I våras nådde Niklas Arrhenius, 40, en unik milstolpe då han gjorde sitt 20:e raka år som 60 m-kastare i diskus. En karriär som innehåller en lång rad mästerskapsstarter, mängder av finnkampsvinster och SM-guld. Läs intervjun med den 15-faldige SM-vinnaren som så sent som i slutet på juli tog dubbla fjärdeplatser på SM i Söderhamn.
Niklas Arrhenius är född och uppväxt i Provo, Utah, med pappa Anders från Sverige och mamma Kristine från USA och tre syskon. Sin första diskustävling gjorde han som 11-åring vilket betyder att han tävlat i grenen i 30 år.
– Det är fortfarande kul att kasta diskus! Det är en speciell känsla att se den flyga och landa och det finns alltid detaljer att förbättra. Träningen gör att jag håller mig i form och jag blir en bättre coach genom att själv vara aktiv, säger Nik som tävlar för Spårvägen och civilt är coach på Brigham Young University i Utah, USA.
Många 59 m-tävlingar
Bakgrunden till Niks första 60 m-tävling är speciell för tre år i rad 2001-2003 hade han årsbästa på 59 meter efter att på junior-VM i Santiago hösten 2000 tagit silver på 59.19.
– Våren 2001 var jag i bra form efter High School-säsongen men skadade högra lårets framsida när jag skulle byta från 1.61 kg-diskusen till seniorredskapet. Men den våren gjorde jag 62 på träning med stora diskusen, säger Nik.
Nära igen 2004
2004 gjorde han på våren i USA 59.56 och 59.82 som följdes av personliga rekordet 59.86 i Helsingborg i augusti och sedan 59.27 i Huddinge en vecka senare.
– I början på maj det året bröt jag ett ben i handleden och kunde inte kasta ordentligt. I juli hade jag ett månadslångt tävlingsuppehåll men kom igång igen i augusti.
Fixade båda samtidigt
– För oss i USA var ju 200 foot (60.96) ett ännu större mål än 60 meter. Eftersom jag varit nära så många gånger så kände jag då 2004 att det bara var en tidsfråga, men det var speciellt när det väl hände.
Det var hemma i Provo den 26 augusti 2004 och genom att kasta 61.26 så fixade han båda gränserna samtidigt.
– Jag minns tävlingen. Någon vecka senare flög jag till Sverige och vann trots jetlag min första finnkamp, 59.31. Det var ett bra resultat och diskuslaget bestod i övrigt av Henrik Wennberg och Christian Ehrenborg.
Några veckor efter att jag kommit hem gjorde jag 63.26 hemma i Provo. Det var en bra träff!
”Det hade jag aldrig trott”
Om någon sagt att du skulle kasta 60 meter 20 år senare, vad hade du sagt då?
– Det hade jag aldrig trott. Att det skulle bli en så här lång karriär hade jag inte kunnat föreställa mig. Jag tävlade i Huddinge i början på augusti i år och då berättade de att banrekordet var 58 meter. Men jag sa att det inte kunde stämma eftersom jag gjort 59 där. Det visade sig att jag kastade 59.27 på Källbrinks kastplan den 10 augusti 2004. Men nu är banrekordet hur som helst 60.31 eftersom det blev mitt segerresultat den 2 augusti, det är lite kul!
Kast sitter i generna
Niks pappa Anders är fyrfaldig svensk mästare i kula för Spårvägen och har två EM-starter på meritlistan så det här med kast finns i släkten. Äldre brorsan Daniel representerade Sverige i junior-EM och yngre brorsan Leif har gjort flera internationella seniormästerskap och landskamper för Sverige i både kula och diskus. Lillasyster Annika har gjort över 40 meter men slutade tidigt.
Höll diskusen fel
Nik var elva år när han började med friidrott hemma i Provo. I början testade han många grenar i sprint, hopp och kast.
– När jag kört några pass så kom min bror Daniel fram och undrade om jag höll diskusen fel. Det visade sig att jag kastade med fel sida av handen så att diskusen gick iväg via lillfingret. När vi korrigerade det flög den direkt fem meter längre och jag tänkte wow, det här är häftigt, säger Nik och skrattar.
High School-rekordet och NCAA-segern
På frågan vad han är mest stolt över så nämner han två saker.
– High School-rekord med 1.61 kg-diskusen 2001 på 71.40 var speciellt. Det var ett mål, jag hade jobbat hårt för det och jag slog ett 14 år gammalt rekord som Kamy Keshmiris satt 1987.
– Segern i NCAA 2007 rankar jag också väldigt högt. Det var mitt sista år i college och efter en hel del skador lyckades jag vinna för min skola Brigham Young University.
Tuff start på proffskarriären
Nik fick ingen optimal på proffskarriären efter college som innehöll en hel del skador.
– 2007-2009 fick jag ingen riktigt bra kontinuitet i träningen men 2010-2013 utvecklades jag.
2009 satte Nik ändå personligt rekord med 65.42 och fyra år senare gjorde han det näst bästa SM-resultatet genom tiderna då han med 64.07 var bara 37 centimeter från Ricky Bruchs 41 år gamla mästerskapsrekord. Silvret tog den då 20-årige klubbkamraten Daniel Ståhl som efter tävlingen bar ut Niklas i guldstol på gräset.
Bantade bort 17 kg
2011 förbättrade Nik sitt personliga rekord till 66.22 i Helsingborg vilket då placerade honom fyra genom tiderna i Sverige. Sedan lyckades han kasta över 66 meter även 2016 (66.02) men efter det få inklusive Nik själv som trodde att det skulle bli längre.
– Men vintern 2020 kom Corona-pandemin och den 28 mars stängde BYU där jag jobbar som tränare. Hela samhället stängde ner i USA. Men jag kunde lyfta vikter i garaget och kastade diskus på en äng där jag gick i High School. Jag hade elva diskusar och de använde jag flitigt jag hela våren eftersom det fanns tid.
– Då i mars vägde jag alldeles för mycket, 130 kg, vilket berodde på dålig mat i samband med alla tävlingar där jag coachade. Men våren 2020 var jag hemma och åt bättre och bantade bort 17 kg ner till 113. I kombination med mer vila så kom jag i bra form.
Personbästa som 38-åring
Nik kunde enbart vara med på små tävlingar hemma i Utah och det var i en sådan i Provo i slutet på september som det hände.
– Min ena son Eric hade spelat en match i amerikansk fotboll på morgonen och vi körde till kasttävlingen direkt efter. Min bror Leif var med och efter första kastet ropade han ”truly faar”. Han stod böjd över de som mätte och frågade vad mitt pers var. ”66.22” sa jag och han svarade: Då har du ett nytt nu.
– Det var 66.46. Personligt rekord som 38-åring.
Samma år hade Nik, som har dubbelt medborgarskap, inlett processen med att byta friidrottsnationalitet från Sverige USA med ambitionen att det skulle vara mindre svårt att kvala in till OS för dem än att beveka SOK i Sverige.
– Så dessa 66.46 är registrerade för USA. I den svenska genom-tiderna-statistiken står jag på 66.22 men i Spårvägens statistik är det 66.46.
Fyra pass i veckan
Träningen består sedan några år av fyra pass i veckan – två kastpass och två styrkepass.
– Jag gör ungefär 25 kast per pass och det brukar bli på morgonen före jobbet. Styrkepassen är 45-60 minuter och genomförs i allmänhet efter jobbet. På två pass hinner jag köra igenom alla muskelgrupper en gång per vecka och det räcker för att jag ska hålla min nivå som är 200 foot (61 meter).
– När jag känner något i axel eller knä så vilar jag, på så sätt håller jag mig skadefri.
Minst ett år till
Nik tar ett år i taget och det är helt klart att han tävlar åtminstone 2024.
– Jag vill gärna vara med på de amerikanska OS-uttagningarna nästa år och så lockar veteran-VM i Göteborg. Och självklart ställer jag upp i SM.
– Friidrotten har givit mig så mycket och Spårvägen har alltid ställt upp. Så jag bjuder tillbaka så mycket jag kan, avslutar Niklas Arrhenius.
Text: Jonas Hedman
Niklas Arrhenius biografi på friidrottsstatistik.se
Fakta om Niklas Arrhenius diskuskarriär sammanställt av A. Lennart Julin:
+ När Nik 2004 för första gången kastade över 60 meter hade ingen annan svensk gjort det sedan 18 augusti 2002. Nästa svensk efter Niklas skulle sedan dröja till den 11 april 2008.
+ Niks 50:e tävling över 60 m kom 6 maj 2010, 100:e 10 juli 2014, 150:e 6 juli 2017 och 200:e 2 juli 2022.
+ Totalt 207 tävlingar vilket ger ett snitt på drygt tio 60 m-resultat per år.
+ Överlägset fylligaste året var 2016 med inte mindre än 27 st 60+ tävlingar.
+ Inomhus: Över 60 m vid två tillfällen med 63.00 från vintern 2012 som innepers – i garanterat vindstilla.
+ Har kastat över 60 m på 25 platser i USA, på 17 platser i Sverige plus 15 platser i totalt 12 andra länder.
+ Mesta arenan är inte oväntat hemmaplanen på Brigham Young University i Provo (Utah) med inte mindre 69 tävlingar.
+ På svensk mark har det blivit 53 st 60m-tävlingar där Heden i Helsingborg toppar med 12 närmast följd av Bottnaryds IP 10, Sollentunavallen 7 och Stockholms Stadion 6.
+ Sverige-pers: 66.22 i Helsingborg 8 aug 2011.
+ Friidrotts-SM-facit: 9 gånger över 60 med 64.07 i Borås 2013 som längst.
+ Folksam GP-facit: 7 gånger över 60 med 64.21 i Sollentuna 2012 som längst.
+ Finnkamps-facit: 6 gånger över 60 med 62.26 i Helsingfors 2010 som längst.
+ Bottnaryds-facit: 10 gånger över 60 med 63.50 från 2007 som längst.
+ EM/VM-facit: 3 gånger över 60 med 61.63 på EM 2016 som längst.
