Fem svenska topp-10-placeringar inklusive förstaplatser för Mondo Duplantis i stav och Daniel Ståhl i diskus blev utfallet för svensk friidrott när ”Track & Field News” nu presenterat den 76:e upplagan av sin prestigefyllda klassiska världsranking. I gång rankades Perseus Karlström rankades trea på 20 km och tia på 35 km och i längd Thobias Montler sjua. Läs A. Lennart Julins analys.
World Athletics införde för några år sedan en egen rullande världsranking och gav den sedan en av goda skäl omdiskuterad och ifrågasatt nyckelroll när det gäller kvalificering till de internationella mästerskapen.
Men ”världsranking” var ett långtifrån nytt begrepp i friidrotten. Den amerikanska facktidskriften Track & Field News (TFN) startade nämligen redan i slutet på 1940-talet en årlig ”slutranking” där en internationell expertpanel rangordnade världens tio främsta i varje gren på basis av deras stortävlingsmeriter, inbördes möten och resultatnivå under året.
Den rankingen fick snabbt hög status i friidrottsvärlden som något av ”inofficiellt facit” eftersom den var mer nyanserad än den vanliga raka årsbästalistan. TFN-rankingens historia på över trefjärdedels sekel har dessutom bidragit till att den hos branschfolk behållit sin höga status som just ”facit” för friidrottsåret.
Nu har TFN publicerat detta ”facit” för 2023 och för svenskt vidkommande kan man glädjas åt att inte bara självskrivne Mondo Duplantis i stav utan även Daniel Ståhl i diskus toppar sina resp grenlistor.
Så jämnt mellan Ståhl och Ceh
Visst tog Daniel hem VM-guldet på ett i högsta grad minnesvärt sett med ett mäktigt sistakast men ändå var det inte på något sätt självklart att han skulle toppa en ranking som handlade om hela säsongen. För där hade Daniel i Kristjan Ceh haft en konkurrent som man spontant upplevde varit väl så bra.
Plats alltså för att tittare närmare på deras 2023. Nedan en sammanställning av deras inbördes möten under året som omfattar förutom VM även alla fem Diamond League-galorna och fyra Continental Tour-galor inklusive två av de allra bästa galorna på nästa nivå (CT Gold) – Åbo och Székesfehérvár.
Det vill säga Daniel och Kristjan undvek aldrig varandra, tvärtom, och de satsade på de viktiga internationella evenemangen på de stora arenorna framför att jaga ”statistikresultat” på blåsiga kastplaner.
Som synes jämnt så det förslår:
Elva möten, 6-5 till Ceh inbördes, bara 33 cm diff på dryga 68 meter i genomsnittligt resultat, 5-5 i tävlingsvinster, Daniel knappt övertag i snittplacering (1.64 mot 1.73), Daniel förlorade mot någon annan bara en gång (Matt Denny) medan Ceh förlorade tre gånger (två gånger mot Denny, en gång mot Gudzius).
Tidernas VM – i vindstilla
Så det handlade bara om nyanser och det som till slut fällde avgörandet – det tyngsta kriteriet i TFN-rankingen har redan från premiären alltid varit ”honors won” – var alldeles säkert den extraordinära VM-finalen.
En final som gick till historien dels genom att segerresultatet 71.46 var det längsta någonsin i något internationellt mästerskap, dels genom att det för allra gången hände att någon kastade över 70 meter i ett mästerskap utan att vinna.
Dessa superlängder av Daniel och Kristjan kom dessutom en kväll när det i princip var vindstilla inne på arenan. I sprint och tresteg som pågick parallellt var viden aldrig över 0.8 m/s och 44 av 57 tresteg gjordes i en vind som inte ens översteg 0.2 m/s.
Mondo Duplantis suverän etta
Mondos förstaplats i stav var som sagt självskriven. Totalt 17 tävlingar – 4 inomhus kulminerande i världsrekordet 6.22 och 13 utomhus kulminerande i världsrekordet 6.23. Segermarginalen handlade oftast om 20-30 cm och enda förlusten var kopplad till en skadekänning.
Tredje gången i topp för båda
För både Mondo och Daniel var årets förstaplats på TFN-rankingen deras hittills tredje. Ja, ”moraliskt” faktiskt deras fjärde eftersom det inte blev någon ranking alls coronaåret 2020. Visserligen ställdes många tävlingar in – framförallt OS – men samtidigt blev det faktiskt en internationell säsong för den absoluta eliten och där höll båda en extremt hög nivå
Daniel utlandstävlade i Norge, Finland, Ungern, Polen, Tjeckien, Tyskland och Kroatien och vann allt och dundrade iväg diskusen över 68 inte mindre än tolv gånger. Dvs han hade en säsong av ungefär samma kaliber som 2019 och 2021 då han var ohotad rankingetta.
Mondo satte dubbla världsrekord inomhus före coronan och tävlade sedan under sommaren i Norge, Monaco, Schweiz, Belgien, Tyskland, Italien och Qatar. Det blev fem 6m-tävlingar inklusive inofficiella utomhusvärldsrekordet 6.15.
Mot toppen genom tiderna
Ser man till den svenska TFN-rankinghistorien klättrar Daniel och Mondo snabbt mot toppen i listan över våra mest meriterade. Räknat på 10-9-8-osv för placeringarna 1-2-3-osv ser det nämligen nu ut så här:
1) Stefan Holm, höjd, 88 p (11 år på rankingen)
2) Patrik Sjöberg, höjd, 77 p (12 år)
3) Christian Olsson, tresteg, 70 p (8 år)
4) Kajsa Bergqvist, höjd, 66 p (8 år)
5) Ricky Bruch, diskus, 65 p (8 år)
6) Daniel Ståhl, diskus, 61 p (8 år)
7) Carolina Klüft, sjukamp-längd, 60 p (6 år)
8) Stig Pettersson, höjd, 59 p (9 år)
9) Mondo Duplantis, stav, 51 p (6 år)
10) Anders Gärderud, 3000 m hinder-1500 m, 47 p (6 år)
Och hade det varit en ranking också 2020 hade Daniel alltså varit uppe som 3:a och Mondo som 7:a. Men de har ju alla möjligheter att fortsätta klättra under kommande år.
Också Perseus och Thobias rankade
Samma gäller även de övriga två svenskarna som platsade på 2023 års TFN-ranking – Perseus Karlström i gång och Thobias Montler i längd. Båda debuterade 2019 och gjorde nu sina resp fjärde år på listorna. Fyra år som visat god stabilitet: Perseus placeringssvit på 20 km gång är 3-4-3-3 och Thobias i längd 8-6-5-7.
VM-2:an Perseus fick nu framför sig på 20 km-rankingen förutom VM-1:an Alvaro Martín även 3:an Caio Bonfim som han hade hållit åtta sekunder bakom sig i Budapest. Det var deras enda möte under 2023 och resultatnivåmässigt var de i princip helt jämna (båda 1 x 1:17 plus 1 x 1:18 plus 3 x 1:19). Men man kan ana att Bonfims totala ”win-loss record” som bl a innehöll en seger över världsmästaren Martín bedömdes snäppet vassare.
71:a i statistiken – 6:a på VM
Thobias ranking kan vid första anblicken ses som en dunderskräll med tanke på att hans utomhusårsbästa – efter en vår och sommar där skador hämmade träningen rejält – stannade på 8.03. Något som gav en ytterst diskret statistisk slutplacering som delad 71:a i världen 2023. Men det hindrade inte Thobias från att bli 6:a på VM i Budapest.
Vilket i kombination med en stark inomhussäsong – fem tävlingar på 8.14-8.19 och silver bakom den omöjlige greken Tentoglou på Inne-EM – alltså räckte till att bli världsrankad av TFN-panelen. Något som tydligt illustrerar hur tungt just mästerskapen väger i deras rankingssystem.
Totalt fyra svenskar blev det på årets TFN-ranking (Perseus rankades för övrigt även som 10:a på 35 km) vilket nog får ses som ett ganska normalt utfall. Det som inte är normalt är däremot att vi inte är representerade i någon av de kvinnliga grenarna.
Ingen svenska rankad
För två år sedan hade vi med Angelica Bengtsson (10:a i stav), Khaddi Sagnia (7:a i längd) och Fanny Roos (7:a i kula) och i fjol följde Khaddi och Fanny upp med att bli 5:a resp 10:a. Men för Khaddi kom 2023 att präglas av en knäskada och Fanny nådde inte riktigt upp till samma nivå som tidigare samtidigt som standarden i kvinnlig kula höjdes märkbart.
Den svenska tjej som i stället var närmast att bli rankad 2023 var nog Fannys kulkollega Axelina Johansson vars USA-säsong var på en tillräckligt hög nivå. Men sedan råkade Axelina ut för en muskelbristning som saboterade sommaren.
Visserligen hann hon tillbaka precis för att starta på VM men träningsmässigt hade hon tappat för mycket. Ändå var Axelina bara en hårsmån – futtiga 2 cm – från att ta sig till final i Budapest vilket signalerar att hon utan skadestörningar har mycket goda möjligheter att ta sig in på TFN-rankingen framöver.
Starkt år för Norge
Vad gäller våra nordiska grannländer har Norge två givna förstaplatser – Jakob Ingebrigtsen på 1500m och Karsten Warholm på lång häck – som kompletteras med 4:e platser för Narve Gilje Nordås på 1500m och Jakob på 5000m, 6:e plats för Eivind Henriksen i slägga och 7:e/8:e platser i tiokamp för Markus Rooth och Sander Skotheim.
Finlands topp är förstås Wilma Murto som 3:a i stav och därtill har man Oliver Helander som 4:a i spjut, Silja Kosonen som 5:a i slägga, Saga Vanninen som 8:a i sjukamp och Veli-Matti Partanen som 10:a på 20 km gång. Däremot inga rankingplatser denna gång för Danmark eller Island.
/A. Lennart Julin
