bättre. Men terräng-VM är ändå en fascinerande tävling som förhoppningsvis kommer leva vidare.
/Jonas Hedman
Den svenska terräng-VM-historiken
Läs även:
• Terräng-EM: Lagbrons för F19-tjejerna
• Terräng-EM: Simon Sundström överraskande åtta
